Svart som natten i fullmånens tecken, del 1 |
Det var en stjärnklar natt.
Prinsessan Lizandra klev tyst ur sin säng. Hennes lätta steg hördes inte i vindens svaga sus när hon smög ut i trädgården. Hon fick egentligen inte vara ute efter mörkret men trädgården var så annorlunda i månskenet. Den var nästan magisk.
Med en liten piruett satte hon sig ner på gräsmattan. En ljummen bris svepte bort en ljus lock från hennes kind och hon slöt sina ögon. Hon var redo att låta nattens magi föra bort henne.
Lucifer kisade mot slottet. Nu var det dags. En antydan till ett leende uppenbarade sig i hans ansikte.
Anfallet skulle ske i fiendens eget tecken, fullmånen. Den perfekta hämnden. Han vinkade till sig en av sina kaptener. Mannen red upp jämsides med sin ledare. ”Fånga prinsessan. Låt kungaparet överleva.” Lucifers röst var känslolös men ändå fylld med auktoritet. Kaptenen nickade och red iväg för att utfärda orden till soldaterna. Bara sekunder senare startade anfallet.
Hundratals ryttare galopperade mot slottet med dragna svärd. Trots antalet rörde de sig tyst. Lucifer såg nöjt på när de bröt sig in i slottet. Enligt hans tidigare order dödades vakterna och ett otal bränder startades. Ett gällt kvinnoskrik ljöd i tumultet och hans ryttare spurtade tillbaka i utspridda klungor. En av hästarna hade en blond passagerare som försökte ta sig loss ur soldatens hårda grepp utan framgång. Det var prinsessan.
Då framgången var ett faktum beordrade Lucifer reträtt. Färden bar av till hans borg på andra sidan ön. Slottet och dess invånare lämnades till sitt eget öde, men arbetet med att släcka bränderna hade redan börjat.
Färden tillbaka var fylld av triumf. Prinsessan, som hade lugnat ner sig, var inte det enda bytet. Soldaterna hade fickor och sadelväskor fyllda med vad de hittade i slottet. Allt det lastades av på borggården och bildade en guldglänsande hög stor nog att tillfredställa även Lucifer. Han steg av sin häst och stegade fram till gruppen av soldater. När de såg honom komma rätade männen genast på sina ryggar och ställde upp sig på raka led. Blickarna var riktade rakt fram och ingen vågade yttra ett ord. De visste vad deras herre var kapabel till.
Lucifer stannade när på gårdens mittpunkt som märktes ut av en grön fjäril infattad i stenläggningen. Han vände på klacken och såg på sina uppställda trupper. ”Prinsessan.” Ordet uttalades både som en order och en fråga. Leden öppnade upp sig och bildade en gångväg för två av männen och Lizandra. Hon såg liten och svag ut där hon gick mellan två råbarkade krigare. En kaskad av blont hår hängde ner och dolde hennes ansikte. En blandning mellan nyfikenhet och avsky fyllde Lucifer. Hade hans föräldrar dött på grund av henne?
Med steg som ekade mellan stenväggarna gick han fram till sin fånge. En iskall hand tvingade henne att se upp i hans mossgröna ögon. De var fyllda av illvilja och arrogans.
Länge stod han och betraktade hennes vackra ansikte som var fyllt av rädsla. När han fick nog släppte han henne abrupt och log mot sina män. ”Soldater! Jag är mycket nöjd med ert arbete idag! Aldrig förr har ni gjort en liknande räd, ändå lyckades ni utöver mina förväntningar! Därför tänker jag anordna en lång fest till er ära, med början idag. Som en ytterligare belöning är allt guld ni rövade med ert.” Soldaterna hurrade. Med en vink lät han männen veta att de var lediga. Han vände sig om och leendet försvann. ”För prinsessan till sitt rum.” Råskinnen vid hennes sida nickade och eskorterade Lizandra in i borgen
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Louisean - 9 mar 12 - 20:53- Betyg:  | | Jag vill läsa hela! <3 | | martobicat - 13 dec 11 - 20:58 | | Du skriver bra! | | trissan1234 - 13 dec 11 - 20:50 | | Wow mer mer mer mer |
|
|
|
