Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Varför måste allting vara så svårt? [Fakta+Prolog]

Namn: Olivia Mårtensson
Vänner: Tea, Wilma, Hillarie, Nadja, Denisé, Alicia, Gabrielle, Saga, Ronja, Patricia, Lina, Elisa, Beatrice, Gustav, Johan, Jonas, Oliver, Oskar, Isak, Simon, Hampus, Emil, Rikard, Pontus, Adam och Tomas.
Ovänner: Anna & Rosanna.
Relationsstatus: Förhållande
Med: Jens
Ålder: 14, går i åttan.
Familj: Mamma, syster, bror.
Bästa vänner: Nadja & Denisé.
Kär i: Emil

Hennes utseende/Om henne: Mörkbrunt hår, gråa ögon, smal, sansad, har två syskon, har många hemligheter, är ihop med en av skolans populärare killar. Mest för att få uppmärksamhet, men hon gillar hans kompis.

Intressen: Skådespel, poesi, sjunga, dansa.

Prolog:

”Sanning”, svarade jag. Annas ansikte stelnade, jag visste mycket väl att hon hatade mig, okej lite starkt ord kanske, men hon ogillade mig skarpt. ”Vilken kille i våran klass skulle du helst ligga med?” Var hennes fråga. Jag tänkte efter ett tag, det fanns ingen direkt snygg kille i våran klass... Förutom Hampus, Emil eller Simon. Kunde inte riktigt bestämma mig. ”Emil.” Svarade jag i alla fall. Jag visste att Anna hade varit ihop med honom i lite över ett halvår innan, men jag tänkte göra allt för att vara taskig mot henne. ”Han är ju så vidrigt ful”, sa hon då. Ingen förutom hennes bästa vän instämde. ”Knappast”, sa jag och flinade åt henne, hon gjorde en grimas åt mig och jag snurrade flaskan. Vi spelade sanning eller konsekvens, hemma hos Hillarie. Det var jag, Julie, Nadja, Denise, Anna, Ina, Wilma, Carina och Tea. Tjejkväller var nog de bästa på hösten, mysiga filmer, mysiga snack, allmänt skitsnack om allt och alla. Mys helt enkelt.

”Olivia! Vakna säger jag ju!” Hördes en röst långt borta, ”två minuter till” klagade jag tyst och vände mig om i sängen, jag var morgontrött och hade alltid varit det. Mamma drog av mig täcket och jag satte mig upp på en halv sekund för att visa att jag var vaken. Så att mamma skulle lägga ner mitt täcke igen och jag kunde lägga mig igen. Men hon kände till den taktiken med. Jag reste mig upp och sträckte mig, jag gjorde ett litet morgonhopp, nuddade taket och gick sen fram till min garderob. Intill fanns en spegel, som oturligt bländade mig då den speglade min vita vägg på ena sidan av rummet. Jag tog fram ett blått u-ringat linne, ett par tajta gråa jeans och ett par svarta strumpor. Då jag klädde på mig synade jag min spegelbild, jag var runt 1,59 vilket var medellängd för dem i min klass, men jag kände mig ändå riktigt kort. Mamma ropade igen, denna gången att frukosten var klar. Då jag kom ut i hallen stod där åtta resväskor. Jag suckade, fortsatte ut till köket och slank ner på en trästol. ”Förklara för mig exakt hur du kommer att klara av att gå upp de kommande sex månaderna för att komma till skolan Olivia”, sa min mamma stressat. ”Jag fixar det, chilla morsan.” Sa jag lugnt och tog sakta upp smörgåsen med handen och tog en tugga. Det var exakt en vecka sen förra fredagen, och tjejkvällen då. Jag tog med mig smörgåsen till spegeln, gjorde rent mitt ansikte och glömde av mackan. Jag la på fyra lager mascara och använde en vit eyeliner för att ljusa upp ögonen, jag använde en pensel concealer för att gömma finnar och puder för att göra min hy mörkare. Mamma klagade på att hon måste åka och vi gick ut till bilen. Sista dagen innan jullovet skulle vara bäst. Mamma skulle inte vara hemma och jag skulle fixa fest, men det skulle ju inte gå så bra.

Såå, något att fortsätta på? 
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Carrre - 29 nov 11 - 19:30
jag tycker också du borde strunta i beskrivningen, men prologen va bra! (y)

Skriven av
Edwin82Therese98
28 nov 11 - 22:46
(Har blivit läst 95 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord