Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vi var aldrig menade att vara [HP] 4

Dom följade dagarna försökte Harry undvika Draco. Han kunde verkligen inte förstå vad Draco ville från honom. Efter köks incidenten kändes det som om vart Harry än gick så var Draco där. Och om han inte var där när Harry anlände, så fanns han där när Harry gick där ifrån. Så veckan innan jul försökte Harry stanna så mycket som möjligt i Griffyndor tornet eller i luften på sin åskvigg.
"Harry" Harry som satt och bläddrade i Quidditch- mer än en sport som han lånat från biblioteket när Lavender dunsade ner bredvid honom i en av sofforna i uppehålls rummet.
"huh?" han slet blicken från boken och tittade upp på flickan bredvid sig. "Harry... är Ron... är Ron och Hermione... du vet...?"
Det var ganska uppenbart vad Lavender försökte fråga så Harry lade ifrån sig boken och drog upp benen i skräddarställning. "Helt ärligt Lavender? Det kommer nog vara dom två. Dom kan inte hålla sig borta från varandra men när dom försöker vara nära varandra hatar dom varandra. Det är som..." han avbröt sig för att hitta det rätta ordet. En snabb blick på Lavender fick honom att inte säga ordet då hon tittade tyst ner på sina händer.
"Men... för tillfället... har dom nog inte riktigt kommit i underfund med det... Så du borde nog skynda på, innan dom upptäcker det menar jag" Han log lite mot Lavender som tittade upp på Harry och mötte hans blick. "Säkert?"
"Ja, men förvänta dig inte att det ska hålla... Ron och Hermione... Dom är som Jin och Jang. Dom hör ihop, och kan inte klara sig utan den andra" han suckade lite. Det var ofta han kände sig om tredje hjulet tack var det. Men det var sant, Ron och Hermione behöver varandra för att klara sig. Det bara var så.
Lavender verkade vara uppe i tankarna även hon med sneglade sen på Harry.
"Harry... Draco Malfoy är utanför porträtt hålet. han sa att jag skulle hämta dig" Detta fick Harry att sucka. "Säg att jag är upptagen eller något. Jag orkar inte träffa honom." Sade han lite irreterat och Lavender nickade.
"Visst." Hon reste sig upp och Harry såg henne försvinna ut genom porträtt hålet innan han återvände till sin bok.
Knappt fem minuter efter att Lavender försvunnit kom hon tillbaka. "han vägrar att gå..." Sade hon innan hon försvann upp för trapporna till sin sovsal. Så Harry Lade irriterat ifrån sig boken och reste sig ur soffan för att klättra ut genom porträtt hålet.
Malfoy stod mycket riktigt utanför och såg sig oroligt omkring. "Jaha, vad ville du?" Frågade Harry otåligt och höjde ögonbrynen. Detta fick Draco att le snett, och Harry kunde inte låta bli att undra vad det var som fick honom att le så där.
"Hej på dig med Potter" Sade Draco glatt. När Harry inte besvarade leendet så bet Draco sig oroligt i läppen.
"Jag tänkte fråga om du ville träna till Quidditch med mig... Jag såg dig göra den där finten..." Draco letade efter ordet.
"Menar du Wronskis Fint?" frågade Harry och lade huvudet på sned. Dom grå ögonen lös upp. "Juste, Wronskis fint! Jo... I all fall jag såg dig göra den här om dagen... och jag undrar om du kanske ville... eller kunde... om du har tid..."
"Lära dig?" Önskemålet kom oväntat och var absolut ingenting Harry hade förväntat sig att höra från Malfoy. "Ja... det kan jag väll antar jag... Nu direkt eller?"
Draco nickade och såg lite halvt oroligt på Harry som om han skulle säga nej. Men Harry nickade bara. "Möt mig i entré hallen om tjugo minuter" Sedan vände han sig om och klev in genom porträtt hålet igen.
Tjugo minuter senare kom Harry ner för trapporna till entré hallen iklädd tränings kläder för quidditch. I Handen hade han sin åskvigg och han såg sig runt efter den bleka pojken. Självklart var han inte där. Harry suckade surt och slog sig ner på den vita marmor trappan i väntan på sin Slytherin vän.
Dock behövde han inte vänta länge då Draco kom upp från dörren som ledde ner till fängelsehålorna. Dracos klädnad gick grönt och svart, och han passade helt ärligt bra i det.
"Ska vi dra då?" Sade Draco glatt och höll hårt i sin Nimbus 2001. Harry nickade till svar och tog sig upp till en stående position.
När dom pulsade genom snön ner mot Quidditch planen pratade Draco på om allt möjligt. Det var uppenbart att den här träningen triggade honom. Harry där imot sa inte mycket, han försökte mest klura ut varför Draco ville umgås med honom. Det var så konstigt, dom har alltid, sedan dom träffades första gången för fem år sedan försökt förpesta varandras liv till högsta möjliga grad. Så att Draco helt plötsligt ber Harry om hjälp, och väntar utanför porträtt hålet för att be honom om hjälp var... Det var konstig och ingenting som skulle hända i vanliga fall.
Personligen tyckte Harry att det var något som skulle kunna komma från en novell eller en bok av något slag. Two pojkar som var ovänner som blir kära. Idén fick honom att rysa till. Han och Draco? Kära? Det finns inte på världskartan. Bara idén är absurd och kommer aldrig någonsin hända.
Snart anlände pojkarna i all fall till Quidditch planen där dom grenslade sina kvastar och sköt upp i luften.
"Okey, tricket med Wronskis fint är att räta ut kvasten så fort som möjligt, innan du slår i marken. Du måste kunna manövrera kvasten lätt och smidigt utan att det blir våldsamt." Harry bestämde sig för att strunta i hur dom hatade varandra och vara proffionell istället, det här är vad han brinner för. Draco å sin sida verkade ta in informationen med ett allvarligt utttryck.
"Så, för att värma upp ska jag kasta den här..." Harry tog upp en rund sten ur fickan. "Och du sak fånga den innan den slår i marken, deal?" Draco nickade och verkade stålsätta sig.
"Jag börjar högre upp än dig så du inte behöver flyga si långt frö att fånga den, okej?" Inget svar kom men Harry lämnade runt fem meter sina fötter och Dracos huvud innan han ropade. "Beredd?"
Svaret kom genast och Harry släppte stenen.
Dom tränade länge och Draco blev mycket bättre efter bara några få gånger med stenen. Han var lite av en naturbegåvning, även om detta var ingenting som Harry skulle säga högt såklart så berömde han ändå Draco med ett leende och en nick när han gjorde bra ifrån sig. Detta fick faktiskt Draco att lysa upp och göra ännu bättre ifrån sig.
Snart var dom runt 50 metter över marken, när Harry släppte stenen och Draco dök lite för sent. Harry såg på långt håll hur han skulle missa stenen och knappt hann han ropa åt den blonda pojken innan snön skvätte på marken och figuren i den svarta och gröna dräkten blev liggandes i det vita. "hevete!"
Harry Dök han också och landade snart bredvid Dracos kropp som låg på marken. "Draco!" Sade han panik slaget och grep tag i Malfoys axel och vred runt honom så han låg på rygg.
Det rann en rännil av blod från Dracos näsa och ur ena mungipan, snön hade blivit röd där han legat.
Ögonen var slutna och Harry skakade honom lätt. "Draco!" Sade han lågt och torkade försiktigt bort blodet ur Dracos ansikte med ena ärmen. "Fan..." han skulle aldrig kunna bära Draco upp till slottet på egen hand, Draco var nästan en decimeter längre än Harry själv.
Så han drog fram trollstaven och pekade på Dracos medvetslösa kropp. "Levicorpus" Muttrade han och såg hur Draco lyftes upp och hängde lealös i luften. Så lyfte Harry kvastarna och började gå upp mot slottet med en flygade kropp bredvid sig.
När han kom in i entrén möttes han av Dumbledore och Proffesor McGonagall. "Potter! Vad..?" frågade Minerva McGonagall förskräckt när hon såg Dracos blodiga ansikte då hans näsa vägrade att sluta blöda.
"Vi tränade Quidditch professorn, och han kraschade i marken. Jag tänkte ta honom till sjukhus flygeln" Svarade Harry och sneglade på Dumbledore som stod bakom och betraktade allt. Hans blå ögon gav Harry en blick han inte kunde tyda, en blick som Harry helt ärligt aldrig sett förut. Så han nickade bara och började röra sig mot trapporna, fortfarande med Dracos kropp svävande bredvid sig.
Sjukhus flygeln var helt tom, så Harry lät Draco landa på en av dom vita rena sängarna och betraktade pojken innan han vände sig om och lämna sjukhus flygeln

helt värdelöst kapitel i min opinion, sorry about that. Och ajg ahde inte riktigt tid elelr ork att läsa igenom efter stavfel, så sorry om ni stör er as mycket på det lol.
Sen hade jag ingen som helst aning om vad som skulle hända i det här kapitlet hehe... så om det känns ganska slarvigt är det pga av det ^^
Komentera, bra och dåliga sker bla bla bla you know what you are supposed to do ^^

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 4)
LisaHoglund - 11 dec 11 - 20:03
Jag tycker att det är ett bra kapitel! Du beskriver bra vad som händer och och håller spänningen uppe :) Fortsätt så och maila när nästa kommer!
Fiiiaaas - 9 dec 11 - 10:38- Betyg:
Den är bra :)

Skriven av
poetensvilkor
8 dec 11 - 22:56
(Har blivit läst 78 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord