"Livet" del 9 |
Jag försökte sätta mig upp, men det gick inte hur mycket jag än försökte. Min kropp kändes tung och medvetslös.
Tankarna virvlade runt mig och satte till slut knut på varandra. Vart var jag? Vad hade hänt? Jag kunde knappt tänka alls.
-Amir, älskling? sa en igenkännande röst.
Jag försökte återigen resa mig upp, men det gick inte.
-Mamma? sa jag Mumlande.
Jag öppnade långsamt ögonen och möttes av ett starkt vitt ljussken som bländande mina ögon. Men efter att mina ögon vant sig vid ljuset så kunde jag urskilja mamma och pappa som stod bredvid varandra.
-Mamma? Pappa?
-Åh älskling! utropade mamma.
-Amir, vi har varit så oroliga! sa pappa och smekte mig på handen.
Då kom jag ihåg vad som hade hänt! Den förfärliga ritten på Drufus, som slutade med att jag ramlade av…
-Drufus! Ropade jag. Hur mår han? Är han skadad?
När jag såg mammas och pappas undrande blickar på mig så kom jag på att dom inte visste något om Drufus… det var ju min och Drufus hemlighet...
-Amir, sa mamma. Det är nog något du vill berätta för oss? Sa hon och tittade på mig.
-Jo, alltså… började jag. Drufus är en… en klasskompis! Ja, det är han! Han och jag är jätte bra kompisar, och vet ni vad…
Pappa avbröt mig.
-Sluta Amir, vi vet vem Drufus är, sa han.
-Va? svarade jag generat. Hur vet ni det?
-Vi träffade på en man i skogen när vi var ute och gick. Vi berättade att vi var nyinflyttade och så berättade han om dig som hade börjat rida…
-Förlåt, avbröt jag mamma. Jag hade tänkt berätta, men det blev bara inte så… Förlåt.
-Det är okej, för den här gången. Men nästa gång skulle vi vilja att du berättar när du börjar med en ny hobby! Är vi överrens?
-Okej, sa jag.
-Men vänta lite, vem hittade mig i skogen? Och vart är jag förresten?
-Ja, när vi stod mitt i skogen och pratade med mannen, vad heter han nu igen?
-Fredrik, menar du?
-Precis, när vi pratade med Fredrik så såg vi hur det kom en galopperande häst emot oss. Han fångade in honom, och berättade att hästen, som nu är Drufus, hade rymt från hagen. Vi frågade varför han inte hade letat efter honom och han svarade bara att varje gång han rymmer så kommer han alltid tillbaka.
Jag nickade.
-Drufus såg rädd ut och han stegrade sig flera gånger när Fredrik skulle leda ut honom in i stallet. Tillslut så slet han sig loss och började små trava in på en liten stig. Fredrik tyckte att vi skulle följa efter, så vi små sprang efter Drufus. Efter ungefär tjugo minuter så kom vi fram till en gigantisk stock. Drufus tvärstannade och började puffa på något som låg på marken. När vi kom närmare så såg vi att det var du som låg där… Vi ringde ambulansen och nu ligger du på sjukhuset sa mamma och satte sig på sängkanten. Hon strykte sin hand mot min panna och log.
-Du har fått hjärnskakning och några blåmärken men annars är det inte så farligt.
-Okej, men mår Drufus bra? Frågade jag mamma.
Då öppnade någon dörren till rummet och in klev Fredrik.
-Han mår jätte bra, sa han och log brett.
-Hej Fredrik! sa jag glatt. Är det säkert att han mår bra?
-Jadå, han mår fint.
Jag log stort.
-Men Amir, du får lova att du aldrig rider utan hjälm, sa Fredrik och tittade strängt på mig. Det kunde ha gått värre för dig än bara hjärnskakning, även om inte det heller är särkilt roligt.
-Jag lovar, sa jag allvarligt.
Då öppnade återigen någon dörren och in klev Lovisa.
Den blev inte så bra, och så hände det ju inte så mycket... men men, snart kommer en annan del ut!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | maddeemaddee - 27 nov 11 - 13:28 | bra :)
mejla | | Junior_ - 27 nov 11 - 10:08 | | haha Tack allihopa! ^^ | Carrre - 26 nov 11 - 23:44- Betyg:  | ta bort det sista, det stämmde inte alls!! ^^,
jättebra! maila mej när nästa kommer ut :D | | ABC_123 - 26 nov 11 - 20:37 | | Bra, mejla nästa! | | M_123 - 26 nov 11 - 20:13- Betyg: | | Den var jättebra!! Skriv nästa snabbt om meila! måste läsa nästa del ^^ |
|
|
|
