Mina förhoppningar! Del 5 |
PIA
Hela dagen hade jag försökt undvika dig på bästa möjliga sätt. Jag hade inte lämnat jonnas sida för en sekund i hopp om att du inte skulle våga prata med mig då. Men trots allt jag gjorde för att sluta tänka på dig och forsätta leva mitt gamla liv var det omöjligt att få dig ut ur min hjärna. Det var som om någon spelade upp ditt huvud i repris i mitt huvud. Jonna hade bara pladdrat om hur kul hon hade haft på stranden i helgen med alla äldre killar från en annan skola. Själv tyckte jag att det var barnsligt att försöka bli populär av att bara umgås med andra killar, så istället för att försöka hänga med i Jonnas prat tänkte jag istället hade jag tankarna på dig. Jag visste att jag inte kunde gömma mig mycket längre och att du bara skulle bli mer sur om jag inte förklarade mitt beteende men du var ju vän med Pontus, Isack och Olle, hur skulle jag då slippa att bli torterad för varenda liten sak?
Hela mitt hjärta frös till is när jag helt plötsligt såg dig stå där och pratat med Pontus! Han såg upprörd ut och nästan ilsken, medan du mest sätt rädd ut. Jag tig snabbt ett beslut och sprang fram till dig och grabbade tag om din arm.
- Jag måste prata med dig, Viskade jag i hans öra. Han såg förvånad ut men log sen mitt favoritleende.
- Vänta på mig vid ditt skåp så kommer jag om någon sekund, Hans leende strålade av lättnad att jag äntligen pratade med honom! Tror jag... Jag vände mig om och skuttade fram till mitt skåp där jag skulle vänta. Jag tog en snabb titt på schemat, 50 min rast! Skönt, då kunde jag prata med dig en långstund.
Jag behövde inte vänta länge innan du kom.
- Hejsan! har du bestämt dig för att prata med mig igen? Frågade du med glimten i ögat.
- Japp! Förlåt att jag var orättvis mot dig men jag hade vaknat på fel sida och...
- Det är okej, jag förstår vad du menar! Jag hörde att du hade varit på begravning så jag förstår att du inte var på sånt bra humör, Du log lugnande och jag drog ett lättat andetag. Du hade förlåtit mg innan jag ens hade vågat tänka orden.
- Tack! Log jag lättat.
- Du jag tror vi måste börja röra på oss, vi blockerar folks skåp, Sa du med en retsam tom att jag bara kunde flina tillbaka, vända på klacken och dra med dig bort ifrån mitt skåp. Jag såg att du tittade dig tankespritt omkring och jag såg frågande på dig. Du mötte min blick och log,
- Jag försöker bara hitta något ställe vi kan vara ensamma. Han fortsatte att spana...
- Har du hittat något bra ställe än? Frågade jag retsamt.
- Nja, jag tänkte kanske toaletterna, det är inte så mycket folk där, Sa du och rodnade lätt.
- Det låter utmärkt, Sa jag och log stort. Du log tillbaka och vi gick in på en toalett. Jag såg skärrat på dig, skulle vi inte stänga dörren?
- Vadå? Du såg totalt lugn ut. Ditt lugn smittade av sig och jag log tillbaka.
- Inget, undrar bara varför du ville vara där ingen annan är? Jag log snett mot han.
- Jag tror ingen det skulle vara så smart om någon såg det här, speciellt inte för mig! Hans retsamma glimt i ögonen hade försvunnit och nu var det bara tomt där. Jag kände pulsen i öronen när jag hörde:
|
| Kommentarer | | Junior_ - 26 nov 11 - 22:40 | | Spännande! :D | | ABC_123 - 26 nov 11 - 20:34 | | Åå, vad spännande, men du borde kolla upp stavfel och så, för det är ganska många...Annars jätte bra och mejla nästa :D |
|
|
|
