Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"Livet" del 10

IFRÅN FÖRRA DELEN:
Jag log stort.
-Men Amir, du får lova att du aldrig rider utan hjälm, sa Fredrik och tittade strängt på mig. Det kunde ha gått värre för dig än bara hjärnskakning, även om inte det heller är särkilt roligt.
-Jag lovar, sa jag allvarligt.

Då öppnade återigen någon dörren och in klev Lovisa.

SISTA DELEN:

-Hej, sa hon och log blygt.
-Hej… svarade jag förvånat och gav en menande blick mot mamma.
-Åh, jaha ja… vi kan väll gå ut till cafeterian och fika lite! Sa mamma och drog med sig pappa och Fredrik ut ur rummet.
Jag log tacksamt mot mamma.

-Vad vill du då? Frågade jag Lovisa.
-Eh, jo alltså… började hon. Jag skulle vilja be om ursäkt. Jag ha betett mig väldigt elakt mot dig och så… jag hoppas du inte är ledsen… jag såg hur det rann en tår ned från hennes kind.
-Ja, du har betett dig som en idiot, sa jag. Men alla gör misstag ibland…! Till och med du, Lovisa. Jag log trevande mot henne. Hon log försiktigt tillbaka. Lovisa hade verkligen varit taskig mot mig, men jag bara var tvungen att förlåta henne. Jag älskade henne av hela mitt hjärta.

-Okej, men kan vi inte vara vänner igen? Sa hon.
-Klart vi kan! Sa jag glatt.
-Puh, bra! Jag trodde inte du ville vara vän med mig längre… sa hon.

Vi sneglade blygt på varandra och jag kände hur det började hetta till om mina kinder. Lovisa satte sig på sängkanten.

-Har du ont? Frågade hon.
-Nej inte så mycket i alla fall, flinade jag.
Lovisa smekte mig på handen. Jag blundade försiktigt.

-Jag måste berätta en sak... sa Lovisa.
Jag nickade.

-Jag har börjat rida.
Jag öppnade hastigt ögonen igen.

-Vadå? Är det sant? Sa jag och tittade med stora ögon på henne.
-Ja, det är sant, svarade hon. Det är super roligt att rida, det var inte alls som jag trodde! Nu kan vi rida tillsammans, du och jag.

Lovisa tog sina händer och smekte mig på kinden. Jag lutade mig sakta fram mot henne tills vi nuddade varandras nästippar. Lovisa fnittrade till. Hon vred på huvudet och så möttes våra läppar. Jag hade velat stanna tiden.

Nu visste jag hur Livet smakade.
Nu visste jag vad Livet egentligen var.

Jag log inom mig.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Junior_ - 5 dec 11 - 21:35
Haha tack alla!

M_123: kanske kan komma en till del... vi får se ;)
M_123 - 5 dec 11 - 19:29
Guuuud vad bra!! Måste den redan vara slut?? Vill läsa mer!!!
maddeemaddee - 3 dec 11 - 12:50- Betyg:
ååååh, vad bra!!
ABC_123 - 2 dec 11 - 23:04- Betyg:
Åhh vilket bra slut!!!!! OH!!! DEN HÄR VAR JU ASBRA :D
Carrre - 2 dec 11 - 21:03- Betyg:
åh va vackert!!! <3
:D

Skriven av
Junior_
2 dec 11 - 13:25
(Har blivit läst 302 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord