Vi var aldrig menade att vara [HP] 2 |
Harry följde med tåget av dom få eleverna till Stora Salen. Det stora rummet var dekorerat med banderoller i Hogwarts färger som hängde från dom grå sten väggarna. I taket svävade milljon tals stearin ljus under en molnig himmel som det snöade från.
Det var väldigt vackert och gav Salen den julstämming den behöver. I Varje hörn stod en stor gran, som skogsväktaren och läraren i Magiska Djur Rubeus Hagrid släpat in. Granarna hade blivit dekorerade bara dagen innan med guld- och silverglitter, Små tomtar, karamell käppar och stjärnor.
Harry beundrade salen som skrek ut att det snart vart jul. Den såg i princip lika dan ut varje år, men nu eftersom det var så få elever som stannar över lovet så har dom fyra elevhems borden försvunnit och ersatts med tre små bord som bildar en fyrkant, placerad framför lärarnas bord.
Bordet som uppenbarligen var för eleverna var dekorerat med en djupblå duk med gyllene stjärnor. Guld tallrikar och koppar anvisade eleverna vart dom skulle sitta. I vanliga fall brukade det aldrig vara så här fint, förutom på högtider, men Harry antog att om det bara är femton elever som ska bo på slottet kan man nog använda den finaste porslinet.
Så han närmade sig bordet, läs blicken svepa över eleverna som satt runt det. Dom flesta satt tillsammans, förutom flickorna från första klass och Draco. Draco satt på ena hörnet och lekte med sin trollstav och bägaren framför sig med stor koncentration som om ingenting var viktigare.
Harry skakade bara på huvudet och slog sig ner mellan Lavender och en sjätte-klassare han visste hette Amanda Johnsson.
Lunchen förflöt snabbt för Harry genom att samtala med Lavender och Amdanda om varför dom skulle stanna själva på Hogwarts över jul.
"Min bror har precis flyttat hemifrån,och jag och min lilla syster är båda på Hogwarts så mina föräldrar ville nog fira julen själva för en gångs skull" berättade Amanda och pekade på en av försrtaklass flickorna som satt och fnittrade.
Harry nickade. "Jag bor hos min moster och hennes man under somrarna för att... ja... Ni vet..." Harry harklade och tog en tugga av kycklingen som serverades. "Och jag trivs inte där så jag har ingen precis lust att fira jul med dom... och Ron skulle hem till sin familj" han ryckte på axlarna och tog en snabb klunk.
Helt ärligt så hatade han att prata om sina föräldrar och om Moster Petunia och Morbror Vernom, inte ens med Ron och Hermione kändes det helt okej.
Så han vände sig snabbt till Lavender. "Du då?"
Harry lade märke till att folket i närheten lyssnade på deras samtal, mest för att dom inte hade något att själva prata om. Men Lavender ryckte bara på axlarna.
"Mina föräldrar håller på att separera och jag orkar bara inte vara hemma" som om det var det mest naturliga i världen.
Harry nickade och drack upp det sista ur sin bägare innan han resta sig från bordet, log urskuldrande mot lärarnas bord innan han luffade ut ur salen. Sakta lät han fötterna föra honom till Griffyndor tornet där han sakta sjönk ner i soffan framför eldstaden. Även om klockan bara var runt ett så kändes det som om himmlen hade blivit lite mörkare. Det mörkande så fort den här tiden på året att det nästan var depprimerande...
Han måste ha somnat där framför elden för han vaknade med ett ryck när Lavender kom in i sällskapsrummet. Det var nu mörkt utanför fönstret och han suckade medans hand tog av sig glasögonen som hamnat på sned för att gnugga sig i ögonen innan han satte på dom igen.
"Förlåt Harry... Väckte jag dig?" den blonda flickan närmade sig och satte sig bredvid honom i den röd-bruna soffan.
Griffyndors uppehålls rum var väldigt mysigt faktiskt. Röd- guldiga banderoller, varma mysiga mattor över ett mörk brunt trägolv, en stor vedstad och massa soffgrupper i en matchande röd färg.
"Ja... men det är lungt" Han gäspade och tittade in i elden. "Vad är klockan?" frågade han bara och drog handen genom den svarta kaluffsen.
"Tre" svarade Lavender bara, helt borta i tankarna. Harry som hade hoppats att det skulle vara senare så han kunde äta middag och sen gå och lägga sig då han inte hade något annat att göra muttrade misbelåtet innan han tog sig upp till pojkarnas sovsal.
Han slängde sig på sängen och stönade till då han landade rakt på Rons bok om Quidditch som han lämnat så att Harry skulle ha något att göra.
Han lutade sig åt sidan och sträckte bak handen och drog fram den ganska tjocka bocken med en bild på framsidan av Englands landslag i Quidditch som susade fram och tillbaka.
Kanske han kunde gå ut och åka på åskviggen? För att få tiden att gå lixom.
Sagt och gjort drog Harry snabbt på sig den röda vinter dräkten han brukar ha att spela Quidditch med.
Handskar, en mössa och tränings kvick åkte på och hamnade i fickan innan han grep tag i sin åskvigg och skyndade sig ner för trapporna till entré hallen. Så fort han kommit ut i kylan drar han på sig mössan och handskarna innan han sadlade åskviggen och stampade iväg.
Det hade slutat snöa så han behövde inte skydds glasögonen vilket var en lättnad. Han flög några varv runt slottet och några av tornen och skrattade nästan högt av förtjusning då han bara vi dett tillfälle innan fått flyga fritt runt slottet, och det var förra året när han slogs mot den ungerska taggsvansen.
Och konstigt nog hade han inte tid att lägga märke till hur underbart det var.
Så här var han nu, precis ovanför astronomitornet och njöt faktist av hur kyland gnagde sig in hans kinder.
Det hade börjat snöa igen när han styrde kvasten mot sjön som nu var helt frusen och dessutom täckt med ett lager snö.
Snabbare... Framåt...
Harry drev på kvasten och stört dök sedan snabbt ner tills fötterna snuddade snön innan han snabbt vinklade upp kvasten och sköt upp i luften. Harry kände sig verkligen fri, det var som om han var en fågel och det här var den bästa känslan som fanns.
Upp, ner, upp, cirkla, dyka, fånga. Det fortsatte i en evighet.
Men allt för snart landade han vid ett av dom stora uråldriga träden vid sjön där han satte sig utmattat ner i snön.
Det var helt nästan helt mörkt då molnen öppnad sig och en halvmåne avbildades på den mörkblå himmelen.
"Är det inte lite mörkt för att flyga runt på egen hand?" Den släpga rösten hade kommit snett bakom Harry som vände sig snabbt om bara för att bli bländad av Draco Malfoys trollstav.
"Inte för att det är din ensak Malfoy, men jag måste ju spendera tiden på nått sätt" Svarade Harry kyligt och höjde på ögonbrynen.
"Dåligt humör Potter? Jag är också fast helt ensam här för resten av jullovet" Svarade Draco och slog sig ner bredvid Harry i snön. Harry Såg nu i skenet från Dracos trollstav att han bar en mörkt grön kappa med silverknappar med en liten orm broderad i silver på bröstet.
"Varför har du inte åkt hem till dina föräldrar för att fira jul då?" kontrade Harry med en uttråkad röst. Han brydde sig inte, men orkade inte heller be Draco dra åt helvete.
"Orkar inte" kom svaret. Det var tydligt hur Draco inte ville prata om det och Harry kunde inte låta bli att undra vad det var som han inte orkade med.
Men åter igen, han brydde sig inte. Draco fick göra vad han ville så länge han höll sig från Harry. Så Harry Ställde sig upp och borstade av snö från sig själv innan han greppade kvasten och började gå upp mot slottet igen.
THERE WE GO :D lite längre denna gången, hope you dont mind ^^
KOMENTERA C:
|
| Kommentarer | | LisaHoglund - 5 dec 11 - 22:37 | | Det är bra med långt! :D Det är jättebra, du har bra miljöbeskrivningar som gör det levande! Maila när nästa kommer :D |
|
|
|
