Fina flickor är inte aggressiva |
Hon förstod inte varför läraren skällde på henne. Hon hade ju bara försvarat sig själv. Så som de andra gjorde.
Elena kände tårarna bränna bakom ögonlocket, hon förstod inte varför läraren straffade henne. Hela världen kändes hemsk och orättvis och hon hittade inte rätt ord för att förklara.
Elena satt i gungorna med sin ritbok som hon fått ta med sig på rasten. Hon ritade Sonic i den. Hennes favorit. Hon levde för att spela Sonic och det blåa piggsvinet var i hennes sjuåriga lilla hjärna det tuffaste som fanns. Tomas smög sig upp bakom henne och sneglade henne över axeln, ner på hennes täckning som hon kände sig så stolt över.
Tomas var 2 år äldre än henne och han brukade inte vara särsklit snäll med henne. Han brukade faktiskt vara riktigt elak. Han sa alltid fula saker till henne och han puttades och drog henne i håret, fast hon inte gjort något vad hon kunnat minnas.
Som den gången hn fått en rosa keps av sin mamma som hon tyckte var så fin. Han sa den rasten att kepsen fick henne att se ut som en gris och kastade den i sandlådan. De flesta tjejer hade gått till fröken och gråtit men Elenas föräldrar hade sagt att man faktiskt fick lov att försvara sig.
Så Elena hade klippt till honom i näsan och sagt att hans grön renkeps var minsann mycket fulare.
Tomas hade sprungit och skvallrat. Elena fick aldrig lov att förklara sig. Fröken sa att man inte skulle provocera pojkar i den åldern så mycket. För då kunde de lätt bli arga utan att det var deras fel.
Elena hade verkligen inte förståt varför det gällde olika för henne och Tomas. För i klassrummet förespråkades det om att tjejer och killar var lika värda, men ute på skolgården var det plötsligt skillnad.
Nu kunde förstås inte Elena avancera tänkandet till denna nivå, men någonstans inom sig var det precis så hon kände. Dessutom förstod hon inte vad provocerande betydde. Hon hade ju bara varit stolt över sin fina nya keps.
Fler hade börjat haka på Tomas. Mest pojkar. De brukade reta Elena på olika sätt. De visste precis hur de skulle få ilskan att bubbla upp i hennes lilla bröst.
Och alltid var det samma visa. Hon provocerade för mycket.
Men den här gången stt alltså Elena med sin ritbok.
Tomas kikade ner på täckningen innan han böjde sig ner tog upp en näve sand som han sen droppade ner på hennes ritbok.
Elena vände ilsket om.
- Din dumma idiot!
- Men bilden var ju ändå så ful!
- Det var den inte alls! Den är fin, det är du som är ful!
- jaha, men ska vi fråga Erik och Rasmus då?
Elena tittade argt ner i backen. Hon visste ju vad de skulle säga. De sa ju alltid att de hon gjorde var fult.
Det spelade ju ingen roll hur det såg ut. Hon kände ilskan koka i henne och ånga ut genom öronen. Hon kunde inte hålla in frustrationen längre. Hon kastade en näve sand på Tomas!
Han vände sig om och puttade till henne hårt i backen. Rasmus tryckte ner henne. Tomas lät en hel hink sand skata rinna ner i hennes ansikte.
Hon sprattlade och fick tag i rasmus hår som hon ryckte tag i allt vad hon kunde. Rasmus skrek och plötsligt kände hon två starka armar som slet upp henne på fötter och separerade henne från de tre pojkarna.
- ELENA WINJE! Vad tror du att du håller på med! En sträng vuxenröst skrek henne i örat. Hon tittade argt ner i backen och mumlade med tårar i ögonen:
- De sa att min Sonic inte var fin...
- Det är inte någon anledning att ta till våld! Nu tar ni fyra och följer med in och pratar om det här!
Hon följde efter läraren in och sneglade på pojkarna som viskade frenetiskt till varandra och log hånfullt mot henne.
- Elena alla måste faktiskt få ha sina egena åsikter och kan inte hålla med dig hela tiden! Använd inte våld! Du kan inte hålla på och dra folk i håret varje gång de inte tycker som du.
Elena stirrade ilsket och tårögd ner i golvet på sina små fötter. Det skulle ju inte spela roll vad hon än sa.
- Elena du måste ju förstå att du inte kan provocera folk på det här sättet. Vi vet ju båda hur pojkar i den här åldern är! Du har problem med att hantera ilskan och det kan inte gå ut över andra. Du får ringa hem och berätta vad du gjort.
Elena kände hur orättvisan brände. Varför fick hon alltid straff när andra gav sig på henne. Varför skulle hon alltid böja sig. Hon kände hur orättvis världen var.
För flickor får ju inte vara bråkiga, högljudda, utåtriktade, arga eller starka.
De ska inte ta plats.
// Baserad på en livstids sann historia
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Edwin82Therese98 - 29 nov 11 - 01:32 | Beskrev du just mig när jag gick i förskolan? Folk tryckte ner mig precis så, vilket har fått mig att bli väldigt tyken och aggresiv nu när jag är äldre, inte kul, men vad i helvete ska man göra av alla fittlärare som är dumma i huvet och alla killar som är idioter?
/Mejla om du lägger ut en ny del. //Therese | visselpipan12 - 29 nov 11 - 01:30- Betyg:  | Gillar denna novell starkt!
Bra skriven var den. |
|
|
|
