Fyra ord är allt jag behöver [Del 9] |
Jag är verkligen jätteledsen att det tog så otroligt lång tid för en ny del, en dålig dessutom. Men jag har verkligen haft fullt upp, jag har aldrig haft de såhär jobbigt i skolan förut. Men nu är det snart jullov och jag har redan börjat skriva på nästa del!
Hänt i förra delen - Malin kommer hem efter att fått reda på att Philip har samma känslor som henne, fast han vill inte ha de känslorna och vill bara vara vänner så Malin säger att allt är slut mellan dom, vänskap, kärlek, förtroendet. Hon berättar allt för Ludde som sen försöker få henne på bättre humör genom att köpa godis och hyra film. Inne på hemmakväll jobbar en snygg kille som får upp ögonen för Malin.
På tisdagsmorgonen när jag vaknade av alarmet kändes det som jag inte hade sovit något alls. Jag hade vridit och vänt på mig mestadels av natten på grund av nervositet, ängslan och irritation.
”Ludde, vakna nu för fan. Vi måste gå om en kvart.” Jag hade redan hunnit sminka mig och kolla över håret.
”Upp då!” I natt somnade vi båda i min minimala säng och nu låg Ludde utsträckt över hela sängen. Jag puttade på honom och han ryckte till.
”Gå. Upp. Nu! Allvarligt Ludde, jag vill inte komma försent för att min inkompetenta kompis inte kan röra sitt feta arsle ur sängen..” Ludde skrattade åt mitt ordval och satte sig upp i sängen.
”Förlåt mamma. Jag är på väg nu.” Jag skrattade också och nästan drog upp Ludde ur sängen och ner för trappan.
Vi åt frukosten under tystnad och sen skyndade oss iväg till skolan. På grund av den stressiga morgonen hade jag nästan inte haft någon chans att tänka över att vi antagligen skulle stöta på Philip. Den tanken korsade inte mitt huvud förrän jag såg honom komma i full fart från andra sidan av vägen. Ludde såg honom också, och tog sin hand runt mina axlar och nästan tvingade mig att inte kolla på Philip.
”Kom, om vi skyndar oss slipper vi möta honom för han saktar ner lite nu..” Innan vi svängde var jag tvungen att vända huvudet och kolla på Philip, men han kollade ner i marken och ville inte få ögonkontakt. Svikare… Fast det var ju inte han som hade sprungit iväg. Eller kastat ut sig att det var över med allt som hade med oss att göra.
Jag kände att tårarna var på väg upp igen. Vad i helvete tänkte jag? Hur kunde jag vara så dum? Tro att han skulle välja mig framför alla hans kompisar, och Sara. Önsketänkande.
Jag hoppades dagen skulle gå snabbt. Jag hade största ångesten över fjärde lektionen idag och hade tankarna hela tiden hur jag skulle kunna skippa den.
”Du ska vara stark! Visa att du visst klarar vara utan honom, jag finns här!” Luddes ord malde på i huvudet och det var han som fick mig modet att gå på lektionen.
”Hoppas att ni är mer sammarbetsvilliga idag” Kalle verkade på dåligt humör. Ingen svarade utan bara kollade ner i marken.
”Vi kan väl börja skriva ner personliga, andras berättelser och exempel på syskonsvartsjuka?” Ida drog i gång hela samtalet. Kalle, Ida och Ludde höll på nästan hela lektionen och jag försökte flika in någonting då och då med en knuff från Ludde. Philip sa ingenting på hela lektionen utan satt och skrev något och kollade ner i pappret hela tiden.
Jag visste inte vad jag förväntade mig av dagen. Att träffa Philip. Det var verkligen inte så här jag trott. Jag hade nog hoppats innerst inne att han skulle försöka prata med mig, försöka få mig att ändra mig om oss, försöka vara vänner ändå. Men inget. Det var verkligen slut.
Några timmar senare –
”Lycka till nu då! Hoppas det är Jesper som jobbar på hemmakväll nu då” Ludde ler med hela ansiktet och jag känner att jag blir lite generad.
Jag lämnar Ludde och går mot ingången till hemmakväll.
”Hej Malin! Visst var filmen bra?” Jag möts av ett stort leende från Jesper.
”Den var helt okej. Inte den bästa jag sett kanske.” Jag försöker mig på ett leende.
”Nej men den är ju bra i alla fall och det var de jag lovade” Leendet från hans ansikte försvann inte. Jag nickade bara till svar och visste inte vad jag skulle säga eller göra nu. Jag gick fram till disken och lämnade filmen.
”Var har du din bästa vän då?”
”Han skulle ta ut pengar och gå in och köpa lite chips på ICA sen.”
”Och du valde att gå hit istället, bra val!” Jag känner att jag börjar bli lite röd i ansiktet, det var ju precis så vi hade tänkt.
”Visst är det?” Flörtigt Malin!
”Har du något för dig på fredagkväll?” Nu vände han bort blicken lite och var inte lika självsäker längre.
”Det beror på vad du har att komma med.” Undra var allt egentligen kom från, var försvann blyga, tysta Malin som fanns där för en vecka sedan?
Jesper log.
”Det är en fest häromkring. Ta med dig vännen också, jag känner på mig att det är något du inte vill missa. Det kommer folk från hela Göteborg dit. Det brukar vara en varje år men de brukar ha en gräns på åldern för att komma in. De har den i festlokalen lite längre ner på gatan? Vet du var jag menar?” Jag försökte snabbt memorera var den kunde ligga men sedan skrattade jag.
”Det är väl inte så svårt att hitta i så fall, om det blir så mycket folk som du menar.”
”Så du är på?” Varför inte? Jag slipper tänka på Philip ett tag. Och Ludde finns med om jag är nära på att göra något dumt..
”Jag ska prata med Ludde bara.” Jag får bara ett leende tillbaka så jag vänder på mig och börjar gå mot dörren.
”Vi ses kanske på lördag då, annars vet jag var jag ska leta för att träffa på dig någon annan gång.” Jag pekar menade mot disken. Jesper skrattar.
”Ja, vi ses Malin!”
Jag skyndar mig ut genom dörren med ett stort leende på läpparna.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | JessicaKarlsson - 18 dec 11 - 14:22 | | Dufwan: Jo de är såklart det ska vara frukost. my bad :) | GultNagellack - 18 dec 11 - 14:13- Betyg:  | | liiiiiika bra som alltid!! | | Dufwan - 18 dec 11 - 14:05 | "Vi åt frukosten under tystnad" lät lite konstigt, bara "frukost" känns mer... rätt. Fast vad vet jag.
Annars inte mycket jag har att *klaga* på. Storyn kan jag inget säga om då jag inte läst annat.
Keep it up, för det verkar ju uppskattas | | Lovehurtsbadly - 18 dec 11 - 12:34- Betyg: | | Ja :D Mer! :D |
|
|
|
