En ros, En safir & makten [Del 14] |
Då hon försvann in i skogen tappade hon bort sig själv direkt. Hon var ensam i
en annan värld. Hon kom på sig själv med att gå runt i en stort cirkel och till slut
blev hon för trött för att försöka fortsätta. Hon satte sig ner innuti en stor korkek
och snyftade.
- Jag vill hem till mamma, snyftade hon och torkade bort tårarna som rann på
hennes kinder. En plötsligt sång bröt ut och ett ljust sken kom emot henne.
Mitt barn, du ska inte tro att hoppet är borta.
Mitt hjärta, du ska inte tro att jag inte är här.
Mina barn älskar jag, långa som korta.
Men tro inte att jag inte känner det som du är.
Lita på min röst.
Så finner du din väg hem.
Och på vägen kanske lite tröst.
Som en ängel kom en skepnad emot henne. Det vita tyget runt skepnadens
kropp fladdrade åt alla håll, men inte brutalt, utan lugnt och vackert. Sången
skepnaden sjöng lugnade Evelyza. Skepnaden sträckte ut en hand till henne och
hon tog den. Vad hon inte förstod var att hon reste sig upp själv, skepnaden
försvann bortåt för att visa vägen, den fortsatte sjunga hela vägen till ån. Där
Evelyza kunde se dess ansikte.
- Mamma!? Skrek hon förtvivlat och börja gråta.
- Nej mitt barn, jag har den skepnad du vill att jag ska ha. Din mor är igenom ån.
Du kan klara det. Det är den tuffaste utmaning du kommer att försöka klara av,
men kom ihåg att när du är hemma så har det inte gått någon sekund från när du
lämnade. Lycka till Evelyza. Rösten var som av samet och Evelyza slutade gråta.
Skepnaden försvann upp i regnet och Evelyza kollade ner i vattnet. Det såg mer
hotfullt ut nu när det regnade än vad det gjorde den varma sommardagen hon
lämnade. Evelyza dök ner i vattnet med svärdet redo att hugga. Tentaklerna tog
starka tag i hennes fötter och slingrade sig upp längs smalbenen. Evelyza ville
gärna ge upp på grund av bristen på syre. Men kom ihåg sig själv. Hon svingade
svärdet och högg av tentaklerna, hon släppte skölden och svärdet och simmade
uppåt. Hon drog sig själv upp på land och hon visste. Nu var hon hemma.
Skrev klart den här i fredags natt, blev klar kl fem på morgonen, den blev nog inte som alla ville, men jag tyckte den blev som jag ville :>, hehe, hoppas ni blev förvånade iaf. ;)
|
|
|
|
