En ros, En safir & makten [Del 10] |
- James Archer, spanare i Grywela, öster om Voxbra. Sade James med stabil
röst. Soldaten till vänster, närmast Evelyza sträckte snabbt och hårt upp armen
och pekade på henne.
- Vem? Ekade en röst. Rösten var stenhård, och gav Evelyza rysningar. James
knuffade henne på armen.
- Säg som jag, viskade han.
- Evelyza Roscoe, besökare i Voxbra. Sade hon, rösten var skakig men man
hörde klart vad hon sade.
Soldaterna tog tillbaks sina spjut och såg lika ofarliga ut som de gjort innan
krysset.
James tog ett hårt tag om Evelyzas överarm.
- Vad gör du egentligen!? Sade han hårt och dömande.
- Va? Vad gjorde jag fel? Sade Evelyza skakigt.
- Besökare? Jag förstår inte hur du tänker ibland! Skrek han åt henne. Hon tog
mod till sig och kämpade emot.
- Ska du vara mycket bättre då? Skrek Evelyza. Plötsligt tystnade James med
blicken fäst mot porten in i slottet. Den öppnades.
- Ta detta Evelyza, sa han och gav henne sin klinga. Evelyza blev chockad men
var tyst.
Ett ögonblick senare stod en man och en kvinna där. Kvinnan stod under ett
slags paraply, kolsvart och solen kunde inte tränga igenom det. Var detta en
vampyr? Undrade Evelyza. Hennes alldeles vinröda lockiga hår var upsatt men
lockar föll ner på sidan av ansiktet och ramade in det. Hennes svarta ögon
trängde igenom varenda liten mänsklig bit av Evelyza och hon riktigt kände hur
liten hon var.
Mannen som stod bredvid kvinnan bar en krona i guld, polerad så att den glänste
lika mycket som soldaternas rustningar. Rubiner, safirer och smaragder var fästa
i kronan. En vinröd ros satt som en symbol där kronan gick upp som mest. Han
bar en lång röd kappa i samet. Ett kors i silver hängde runt hans hals.
- Flickan kommer med oss. Avrätta förrädaren. Sade mannen i hög ton.
- NEJ! Skrek James så att det ekade i flera sekunder. Allting verkade tystna.
Ögonblicket senare stod inte James bredvid Evelyza. Hon blev förskräckt och
ledsen av tanken på att han skulle.. Dö.
En iskall hand tog tag i hennes arm och på bara någon sekund var de inne i ett
tronrummet. Allting var i silver, förutom tronen, den var i vitt guld. En lång vinröd
matta gick rakt igenom rummet fram till tronen. På högra sidan var ett litet
utrymme där gardiner var upp hänga vid sidan just nu. De blå, röda och gröna
kuddarna var uppstaplade i en ring runt vad som liknade en blandning av en rund
säng och en soffa. Ett stort fönster med utsikt över hela staden och längre bort
gömdes av ytterliggare gardiner.
- Vad har du för behov här människa? Sade kvinnan med en röst som silke.
- Jag söker ett jobb. Sade Evelyza utan att tänka på konsekvenserna om hon
dröjde kvar här mycket längre.
- Aha. Svarade kvinnan igen, hon klappade med båda händerna och det ekade
genom det tysta tronrummet.
Genast stod där ett bord med pergament och fjäderpennor.
- Sätt dig ner. Sade kvinnan övertygande.
|
|
|
|
