Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Amanda ~ tre.

Kapitel 3.

”Förföljer du mig, eller?” frågade Amanda.
Anton bara stod och stirrade. Fick inte fram ett ljud. Hon tittade undrande på honom och ställde ännu en fråga: ”Hallå? Är det någon där?” Hon skrattade och Anton lyckades tvinga fram ett nervöst leende. Vacker röst. Hon har en så vacker röst, tänkte han, och han älskade sättet hennes tunga och läppar formade ord. Hennes leende. De kritvita tänderna i en perfekt rad, uppställda som soldater i givakt. Hennes läppar hade en lätt rosa ton och munnen i sig passade så bra in i resten av hennes änglalika ansikte.
”Jag kanske är lite vilse.” Fick Anton fram tillslut och skämdes över hur mesig och liten hans röst lät. Hon verkade inte lägga märke till det.
”Men du bor i Västerhaninge, va? Min pappa ska dit ikväll, du kan ju åka med honom då. Hänga hos mig så länge. Om du vill, alltså.”
Anton stammade fram ett ”Ja, visst.” och Amanda log lyckligt. Hon greppade tag i hans arm och började småspringa över gatan med honom. Farbrorn med hunden var redan borta och Anton funderade lite på vart de tog vägen, på vart Amanda bodde, och mest av allt på om han drömde allt det här. Amanda saktade in och släppte greppet om Antons arm när de kom fram till ett område med lägenheter. Hon pekade lite mot den hon bodde i och de började gå i riktning mot den. Dörren öppnades automatiskt när de stod framför den och Amanda började rota i väskan efter något.
”Tredje våningen.” Sa hon och fiskade upp en nyckel. ”Klara, färdiga, gå!”
Anton som inte alls var med på noterna stod kvar stilla och såg chockat på när Amanda kastade sig upp för trapporna. Han skrattade till när hans hjärna äntligen registrerat vad som hände, och tog några stora snabba steg upp till tredje våningen. De skrattade andfått tillsammans medan Amanda låste upp dörren till hennes lägenhet och släppte in Anton.
”Vill du ha något att äta? Dricka? Inte? Okej, vad ska vi göra? Se på film?” Hon dränkte Anton i frågor och han försökte svara lika snabbt som frågorna ställdes. En film blev det. Amanda visade honom hennes rum och bad honom slå sig ned i sängen medan hon kopplade in datorn till tv:n. Hon valde en film, hennes favoritfilm – Tarzan. Anton skrattade lite, mest på grund av att han tyckte det var gulligt. Han tittade inte så mycket på filmen. Han kunde inte släppa blicken ifrån Amanda. Anton blev alldeles varm inombords varje gång hon log, skrattade till och sa saker som: ”Kolla nu, det här är så roligt!”, eller ”Det här är så sorgligt, jag tycker så synd om hans mamma”. Amanda var helt inne i filmen och märkte inte ens att Anton bara satt och tittade på henne. Inte för än hon kände hans hand snudda vid hennes och hon vände sig emot honom. Hon log, men drog undan handen. Anton kände ett sting i hjärtat. Fan. Fan, nu har jag gjort bort mig, tänkte han och önskade sig bort därifrån.

Filmen tog slut och Amanda stängde av tv:n. En pinsam tystnad uppstod när all volymen från eftertextsmusiken dog ut. De bara satt där i sängen. Sneglade lite på varandra. Antons hjärta dunkade hårt och snabbt och han var rädd att hon skulle höra det. Plötsligt böjde hon sig fram och kysste honom. Anton blev helt paff. Förstod inte alls vad som hände. Hon slutade, och han skämdes över att hon märkte hur chockad han blev. Amanda log generat. Anton kunde inte ens besvara hennes leende. Den återigen pinsamma tystnaden bröts av tre hårda knackningar på dörren.
”Amanda, jag ska åka nu. Ska din vän följa med?” Anton och Amanda reste sig samtidigt upp ur sängen och gick ut i hallen.
”Vi ses väl i skolan imorgon då, antar jag.” Sa Amanda när hennes pappa och Anton var på väg ut ur lägenheten. Anton nickade till svar. Han visste inte vad han skulle säga. Han visste inte om han drömde eller inte. Dörren stängdes igen bakom dem, och de gick ut i kylan. Letade reda på en blå Audi och satte sig i den. Hela vägen ut till Västerhaninge satt han och spelade upp kyssen på repeat i huvudet. Säkert en miljon gånger innan bilen stannade. Anton tackade för skjutsen och klev ur. Och hela vägen fram till dörren nöp han sig själv i armen. Han hade blivit kysst av Amanda. Kysst av en ängel.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Alli_ - 30 nov 11 - 00:03
åh så otroligt braa! nu vill jag läsa mer!!
har väntat i evigheter på den här delen:)
FUIMTHEONE - 28 nov 11 - 21:56
Vad söta ni är. Tack! <3
ira - 28 nov 11 - 20:48- Betyg:
ÄNTLIGEN, ÄNTLIGEN!!!
längtat som fan efter del 3 sen del 2 kom ut,
och fyfan va glad jag blev. gjorde min dag :D

du skriver jätte bra,
kommer fortsätta följa!!
Lovehurtsbadly - 28 nov 11 - 09:33
Jag vill läsa mer ;) Maila nästa? :)
Hexan94 - 28 nov 11 - 02:16- Betyg:
Jaa, äntligen ;D
Mycket bra =)
SoRandom - 28 nov 11 - 01:32
Åhh ÄNTLIGEN säger jag!
Efter många månades väntan kom nästa del :)
Väldigt bra del också...mejla nästa, tack!

Skriven av
FUIMTHEONE
28 nov 11 - 01:24
(Har blivit läst 85 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord