Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Gammal vänskap, del 5

del 5

Gudrun:

Jag och Anette stod utanför bridgelokalen och väntande på min färdtjänstbil, Anette hade varit snäll och väntat med mig, det kändes trevligt. Jag längtande hem till Oscar och tystheten, men det var ändå skönt att stå och prata med Anette, jag hade berättat för henne hur ensam jag kände mig och hon hade berättat om en ung tjej som hon arbetade med som hon inte visste vad hon skulle göra med. Den här tjejen verkade må så dåligt och hela hennes livslust verkade vara helt bortblåst.

Sofia:

Jag klev återigen in i väntrummet på den psykiatriska mottagningen, vi skulle återigen ha möte där. Jag va lite sur över att vi inte kunde vara hos mig, men min kontaktperson hade instisterat på att vi skulle vara på mottagningen så jag hade inte mycket att säga till om utan det var mer bara att komma och se glad ut. Ja så glad man nu kunde vara på en psykiatrisk mottagning.
Jag satte mig ned i väntrummet och väntande på att Anette skulle komma och hämta mig.
"Ja vi pratade ju förra gången om att du gärna ville ha en social kontaktperson. Gärna någon med djur" Sa Anette när vi hade kommit in på hennes rum. Jag nickade och blev genast lite nyfiken på vad hon skulle säga sen.
"jag kan ha hittat en kvinna som är intresserad av uppdraget"
Jag såg upp från mattan och mötte Anettes blick.
"Jaha…" Svarade jag för jag ville inte verka för entustiastisk.
"Hon skulle vilja träffa dig, hon heter Gudrun och har en hund"
Jag kunde inte låta bli att le lite.
"Vad kul!" Utbrast jag.
Anette log mot mig.
"Vad bra att du är positiv till det, för jag har nämligen bokat ett möte nästa vecka där ni båda ska få träffas. Tyvärr hade jag ingen tidigare tid för ett möte annars hade ni kunnat setts tidigare"
"Det är ingen fara" Svarade jag.

Gudrun:

"Oscar kom!" Min Hund kom springande emot mig med en pinne i munnen, vi var ute och gick. Jag tog pinnen ur hans mun och slängde iväg den, den kom inte långt, men han blev glad bara jag släppte pinnen på samma plats som jag stod på.
Jag var i mina egna tankar och tänkte inte på att jag skulle kasta pinnen igen när han puffade på mig med nosen. Jag funderade på mötet nästa vecka, med flickan jag hade tackat ja att bli social kontaktperson åt.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Jakktar - 2 dec 11 - 09:14- Betyg:
Det här kommer bli asbra! :o

Skriven av
Sockerina
1 dec 11 - 23:20
(Har blivit läst 40 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord