Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vi var aldrig menade att vara [HP] 5

Hela slottet surrade om Malfoy som låg på sjukhus flygeln. Och alla visste ju såklart att det var Harry som tagit dit honom.
"Jag visste inte att han var så våldsam..." uppfattade han flicka från fjärde året viska till sina kompisar när han lämnade stora salen efter frukosten.
Han var van vid att folk sneglade på honom, allt tack vare det där förbanande ärret.
Men nu kändes blickarna annorlunda. Förut tittade dom bara på honom som att få en ordentlig bild av pojken som överlevde. Men nu är dom mer som förra året när folk trodde att han hade fuskat för att få vara med i Den Magiska Trekampen.
Dom dömde, efter något som dom inte ens visste var sant. Två ärkefiender kommer in från snön då en av dom är medvetslös och slagen blodig? Klart dom har slagits, och den berömda Harry Potter vann fighten och slog Slytherin äcklet medvetslöst.
Harry som återvänt till uppehålls rummet tittade surt in i brasan. Han borde inte gå till sjukhus flygeln, men eftersom madam Pomfry kunde läka i princip vad som helst på fem minuter, blev Harry helt ärligt lite orolig när Draco inte visade sitt bleka ansikte vid frukosten.
Det kan vara så att han blivit utsläppt från sjukhus flygeln, och sov länge. Men Harry ville inte gå och kolla, han ville inte att folk skulle tro att han brydde sig om Draco. Det gjorde han i övrigt inte heller, dessutom inte om hans pappa var döds ätare.
Tanken var ganska löjlig faktiskt, att han skulle bry sig om Malfoy. Alla vet att dom har hatat varandra sedan dom träffades. Så Harry var ganska glad att ingen förväntade sig att han skulle vara orolig för blondinen.
Medan dagen flöt på höll Harry sig i uppehålls rummet och dåsade. han läste, gjorde färdigt uppsatsen som Professor Snape hade gett dom över jullovet. Lika bra att få det överstökat, när man dessutom inte hade något annat att göra. Han tog bara en pause på skrivandet och det var när han gick ner för lunch.
Med en snabb blick runt rummet hade Harry konstaterat att Slytherin pojken inte var där. Så han hade ätit sin lunch och sen försvunnit till uppehålls rummet för att skriva färdigt uppsatsen om olika sorters gift genom tiderna.
Griffyndors uppehålls rum höll på att bli kallare framåt kvällen och Harry svepte en filt runt sig. Han tittade in i den falnande brasan och funderade på lite allt möjligt. Hur Ron och Hermione hade det, han borde kanske skicka Hedwig med ett brev? Sen lämnade hans tankar Weasley familjen och kråkboet och till Sirius Black, Harrys gudfar.
Han hade kunnat lämna Hogwarts och åka till Grimaldiplan 12 för att vara med Sirius. Men han hade massa saker att ta hand om inom Phenixorden.
Ensamheten smög sig på när han insåg hur ensam han var under jul, och hur mycket det här påminde om när han bodde hos Dursleys.
Så han steg upp ur soffan, fortfarande med filten runt sig, innan han stack fötterna i ett par svarta tofflor gjorda av fårskin innan han gick ut ur Gryddindors uppehålls rum.
Han måste ha missat middagen för slottet var tomt och släckt, redo för att somna under ett täcke av snö som skulle falla under natten. Slottet var lagom kallt tack vare stenväggarna som omslöt dess individer. Men så länge man hade nog med kläder gick det bra, och Harry hade sin filt.
Fötterna kunde vägen till sjukhus flygeln av sig själva, han behövde inte tänka efter vilken trappa eller åt vilket håll han skulle svänga.
Plötsligt stod han i dörren till det enorma rummet med sängar som stod med jämna mellanrum. Längst bort låg en människokropp och sov i skenet från månen.
Då Draco Malfoy var så blek såg det nästan ut som om han lös när mot sängens vita lakan.
Tyst och sakta smög Harry närmre, rädd att väcka pojken. Men Draco fortsatte sova så tyst och stilla att om Harry inte kunde se bröstkorgen höjas och sänkas skulle han tro att Draco var död.
Efter att ha betraktat Draco sjönk han ner på sängen brevid ynglingen.
"Jag kommer aldrig förstå mig på dig" muttrade han och lät blicken glida över Dracos ansikte innan hans ögon vandrade iväg upp mot fönstret där månen lös in.
"Jag kan säga att jag inte förväntar mig det heller när jag inte ens vet vem du är" Hördes en rosslig röst och Harry ryckte till och ställde sig upp.
Dracos ögon var öppna och det där silvriga i dom var borta. Dom betraktade Harry noggrant, som om dom försökte komma på vad han hette.
"Du... Du vet inte vem jag?" sade Harry förvånat och var chockad. Han visste inte varför med det kändes som om någon av Dudlys kompisar hade sparkat honom i magen.
"Nä... och om det känns bättre så vet jag inte heller vem jag själv är" Draco försökte sätta sig upp och stönade still för att sedan sjunka tillbaka till liggande position.
"Inte heller vet jag hur jag kom hit, inte vet jag var jag är någonstans...." Den hesa rösten bröts och tystnade. Så Harry slog sig ner på sängen igen.
"Du heter Draco Malfoy. Dina föräldrar heter Narcissa och Lucius Malfoy." Harry tystnade och betraktade Dracos ansikte då han försökte minnas. Sedan nickade han långsamt och lät läpparna forma "Malfoy" utan att låta ordet lämna tungan dock. Så Harry fortsatte.
"Du är en trollkar. I detta nu är du på en skola som heter Hogwarts där dom utbildar trollkarar och häxor där du går femte året. Skolan grundades av Rowena Rawenclaw, Slazar Slytherin, Goddric Gryffindor och Helga Hufflepuff. Du tillhör elevhemmet Slytherin." Rabblade Harry.
Draco nickade bara och tog in information. Sedan sade han "Vem är du då?"
"Jag heter Harry Potter. Jag tillhör Griffyndor och går i samma årskurs som du..." Han tystnade och övervägde att berätta om hur han är pojken som överlevde. Men bestämde sig att sen inte göra det. Det här var nu för tillfället den enda människan i trollkarls världen som inte visste vem han var.
"Är vi vänner?" undrade Draco hest. Detta fick Harry att tänka efter. Sedan nickande han.
"Ja det är vi. Vi är vänner"

Shiiiitt soryr för dröjning lol. Vi ahr haft slut prov i skolan och så men här har vi nu nästa kapitel :) lite halvsegt i början men sen blev det helt ok, elr vad tycker ni?
Oh well, you know what you are supposed to *peka på komentar-rutan-saken där nere*

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Fiiiaaas - 19 dec 11 - 12:26- Betyg:
låter spännande :)
Sabbe_sabbe - 15 dec 11 - 22:25- Betyg:
Asbra, gillar det! :D
Mejla?:)
LisaHoglund - 15 dec 11 - 00:58
Tänkte också lite på särskrivningarna, men förutom det ett mycket bra kapitel med ett väldigt spännande slut! Fortsätt! Och maila :D

Skriven av
poetensvilkor
14 dec 11 - 22:07
(Har blivit läst 88 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord