Ingen annan behöver veta, del 3 |
mitt internet är så himla segt ikväll, så om nån som ville ha den mejlad råkar läsa innan mejlet, så kommer ni ändå få ett mejl imorgon, så att ni vet om det! :) har inte glömt av er <3
Allting var perfekt. Jag och Fredrik. Vi hade precis blivit tillsammans. Hade gått någon månad bara sen den där fredagen då jag sov hos honom. Jag och Andreas pratade fortfarande inte med varandra. Vi umgicks ju fortfarande med samma folk i skolan, men vi pratade aldrig med varann, och försökte att aldrig möta varandras blickar. Jag tycker det känns som han ignorerar mig totalt, men enligt Fredrik så ska han tydligen ”glo som fan” hela tiden.
”Tycker om dig så mycket, vill inte gå in på lektion!” Sa Fredrik och kramade om mig hårt.
Jag kramade hårt tillbaka och flinade ”Tycker om dig också lilla du, skynda dig nu!”
Han tog försiktigt tag i min haka och kysste mig, ”Kommer sakna dig även om vi syns om en timme”
Jag letade efter hans mun och kysste han igen, la mina armar runt hans nacke och han la sina runt min midja, så kysstes vi ett tag innan det började bli lite bråttom. ”Ses sen då!” Sa han och gick, jag stod kvar där mitt i cafeterian och bara log åt honom. Fina Fredrik.
Jag hade fortfarande 15 minuter kvar till min lektion så jag gick tillbaka i riktning emot Lisa och grabbarna. Då Andreas greppa tag lite löst i min arm, jag kollade förvånat på honom. Ville vara sur eftersom han inte hört av sig på en månad och betet sig så underligt. Men kunde inte låta bli och le när han faktiskt tog kontakt med mig sådär.
”Hej” Sa han lite osäkert.
”Hej.” Svarade jag.
”Ni är tillsammans nu alltså?”
Jag nickade.
”Vad roligt, alltså grattis” Andreas sken upp, och jag log bara som svar.
”Längesen vi pratade..” fortsatte han.
”Vad jag minns ville någon inte ens ha mig i sin lägenhet, och även om du inte ville.. du vet det där längre.. för hon blondinen, så behöver du väl inte sura ihop emot mig?” Jag kände hur jag blev arg inombords, så många kvällar jag legat och undrat vad fan jag hade gjort som gjort att han inte ville ha något med mig och göra längre. Så många slag jag har tagit i min egen kropp för honom.
Han stannade upp lite fort, kollade förvånat på mig.
”Blondinen?” Frågade han förvånat.
”Mm, hon som du gick hem med från Fredrik, som du skulle byta ut mig med.. ” Svarade jag och hörde hur fel det lät nu när jag faktiskt hade pojkvän.
”Ebba… trodde du att det var därför vi la av? Pågrund av Nathalie?”
”Du sa ju det, att jag skulle förstå om jag tänkte efter, alltså.. Även om du inte vill göra det där med mig så kan vi väl vara vänner? Jag tyckte i alla fall vi kom varann väldigt nära på bara den där veckan, liksom närmare som vänner också!”
”Precis, det var dit du skulle tänka. Inte på Nathalie, det var en halvgångs grej.”
”Halvgångsgrej? Vad var jag då?”
Han flinade lite emot mig.
”Halvgångsgrej betyder typ när man är så full att det knappt går för en.. fattar du?”
Jag nickade bara och flinade lite åt mig själv som varit så dum. Vi fortsatte prata lite och bestämde oss snart för att gå ut och röka tillsammans dom sista minutrerna innan våra lektioner drog igång.
Vi pratade och skrattade, och slängde halvdryga kommentarer till varandra och små slog varandra, precis som vi brukade göra.
”Haha, ska vi skita i lektionen och ha lite catch up talk?” Frågade Andreas, det lät faktiskt väldigt lockande. ”Visst!” Svarade jag.
Vi började gå emot hans lägenhet, satte oss i hans säng när vi kom in.
Det var tur att han bodde så nära, för vi skulle hinna vara här i 50 minuter på den timmen lektion vi hade. Säkert 55 också. Vi fortsatte prata och skratta om allt.
”Hur är det med dig och Fredrik då? Nu får du ju berätta, du hade ju varit kär i honom hur länge som helst!” Sa Andreas och log.
”Alltså, det är skit bra mellan oss, gillar det här när vi är nykära och det bara är massa mys hela tiden, och fina ord till varandra, men lovar du och inte säga någonting Andreas?
Han nickade.
”Lovar”
”Det känns inte som jag trodde att det skulle göra, jag vet inte varför, om jag kanske vill fortsätta vara kär på håll eller om jag kanske inte direkt är så kär som jag trodde.. Känns som jag vill ha mer typ. Visst låter det dumt?”
Jag kände mig genast dum att jag börjat prata med honom om det, för i Andreas huvud skulle jag aldrig få komma så långt in i.
”Jag tycker såhär Ebba, att du åker hem efter skolan, tillbringar natten ensam och tänker igenom om du verkligen är kär i honom, annars kanske du bara var kär i att vara kär i honom, annars skulle han väl kännas tillräcklig?”
”Det är bara det att jag gjort det, varenda kväll jag varit ensam har jag tänkt så himla noga igenom vad jag känner, och jag kommer abra fram till att jag är kär i honom, men som du säger, det känns inte tillräckligt, jag är missnöjd över min största dröm. Jag borde vara överlycklig.”
Andreas kom närmare mig och kramade om mig.
”Kom bara hit om du känner dig ledsen eller vad som helst, jag vet att jag varit ett svin men jag ställer alltid upp för dig, kom ihåg det. Bara komma hit när du känner för det, dag som natt”
Jag kramade tillbaka och tryckte mina ögon emot hans hals. Kände mig glad, över att han äntligen fanns igen, även fast att han bara ”fanns” som vän i en vecka ungefär innan det sket sig. Men det var något speciellt med Andreas. Han var så hemlig om sig själv på något sätt, så man bara ville ha mer och han förstod så himla bra.
Fredrik ringde så fort han slutade sin lektion för vi båda skulle slutat för dagen då.
”Jag är hos Andreas, men jag börjar gå emot skolan nu.”
”Hos Andreas?”
”Ja, vi pratade igen lite bara, vi är sams så och nu.”
Det blev tyst i telefonen ett tag.
”Kan du skynda dig hit då? Det är ju inte direkt varmt ute.” Sa han och lät sur, han la på utan att säga hejdå också.
Jag lade ner telefonen i fickan, och kollade emot Andreas, han kollade ner i sängen och såg inte sådär glad ut längre som han hade varit den senaste timmen.
”Fredrik va?”
”Jo..jag måste nog gå”
”Jag följer med har ändå lektion nu så..”
Vi gick ut i hallen och klädde på oss, sen började vi gå emot skolan, Fredrik stod och glodde emot oss när vi kom, han såg inte särskilt glad ut, men han hade aldrig varit arg på mig heller, så jag oroade mig inte direkt för att han skulle va det den här gången heller.
När vi kom fram till Fredrik nickade han emot Andreas, och kollade mig djupt i ögonen, men log fortfarande inte. Jag vinkade emot Andreas som tog ett stadigt grepp runt min midja, och drog mig intill honom. ”Jag hann inte förklara andledningen till att vi slutade med .. det där” viskade han i mitt öra. Jag borrade bara in ansiktet i hans hals som ett ”okej”. Det kändes bra och krama honom, och jag glömde nästan bort att Fredrik stod där breve. ”Vi ses imorgon” Viskade Andreas igen. Sen släppte han taget om mig och gick därifrån.
”Vad gjorde ni då?” Frågade Fredrik, han lät så otroligt sur och spydig när han sa det.
Jag stannade upp, och han stannade strax efter.
”Vi pratade, så som vänner gör” Svarade jag lågt.
”och kramade varandra i 10 minuter, viskar små saker till varandra under kramen, precis som vänner gör?”
Jag visste att han hade rätt, att det var fel att vi kramades så länge, men det var absolut inte 10 minuter, kanske 1 minut.
”Försök inte få mig och tro att du är sur över kramen, du var sur så fort du visste att jag umgicks med honom.”
Fredrik slängde en blick som kunde döda åt mitt håll.
”Vet du Ebba? Du får umgås med vem fan du vill, men han har ju sårat dig, jag har ju märkt det på dig, och ändå så iglar han sig fast i dig, han kollat läskigt på dig, han kramar om dig som du vore något dyrbart”
Jag tystnade, orkade inte bråka om Andreas, jag hade verkligen önskat att han och jag skulel bli sams, och nu var vi det, Fredrik visste om hur ont det gjorde i mig innan när vi inte ens prata med varann. Han borde väl vara förstående. Eller borde han inte det? Jag orkade inte bråka om det i vilket fall.
”Jag åker hem till mig, vi ses imorgon” Sa jag och vände mig och började gå emot närmaste busshållsplats.
Fredrik snabbade sig fort upp bakom och rykte tag i min arm, det gjorde ont. Han släppte inte heller.
”Släpp Fredrik, det gör ont..” Sa jag samtidigt som jag nästan blev rädd inombords.
”Jag älskar ju dig, fattar du inte de? Varför gör du såhär?”
”Vi ses imorgon okej?”
”Går du nu, är det slut. Följ med mig hem och vi kan prata om det, mysa till det”
”Fredrik jag vill vara ensam och tänka.”
”Stick då”
Jag gick därifrån och kände hur tårarna brände under ögonlocket, men jag orkade inte umgås med honom när han var sån där, det gick inte. Det var inte min Fredrik. Min Fredrik var bara perfekt. Aldrig elak.
När jag vaknade upp dagen därpå så hade jag fått ett ända sms utav Fredrik.
Jag hoppas du blir lycklig av ditt val, hoppas du vet att jag älskar dig i vilket fall, men kommer inte hindra dig.
Jag suckade och klickade bara bort det, varför höll han på? Varför skulle det vara slut bara för att jag inte följde med honom hem, jag hade väl också en vilja? Jag bestämde mig för att prata med honom i verkligheten istället. Jag fixade mig lite fort innan jag hoppade på bussen in till skolan, rökte ensam som den senaste månaden från bussen intill skolan, sköt iväg ciggen med tummen och pekfingret och öppnade dom stora tunga dörrarna. Jag visste att både Andreas och dom i hans klass satt i cafeterian, och Fredrik och hans vänner, fast i olika bord som vanligt. Jag började gå emot cafeterian, och så fort jag kom in la Andreas märke till mig, han sken upp och kom fram till mig. ”Hej” hälsade han och gav mig en snabb kram.
”Jag ställde inte till det för er igår va?”
”Nej, men jag stallde nog till det lite, så ska prata med honom. Vi får prata senare okej?”
Andreas gav mig en snabbkram igen och återgick till bordet, Fredrik glodde på mig vid det här laget så jag bad han bara komma upp till mig med fingrarna. Han reste sig direkt, sa någonting till hans bord och gick emot mig.
”Vad är det?” Frågade han oberört.
”Lägg ner nu, snälla Fredrik, det ska väl inte behöva ta slut såhär?”
Han tog ett djupt andetag och kollade ner i marken.
”Du förstår verkligen inte Ebba, jag ska försöka förklara. Du får inte ta mig på fel sätt okej?”
”Okej”
”Jag vet att du är kär i Andreas, och jag vet att du är det i mig också, eller jag tror det. Men jag tror du känner starkare för Andreas, bara att du inte vill erkänna det för dig själv. Sättet ni ser på varandra, när ni kramar om varandra.”
”Det är inte sant!” Sa jag snabbt. ”Jag gillar honom som vän!”
”Håll honom inte så hemlig då, berätta för mig om honom! Hur ska jag annars kunna acceptera det?”
”Jag berättar vad som helst, men du får inte tro något sånt där!”
”Har ni något förflutet? Strulat? Varit på G? Något bara? Eller är ni bara helt fast klämda i varandra av en slump?!”
Jag tänkte efter, jag fick ju inte säga. Det skulle ju vara hemligt. Men det var Fredrik.
”Vi har inget förflutet med känslor, men vi låg med varandra förut, varje dag i typ två veckor.. men sen den där fredagen då jag sov hos dig..” Jag tystnade. Började om igen ”Vi la av i vilket fall.”
”Vad var det med fredagen?” frågade han, och hans ögon svartnade.
Det var lika bra och inte ljuga.
”Jag sa fel, men lördagen, då vi vakna, och jag var tvungen och dra sa jag, det var senast vi nästan låg med varandra, senast på riktigt var torsdagen tror jag”
”Nästan låg med varandra?” Han kollade oförstående på mig.
”Vi hade kommit så långt, men precis när.. du ringde och avbröt”
”Fyfan”
”Var glad att jag är ärlig istället..” Försökte jag lite tyst.
”Håll bara käften, fyfan. Du är äcklig, vet du det? Du har ljugit mig rakt upp i ansiktet hela tiden. Så om jag inte skulle ringt då, så skulle du fortsatt och knullat med honom, nu också kanske? Eller varför blev ni egentligen osams? Du har inte riktigt varit så tydlig med det!”
”Jag vet inte varför vi blev det!” Jag kände hur tårarna rann, Fredrik forsatte mata på om hur äcklig och falsk jag var, och jag visste att han hade rätt. Jag kollade efter Andreas som reste sig upp när han såg att jag mötte hans blick, han började gå emot oss.
”Jag älskar dig Ebba, men kommer inte stå ut med det här mer, bra att du förstörde allt”
Han vände sig om och gick och Andreas var snabbt på plats och tog emot mig i hans famn, han strök mig över håret, drog tag mig i armen, och följde mig ut genom cafeterian.
”Stick hem till Andreas och knulla som alltid bara, gör det” Ropade Fredrik efter mig. Men även han gick ifrån cafeterian fast åt andra hållet.
”Vill du gå hem till mig?” Frågade Andreas.
Jag nickade och vi var snart där. Jag grät fortfarande lite halvt, och kröp ner i hans säng, han, satte sig på kanten och strök mig över håret, ”Jag är verkligen ledsen Ebba..”
”Jag var oärlig från början, så det är mitt eget fel” Svarade jag med en grötigröst.
Han la sig övertäcket på sidan emot mig, höll om mig, strök mig över håret. Jag somnade.
Från Andreas perspektiv
Jag var glad över att hon låg här breve mig i sängen, hon sov så fint och jag kunde inte sluta kolla på henne, sluta smeka henne över håret. Samtidigt som jag kunde känna hennes smärta. Som jag hade orsakat. Skulle aldrig pratat med henne igår, men nu kan jag inte låta henne vara.
Hennes mobil ringde bakom mig på sängbordet, jag tog försiktigt upp den ”Fredrik” stod det på displayn. Hon fick inte vakna nu, inte förstöra det här underbara ögonblicket. Han ville säkert säga förlåt, och inget skulle bli bättre av om han visste att hon sov här, hos mig. I min säng, och att jag låg bakom henne, försökte och inte röra henne för mycket, försökte och inte tänka för mycket.
Timmar senare hade jag halvt somnat brevid henne, då hon ryckte till och satte sig upp. ”Andreas?” Var det första hon sa. Jag mumlade lite medan hela jag log inåt i.
”Vad är klockan?”
”Vet inte,” Svarade jag och tryckte ner mig i kudden. Hon böjde sig över mig och tog tag i hennes mobil, det starka ljuset ifrån den gjorde att jag nös tre gånger på rad.
”Fan” mumlade hon.
”Vad är det?” Frågade jag och tryckte mig lite närmare henne.
”Fredrik har ringt 23 gånger och skickat 3 förlåt sms.”
”Okej, vad ska du göra då?”
”Helvete!” Utbrast hon igen.
”Vadå?” frågade jag ännu en gång.
Hon läste högt ur ett sms ”Tydligen inte bara Fredrik du ljugit rakt i ansiktet, jag frågade dig om Andreas och du sa nej. Jag är inte arg för att du legat med honom, utan för att du ljög för mig när jag frågade. Vad är det mer du ljugit om?”
Jag tog telefonen ifrån henne, hon ska inte behöva ta itu det där nu. Jag la armarna runt henne, och hon la dom runt mig också ”Du är den ända jag har nu, det känns så. Först hade jag alla utan dig, sen förlorar jag alla utan dig”
Jag kunde känna tårarna ifrån henne i min hals, jag kramade om henne, visste inte vad jag skulle säga, kysste henne på huvudet. Hon letade sig efter min mun, kysste mig, jag kysste tillbaka, glädjen rusade igenom kroppen. Hon fortsatte kyssa mig, jag kröp under hennes tröja med mina händer, försiktigare än alltid. ”Ta av den” Viskade hon upphetsat, jag gjorde som hon sa och hon drog fort efter av min. Hon drog snart av mig jeansen och jag snabbt efter hennes. Det tog inte långtid innan vi låg och kysstes nakna, fina fina fina fina Ebba.
Jag la mig över henne, särade på hennes ben, kollade henne djupt i ögonen, hon log emot mig, hennes händer skakade, och det kändes som hela jag också gjorde det. Kände mig nervös. Jag kysste henne en sista gång innan jag trängde mig in i henne, ett häftig stön kom ifrån henne. Jag tryckte in och drog ut den försiktigt, små häftiga flåsningar kom ifrån henne samtidigt som hon kollade mig djupt i ögonen och log. Det var den absolut bästa gången jag hade haft sex, första gången då jag kände känslor i det. Jag hade både legat med massor och varit tillsammans med massor, men jag hade aldrig känt någonting för någon.
När vi var klara la ja mig på rygg, hon kom upp på mitt bröst och la sitt huvud, ett ben hade hon över mina och ena handen drog hon fram och tillbaka på min mage. ”Du är underbar” Viskade jag. Hon tryckte sig bara närmare med gav inget direkt svar. Jag naffsa henne i nacken, och hon kysste mig på bröstet. Sen somnade vi.
Jag vaknade med ett ryck och kollade på klockan, 01.14 visade den. Fan vad länge vi hade sovit, jag vände mig om i sängen men Ebba låg inte kvar, var det bara en dröm? Plötsligt hörde jag henne viskande utanför fönstret, antagligen stod hon och rökte medan hon pratade i telefon..
”Nej, men det fanns ju en andledning till att jag inte berättade det om Andreas förstår du väl, jag vet ju hur det låter.. Men ett förlåt ifrån dig kommer inte bara räcka när du skrek så där över hela cafeterian.. Ja jag vet.. Ja det var dumt av mig, förlåt. Nej jag ska aldrig mer ljuga för dig jag lovar dig det, men du måste acceptera att jag och Andreas är vänner. Va? Ja jag sover hos honom inatt. För jag mår dåligt okej? Ja något hände, men vi behöver väl inte prata om det. Ja, jag förstår det. Ja, ja, okej. Men jag behöver honom i mitt liv, han förstår mig. Jag förstår att det är svårt för dig, men det är svårt för mig med, för ibland så känns det som jag måste välja emellan er, du verkar tro att jag är kär i er båda, visst ni båda betyder något helt otroligt för mig, men han är min vän. Ja vi pratar mer imorgon, ja godnatt, ja, och jag dig. Ganska säker på det, oroa dig inte. Hejdå”
Jag kände mig lurad, trodde det var något speciellt mellan oss. Den här gången, att det var vi, inte hon och Fredrik. Jag bestämde mig för att prata med henne.
Hon kom in och stängde och låste försiktigt dörren, men jag kunde höra det så högt att det ekade i huvudet på mig.
Hon kom in, stängde min dörr försiktigt, klädde av sig till bara trosor, jag kollade på henne i mörkret, hon drog försiktigt ut mina lådor, hittade det hon letade efter och slängde på sig en av mina tshirtar, sedan gick hon försiktigt över mig med sina långa ben och kröp in i min famn, jag drog henne närmare och plötsligt kände jag mig bara glad igen.
”Vart har du varit?” mumlade jag.
”Pratat med Fredrik” Svarade hon kort. Hon ljög i alla fall inte för mig.
”Om vadå?”
”Han hade ringt, och ville bli tillsammans igen.”
”Vill du det då?”
Det var tyst en stund.
”Ta inte det här fel nu Andreas, men är du kär i mig?”
Jag tappade nästan andan, var det så tydligt?
”Varför frågar du det?” Frågade jag.
”Du behandlar mig som det, du är så försiktig om mig, du tar verkligen hand om mig, och förut när vi låg med varandra, så verkade du lycklig, inte lika hård som du var sist, är det mer för dig än bara sex?”
”Ja det är det.” Svarade jag.
Hon blev tyst en stund.
”Fan. Det var ju det som inte fick hända. Lisa sa att du knulla runt med alla tjejer, varför är inte jag en sån tjej?”
”För du är inte som alla andra tjejer, men allra mest antar jag att det är för du är den ända som inte klänger på mig, som verkligen pratar med mig, försöker nå mig och så är det säkert lite för att du är tillsammans med Fredrik också, så du blir liksom svår att få tag i”
”Fredrik har rätt, jag kanske inte bör umgås med dig, det förstör för han och mig”
”Du berätta att Fredrik inte var tillräcklig, du väljer att ligga med mig när ni precis gjort slut och du väljer att även om ni bestämmer att ni ska bli ihop igen att sova här. Är det jag som gör att Fredrik inte blir tillräcklig Ebba? Svara ärligt på det, snälla.”
Ebba kom närmare mig, och egentligen ville jag bara trycka iväg henne. Det är inte jag och Fredrik som sårar henne, det är hon som gör sina val och sårar oss.
”Det är som om jag vet att det är så, men jag vill inte erkänna det för mig själv Andreas. Du och jag skulle aldrig kunna bli någonting, det är bara så fel. ”
”Varför fel? För att du Alltid varit kär i Fredrik? Men tänk om du inte är det längre, tänk om det är jag nu. Men att du är så kär i att vara kär i Fredrik, vad gillar du ens med honom?”
Hon flög genast upp ur sängen, slängde av sig tshirten, tog på sig bhn.
”Kan inte fatta att du gör såhär,” Svarade hon, jag stallde mig upp och tog tag i hennes midja, medan hon letade efter sitt linne.
”Var ska du?” Frågade jag.
Hon gav upp sitt letande, vände sig emot mig, jag höll kvar mina händer runt hennes midja, hon kollade mig i ögonen och såg ledsen ut, hon kom närmare mig, tryckte sig emot mig, slängde sina armar runt min nacke. ”Andreas jag vet inte vad jag gett mig inpå, jag vill ha dig så mycket, jag vill ha honom så mycket, vill inte lämna någon av er”
”Jag kan inte hjälpa dig och välja Ebba, så jag föreslår att du går hem och funderar ut vem du verkligen vill ha av oss, och informera fredrik om det också”
”Det går inga bussar hem till mig nu..” Svarade hon.
”Ring Fredrik, sen kan du komma och lägga dig igen, jag går och lägger mig, god natt” Jag kysste henne på tiningen och la mig i sängen, hon satte sig på stolen breve och ringde.
”Hej förlåt att jag ringer igen, hoppas du inte hann gå och lägga dig, nej vad bra. Jo vi behöver prata. …”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | dikt_flickan - 30 dec 11 - 17:39- Betyg:  | ååååååååh !!
mejla ! <33 | | JessicaKarlsson - 6 dec 11 - 22:31 | | bra! mejlaa :) | | Eme_96 - 30 nov 11 - 17:51- Betyg: | | ÅÅåååhhh den är så braaaaa!!!! :D Tycker verkligen att hon ska välja Andreas! (a) Mejla! :D:D:D:D |
|
|
|
