Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

en annan familj, en sann historia

Jag vaknar av ljuset utanför mitt fönster och sätter mig upp.
Huvudet värker och jag ser att jag blodat ner mina lakan.
"Shiit!" tänker jag inom bords och samlar snabbt ihop allt.
Sedan smyger jag sakta och tyst in i badrummet. Slänger
sängkläderna i tvätten tillsammans med mina egna kläder och
hoppar sedan snabbt in i duschen. Jag känner mig redan bättre
till mods när vattnet mjukt smeker min kropp och tvättar rent
mina smutsiga och såriga kropp. När jag är klar klär jag på
mig och går ut i köket. Men precis i dörröppningen stannar
jag till. Vid köksbordet sitter mamma och dricker kaffe. Hon
ser så lugn ut att hon skrämmer mig. Jag fortsätter titta på
henne men hon verkar inte märka mig. Jag öppnar skafferiet
för att ta ut bröd då hon plötsligt öppnar munnen.
"Och vad ska du hitta på idag då?"
Hon låter nästan sarkastisk.
"Jag hade tänkt gå till skolan"
"Det vore första gången, och nej det ska du inte. Du ska
följa med till BUP. Jag har bokat in en akut tid."
Jag svär så högt inombords att mamma till och med borde
ha hört det. Jag vet att det inte finns något annat
alternativ än att följa med så gör mitt bästa för att inte
reagera allt för starkt men jag ilskan upp i halsen.
Efter frukosten bar det av till BUP. Medans mamma pratade
med kvinnan i expeditionen gick jag direkt in i vänt rummet.
Jag hatar att sitta där och vänta. Denna inredning som på
något sätt ska få mig att känna förtroende för att prata med
en person som bara frågar en sak; "och hur får det dig att
känna?" Jävla bullshit! Jag vet inte ens varför jag är här.
Jag ser en kvinna och en lång man närma sig. De tar i hand
med mamma och sedan med mig. Jag säger inget. Har inget att
säga. Vi sätter oss i ett rum och det räcker med att de stänger
dörren så börjar mamma. Hon skriker, gråter och berättar
om hur jag försökte mörda min bror. Jag bara sitter och
lyssnar, har inte en aning om vad jag ska tro. Efter en
halvtimme av ren smörja i mina öron får jag höra det värsta
jag någonsin har fått höra. Jag är en fara för mig själv
och andra och behöver proffs hjälp. Jag ska skickas till
en psykhem för ungdomar. Mina ögon spärras upp och jag känner
ilskan ända upp i hjärnan och ser hur det börjar svartna
för mina ögon igen..

fortsättning följer..
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Jagsaknardiig - 3 dec 11 - 10:57- Betyg:
oo fan va bra!
ABC_123 - 2 dec 11 - 23:10
Oh mejla nästa!!

Skriven av
emilialindqvist
2 dec 11 - 21:56
(Har blivit läst 59 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord