I hate (almost) everything about you - m/m - del 4 |
här kommer nästa del då. och ni kommer ihåg vad jag sa; nu när jag är snäll att maila (som jag egentligen är dålig på haha) så vill jag ha en riktig kommentar i gengäld. Jag vill höra Vad ni gillade, eller Vad ni inte gillade. konstruktiv kritik uppskattas alltid.
och är det någon mer som vill att jag ska maila om nästa del så får ni skriva en kommentar i den tråd som jag döpt till "i hate....- MAIL", annars kommer jag ändå inte kunna hålla koll på era namn.
hoppas ni gillar delen =)
Det var fredagmorgon och alltså typ 9 timmar kvar tills det skulle vara helg för Andys del. Dagen skulle inte ens vara särskilt ansträngande. Men när han slog upp ögonen kändes det sjukt ansträngande att ens existera. Det var som att det skulle pågå en jordbävning inne i huvudet, han vågade inte ens röra sig. Han slöt ögonen igen, höll nästan andan i väntan på att det skulle sluta.
”Andy är du vaken? Ska jag låta frukosten stå framme?”
”Nej..” Det enda som kom ut var en viskning som omöjligt skulle höras ner till Magda.
Efter en stund hördes steg i trappan och inom kort befann sig hans brunhåriga, ganska långa mamma i dörröppningen.
”Är det inte dags att gå upp?” Hon rynkade pannan lite. ”Men hur är det? Mår du dåligt?”
Han nickade sakta. ”Ont i huvudet.”
Magda gick fram till sängen och la en sval hand mot hans panna. ”Men lilla vän, du är ju alldeles kokhet.”
Med tanke på att han kände sig alldeles utmattad efter att bara ha sovit förvånade det honom inte att han hade feber.
”Har du ont någon mer stans eller mår du illa?”
”Nej..”, sa han lågt och slöt ögonen. ”Vill bara sova.”
”Jag har lite komp att ta ut..”, började hans mamma oroligt.
”Nej men sluta mamma, jag klarar mig.”
Hans mamma gick ner för att hämta alvedon med ordern om att han var tvungen att ringa på en gång ifall han blev sämre.
10 minuter senare hade han tagit febern, 38,8, svalt två alvedoner och börjat frysa som fan.
”Säkert att jag inte ska vara hemma?” frågade Magda oroligt och strök luggen ur hans panna.
”Jaa åk nu så du inte blir sen. Jag ska sova..”
Han var mitt emellan sömn och vaket tillstånd när han hörde dörren till ytterdörren stängas. Han visste inte riktigt hur han lyckades med att skicka iväg ett sms till Simon att han var sjuk och inte skulle komma idag.
Liam förstod inte riktigt att han verkligen hade gått till skolan. Kanske för att Cathy skulle kasta ut honom om han skolkade mer. Rätt trolig anledning när han tänkte efter. Men hela skolveckan hade verkligen känts förjävlig, särskilt efter betygssamtalet med hans mentor.
”Hur tycker du själv att det går i skolan Liam?”
”Det går väl okej.”
Hans lärare såg på honom och knackade lite med pennan mot pappershögen han hade framför sig på bordet. ”Det verkar inte så om jag läser här. Du har haft väldigt hög frånvaro den senaste månaden.”
Liam ryckte på axlarna, kunde inte direkt förneka det när det fanns tydliga bevis.
”I vissa ämnen har du riktigt bra betyg men i andra är det sämre. Som matten till exempel. Försöker du eller skiter du i det bara? Du går i trean Liam, det är inte läge att tramsa bort allt då.”
”Men jag försöker!” sa han irriterat. ”Visst jag kanske har varit hemma någon dag men..”
”Men vadå? Du vet att det är din framtid du sabbar va? Jag vill ju så klart att du ska lyckas, men i det stora hela så spelar det inte mig någon roll om du får dåliga betyg och inget jobb. Men det borde spela roll för dig. Du kan ju om du vill, det ser jag ju på en del av dina betyg.”
Liam lutade sig bakåt i stolen och ryckte på axlarna med en suck.
Hans lärare, Mathias som blivit nyexaminerad lärare samtidigt som Liam börjat första året på gymnasiet, såg ut att fundera lite innan han öppnade munnen igen, trots bristen på Liams engagemang. ”Det här med matten känns ju som det viktigaste just nu. Jag har pratat med er lärare och det finns en extragrupp på tisdagseftermiddagarna som du skulle kunna få vara med i. Det är en ganska liten grupp och läraren har mer tid att gå igenom med er.”
Han var nära att börja gapa. I helvete heller att han skulle vara med i någon sån grupp. Då kunde han ju lika gärna skriva ’dum i huvudet’ i pannan med spritpenna.
”Nejtack.”
Det såg ut som att Mathias började tappa tålamodet nu. ”Nejtack? Hur ska du fixa det då Liam? Har du någon egen plan? Jag vill gärna höra den.”
”Men jag fixar det”, bet han av och reste sig upp, lämnade rummet innan Mathias ens hunnit reagera.
Det var i alla fall en kort skoldag idag och vetskapen om att det snart var helg gjorde att han ändå stod ut. Just nu satt dom i cafeterian och Liam hade en kaffe framför sig, hoppades på att den skulle ge honom lite energi. Fast ärligt talat hade han aldrig märkt av den där energi-effekten som kaffedrickare pratade om, han började nästan tro att det var någon slags placebo-effekt istället. Det var säkert billigare att göra kaffe utan koffein liksom.
”Just ja, jag hörde rykte om att vi ska få studentmössorna idag”, log Jake glatt och sprättade iväg lite pärlsocker ifrån bordet. För att tycka att chokladbollarna var osmakligt torra åt han dom ganska ofta.
”Kul”, log Liam. ”Var ju ett tag sen vi beställde dom.”
Det kändes så avlägset med studenten, det var liksom inte förrän nyss som den sista snön smält bort helt. Men alla sa ju att vårterminen gick jättesnabbt, så förmodligen skulle dom snart vara där. Sedan typ 7an hade alla längtat till att få gå ur skolan. Att slippa läxor och prov och aldrig mer behöva sätta foten på en skola (högskola räknades inte när man pratade om sånt). Fast det kändes ändå lite konstigt att tänka på det: aldrig mer träffas hela klassen på samma sätt, aldrig sitta i cafeterian med killarna och snacka skit. Det var på något sätt en trygghet att veta vad man skulle göra varje måndag till fredag. Allt stod uppställt på ett schema. Fast det skulle ju såklart bli skönt också.
”Hur blev det med Sarah Jake? Ska ni gå på balen?” frågade Johan.
”Jaa”, log han och flinade sen till lite ”Så gott som bestämt i alla fall. Du då Liam?”
”Jag har inte bestämt mig än, har ju en del på kö”, sa han och skrattade till lite. ”Vi får se.”
Det var faktiskt inte helt och hållet en lögn, det var både ett par tjejer i deras klass och i några andra klasser som hade frågat. Men han hade ärligt talat ingen aning vem han själv ville gå med, och det var ändå en rätt stor grej. En gång i livet liksom, så det var väl meningen att han skulle se fram emot det jättemycket, men den känslan hade inte infunnit sig än, kanske just för att han inte hade någon sån där ’åh men hon vill jag gå med’ än. Det fanns fortfarande tid att bestämma sig, även om Cathy pushat på honom att bestämma sig någon gång, det behövdes tydligen fixas massa saker.
Det hade varit ett enklare val i ettan. Då hade han varit tillsammans med Emma, så det hade varit ett självklart val. Men det tog slut i början av tvåan och stämningen mellan dom var inte på ’vi går på balen tillsammans som kompisar’-nivå om man säger så.
”Vi börjar om sju minuter”, suckade Johan och nickade mot klockan.
När Liam precis hade stängt sitt skåp och klämt in kartongen med mössan under armen la någon handen på hans axel.
”Hej, du Liam.” Det var Adam, en av Andys kompisar. Varför han skulle vilja Liam någonting visste han inte. ”Skulle du kunna ta med Andys mössa? Han är sjuk idag, men han vill säkert ha den.”
”Eh jaha..”
”Jag ska iväg så jag hinner inte dit innan, och dom är ju inte direkt smidiga att bära på”, flinade han med kartongerna staplade på varandra mellan händerna.
”Varför kan inte hans emovän göra det?”
”Lisette?” sa Adam utan att verka bry sig särskilt mycket över Liams ordval. ”Jag hittar inte på henne, tror hon slutade tidigt.”
Liam såg besvärat på kartongerna.
”Kom igen, ni bor ju grannar, kan du göra det eller inte?”
”Får jag den då”, sa han uppgivet och fick Andys kartong.
”Han är sjuk, var snäll. Okej?”
Liam gav honom bara en blick som svar och gick sen mot dörren. Vadå ’var snäll’? Det var inte som att han brukade skrika efter Andy i skolan längre, som på högstadiet. Ändå tog det emot att gå in på hans gård.
”Vad gör du här?” frågade en förvirrad Andy som såg ut som ett vrak rent ut sagt.
”Studentmössa”, sa han. ”Ingen av dina vänner kan tydligen besvära sig med att gå hit så jag blev tvungen.”
”Jaha..”, sa Andy och såg fortfarande förvirrad ut, tog emot lådan. ”Tack då.”
”Jag gjorde det inte frivill..”
”Jag orkar inte idag Liam”, sa han och tog sig för pannan. ”Tack för mössan. Hejdå.”
Andy började dra igen dörren och Liam bet automatiskt tag i underläppen. ”Är du typ dödssjuk eller?” frågade han en aning sarkastiskt. Trots tonen så undrade han lite grann faktiskt, Andy såg ut som att han skulle falla ihop vilken sekund som helst.
”Som att du bryr dig”, suckade den svarthårige av dom två.
”Nej det är sant, det gör jag inte”, log han.
En liten, liten sekund hade Andy varit dum och trott att Liam kanske faktiskt undrade hur det var med honom, men varför skulle han göra det? Det fanns ingen anledning för honom att bry sig längre, det var inte som förut. Han drog igen dörren med en liten smäll.
Liam såg på den stängda dörren en liten stund, tyckte sig ha skymtat något i Andys blick, med det var säkert inte särskilt, feberglans bara eller någonting. Han vände sig om, klev ner för dom två trappstegen och styrde stegen mot sin egen gård istället.
Han tog tag i trappräcket när det dunkade till i huvudet igen. Han hade nästan trott att han hallucinerade när han såg Liam utanför dörren. Det var väl tur att det funnits en vettig förklaring i alla fall, för det skulle ju som sagt aldrig inträffa att Liam kom dit frivilligt. Han brydde sig inte vad Liam tyckte men det kändes ändå inte så kul att han hade sett Andy så här; med håret år alla håll, febriga kinder och trötta ögon.
Efter att Liam kommit in i hallen, identiskt utformad som Andys och Magdas men desto stökigare, funderade han fortfarande lite på vad Andy kunde tänkas ha haft för fel. Inte av direkt omtanke utan mest för att han undrade vad han skulle vänta sig själv ifall han hunnit bli smittad på den korta stunden. Han öppnade den svarta kartongen och tog upp mössan. Liam Solin SP3B. Och så 2011 med guldiga siffror bak på. Lagom när han tagit på sig den öppnades dörren och Cathy kom in med två matkassar.
”Men har ni fått mössorna! Gud vad stor du ser ut”, sa hon glatt. ”Få se bak.”
”Snygg va”, flinade han när han vänt sig om igen.
”Jättefin. Vi måste fixa kostym åt dig också, du lär väl inte kunna ha den från 9an.”
”Troligtvis inte, den var ju precis då och jag har säkert vuxit en decimeter.”
Cathy nickade. ”Vi kan väl kika nästa vecka någon dag när jag slutar tidigt. Hjälper du mig plocka in det här.”
Han tog upp båda kassarna och gick in i köket. ”Tuff dag?” Han tyckte att hon såg tröttare ut än vanligt.
”Jaa rätt så. Vi har fått en ny chef så allt är lite småkaos just nu, och så var det två små tjejer som kom in efter en bilolycka. Det är aldrig kul när det är barn som gjort illa sig.”
Liam nickade och bet sig i läppen. Cathy jobbade som sjuksköterska på Karolinska. Barnmottagningen.
”Gick det bra då?”
Hon nickade och ställde in mjölken i kylen. ”Med omständigheterna så ja. Men man slappnar liksom aldrig av förrän man kommer hem.”
”Jag tar resten mamma, säkert.”
”Okej tack”, log hon. ”Hur gick det i skolan då?”
”Som vanligt.”
”Fått tillbaks något prov?”
”Mm.”
”Värst vad du blev fåordig då”, log hans mamma. ”Vilket?”
Lektionen efter maten hade varit matte och han hade inte blivit särskilt förvånad när han fick se resultatet från måndagens prov.
”Matten. Och det gick skit. Okej?”
”Liam..” Hon strök handen över hans rygg men han drog sig undan.
”Sluta, jag orkar inte prata om det.”
Cathy lät honom vara och när han hade ställt in alla varor gick han upp på sitt rum, stängde igen dörren.
Ett tag var det alldeles tyst, sen började det smattra lite mot fönstret, efter ytterligare en stund lät det som att någon kastade flera nävar grus mot rutan. Kändes inte direkt som att dom närmade sig sommaren. Eller kanske var det precis det det gjorde. Somrarna i Sverige bestod ju oftast av 90 % regn så.
Lust att hänga ikväll? Här hemma är det bråkigt som fan ;) Sms från Jake. Han drog lite på munnen.
Självklart, men då får du äta tacos med mig och mamma.
Och det skulle vara något dåligt eller? ;) Ses om ett tag!
Även om dagen inte varit den bästa kanske kvällen kunde bli bättre i alla fall.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fiiiaaas - 1 dec 11 - 16:29- Betyg:  | | Jag gillar det här :D tycker dom är lite löjliga dock xD | | Likeyoudcare - 30 nov 11 - 23:04 | Haha jag gillar att läsa om hur Liam försöker att få det att verka (för sig själv) som att han inte bryr sig om Andy.
Jag tycker du skriver asbra, så bra att jag nästan blir lite arg på Liam för att han är så himla dum och stolt och vägrar få hjälp med matten. ARGH! typ x)
Mejla nästa!! (jag tror jag står med i mejl-tråden.... Måste kolla bara för det, hehe) | | Bonnie4ever - 30 nov 11 - 19:23- Betyg: | Jag älskar den här storyn så förbaskat mycket, hihihihihi :3
De är så söta, grabbarna. an liksom väntar på att något ska hända. Det märks redan att de lite diskret börjar bry sig, även om de vägrar erkänna det för sig själva.
Asså, det här är såååå bra, skynda för din egen skull >:) Nä, men för min skull? Och så får du lite fler julklappar såklart :3 | | maddeemaddee - 30 nov 11 - 00:52- Betyg: | du är så otroligt duktig på att skriva!
mejla?:) |
|
|
|
