Ge mig ett nytt liv [Del 3] |
En helg hade gått så fort. Det redan var det måndag och jag var redan på väg mot skolan. Några få snöflingor hade ramlat ner från himlen igår men de smälte bort fort. Det enda jag hade funderat igår var på Sanna och hennes pappa. Jag kunde inte förstå att han liksom var borta. Det kändes tomt för mig även fast jag knappt kände han. Men det var något som var borta i magen, det kändes som att Sanna skulle bli snäll nu. Väldigt snäll eftersom hennes pappa hade dött och hon hade inget annat att tänka på än det. Jag hade förstått vad som var borta ur magen, klumpen..
Bussen stannade några centimeter ifrån mig jag klev på den och satte mig ganska långt bak det brukade aldrig finnas några platser där men idag fanns det en plats. Jag satte mig ner och kollade ut genom fönstret det luktade någonting. Allihop började genast skratta och jag kollade ner där jag hade satt fötterna där var det något rött och äckligt det var sylt blandat med lite smör och vatten. Jag kollade på mina vita Converse som hade blivit lite röda på kanten, mamma och pappa skulle bli jättearga och det skulle nog aldrig gå bort. Jag lyfter på mina fötter och hoppar ut ett steg och sätter mig på stolen bredvid, Chris går till mig och slår mig i sidan. Det gör ont, han har inte förändrats i alla fall. Sanna går på och bakom henne går en ny, jag hade glömt bort att en ny skulle komma och titta på skolan idag. Hon sätter sig där framme medans Sanna fortsätter gå och sätter sig här bak. Hon sätter sig bredvid en i hennes gäng som heter Jennie. Jag kollar ut genom fönstret och tiden flyger förbi. Bussen bromsar till och eftersom den har så dåliga bromsar gnisslar det till i hela bussen. Jag går av sist av alla av bussen och sedan in genom dörren till skolan. Jag går mot min korridor och hänger av mig mina saker. Sanna kommer emot mig och viskar något i mitt öra.
- Det är ditt fel.
Lektionen nu på morgonen är SO, idag pratar vi om Hinduismen. Vi pratar lite om vilka gudar de tror på, de tror på väldigt många. Eva står där framme och förklarar lite till slut ringer klockan sex signaler, nu är det rast. Jag tar min väska och lägger ner mina grejer i bänken sedan går jag ut i korridoren och klär på mig. Den nya tjejen kommer till mig och stannar.
- Hej, vad heter du? Säger hon. Hon har ljust lockigt hår och två rosa rosettspännen i där hon har satt undan lite hår, blåa ögon och ett fint leende. Hon har en smal kropp med ett par jeans på sig och en tunika över.
- Hej! Jag heter Emelie, och du? Svarar jag.
- Jag heter…, hinner hon bara säga innan Sanna kommer och drar bort henne.
Jag vänder mig om och går ut, sedan går jag mot fotbollsplan och sätter mig där. Jag ser den nya tjejen komma springandes emot mig och sätter sig bredvid mig.
- Hej, förlåt men Sanna vill typ inte att jag ska vara med dig men jag lyssnar inte så mycket på henne, säger hon när hon har hämtat andan.
- Okej, men vad heter du? Undrar jag igen.
- Jo, jag heter Isabella. Har precis flyttat hit, säger hon och ler.
En misstänksam tanke poppar upp i huvudet och jag kommer genast på vad det är. Tänk om det är den Isabella som har haft cancer och flyttat ifrån mig bara för det. Vi hade ju varit bästisar när vi var jättesmå.
- Asså detta är nog en dum fråga men har du haft cancer? Frågar jag och tittar ner i marken.
Hon reser sig upp och går där ifrån, jag joggar efter och tar tag henne i armen hon drar undan den och fortsätter gå, jag går framför henne och vänder mig om.
- Sa jag något fel? Säger jag och stannar henne.
Hon kollar ner i asfalten och öppnar sedan munnen, hon stänger den sen igen. När hon släpper blicken från asfalten och vrider den mot mig så svarar hon.
- Ja jag har haft cancer och vi flyttade för jag ville att alla skulle glömma det men hur fan vet du vem jag är isåfall? Var du också en äcklig granne som frågade mig frågor hela tiden? Jag var liten, minns nästan ingenting och tappade allt hår. Det var inte så jävla kul, säger hon och går förbi mig.
Jag går efter och stannar sedan, hon vänder sig om och kollar på mig.
- Du var min bästa vän när jag var liten, du försvann sedan och jag har inte haft någon att vara med på flera år och du säger att du har haft det jobbigt vi har haft det minst lika jobbigt? Säger jag och går mot fotbollsplanen igen. Isabella springer efter.
- Du ska inte säga något, jag har haft CANCER, det är en sjukdom?
- Jag har blivit mobbad, folk har spottat på mig, förstört mina kläder, slått mig och retat mig? Det är ingen sjukdom men det är jobbigt att inte ha någon som skyddar en eller ha någon att prata med. Svarar jag och spottar på marken för att verka lite cool.
Isabella skakar på huvudet.
- Jag trodde vi var vänner när vi var små, jag trodde du fortfarande var lika snäll även fast jag inte har kommit ihåg dig på det sättet. Jag trodde att du var SNÄLL, det är inte klokt så mycket fel kan ha, säger hon.
- Och jag trodde du var något, tydligen inte, svarar jag.
- Vadå jag? Jag har inte gjort någonting mot dig eller? Säger hon igen.
- OKEJ? MEN VAD HAR JAG GJORT MOT DIG? Ropar jag på henne.
- Gå inte in på mitt privatliv för det har inte du med att göra och du säger att du har blivit mobbad. Synd för dig och jag har haft cancer, opererat mig, varit nära döden, tappat allt hår som sagt OCH jag kunde inte leka som ett barn vill och ska, svarar hon.
- Okej..? Men folk har slagit mig så jag har börjat blöda. När jag går ut på rasterna är jag själv varje gång? Resten har jag ju sagt, säger jag lite lugnare.
Hon går fram mot mig och tar upp fingret och pekar på mig med det.
- Du har fortfarande inte varit nära på att dö, säger hon och går där ifrån.
TACK FÖR ALLA SÖTA KOMMENTARER :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | Smidigaida - 1 dec 11 - 14:31- Betyg:  | | jääääääätebra hur fan kan du?? | | Hexan94 - 1 dec 11 - 04:23 | | Lite rörigt nu, mer beskrivningar tack ;D | maddeemaddee - 30 nov 11 - 00:55- Betyg:  | | du är duktig! mejla?:) | | Carrre - 29 nov 11 - 19:20 | | jättebra! :) | | ABC_123 - 29 nov 11 - 19:16 | | JÄTTE BRA OCH SPÄNNANDE!!! Skriv nästa fort och mejla mig :D |
|
|
|
