vi sa du och jag mot världen |
Vi satt och skrev med varandra till natten kom och knacka på.
Slutade alltid upp med att du skickade en låt, en låt om kärlek.
Ibland var det lyckligt ibland var det olyckligt.
Du sa att låtarna fick dig på fall, dom påminde om mig, om oss.
Ibland fick jag sms som " du är fin", "jag skulle ha varit hos dig".
Vi var ett tillsammans en stund, sen brast allt, men vi
försvann aldrig. Det försvann alltid men det kom också alltid tillbaka.
Vi sa du och jag mot världen, det var vi. du och jag, mot verkligheten.
Men nu har verkligheten tagit oss och vi är inte vi längre.
Nu är det ett jag.
Och sen finns det ett du.
Men vi finns inte i samma mening längre.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Thisisme_ - 18 dec 11 - 20:53- Betyg:  | | Jätte fin! | | re-bex - 16 dec 11 - 02:20- Betyg: | Loove it! :) Riktigt bra skrivet. Däremot håller jag inte med
Dufwan, jag tycker att de sista 3 raderna sammanställer allt på ett
bra sätt. Det är nästan det bästa tycker jag! ;) Good work! | | martobicat - 15 dec 11 - 23:01 | | Så fin! (kommenterar bara sånt jag tycker om) | | Dufwan - 15 dec 11 - 21:38 | | Mycket mycket bättre än din engelska, som jag inte alls tyckte om. Det här är däremot riktigt bra, i alla fall första versen. De sista tre meningarna känns lite för.... framtvingade. Det hade räckt med något mindre dramatiskt, du beskrev det som skulle beskrivas i vers 1 så bra, att avslutet kändes överflödigt. |
|
|
|
