En ros, En safir & makten [Del 8] |
Alla James systrar var vakna, alla utom Gveilane. Hans bror satt och pratade tyst med deras far. Evelyza gick med snabba steg efter Kilash genom ”vardagsrummet” in i hennes rum. Det vinröda rummet lystes upp av soluppgången utanför, sängen var i mörkt trä och på den ett överkast i mörkgrönt. Till skillnad från James rum så var det inte bara en färg i detta rummet. Färgerna i Kilash rum var mörka men ändå vackra. Kilash började prata och Evelyza fortsatte iaktta fortfarande rummet.
- Lyssnar du ens Eve? Sade hon med hög röst då Evelyza fortfarande iakttog rummet.
- Va? Oj, förlåt! Det gjorde jag inte. Sa Evelyza. Hon log skamset.
- Det gör inget. Sade Kilash och började prata igen.
- Anledningen till att jag väckte dig var för att jag hade tänkt hjälpa dig med kläder. Du har ju inga... Sade hon. Sen några regler. Du måste alltid vara vaken innan James. Alltid prata ordentligt. Lyssna ordentligt. Lyda...
Kilash fortsatte prata på. Tydligen märkte hon inte att Evelyza inte längre lyssnade. Hennes intresse hade hittat något annat. Hon hade märkt hur folk utanför huset, på gatorna där slavade. I en gränd lite längre bort såg hon hur en man i svart skinn stod och piskade ”slavarna”.
- Men vad gör han!? Skrek Evelyza och satte handen för munnen.
Det... Det är ganska vanligt. Svarade Kilash. Du kanske vill ta på dig nu? Jag valde ut en klänning jag trodde du skulle gilla. Kilash gick bakom en ”vägg” och för stunden glömde Evelyza av slavarna. Men så fort Kilash gått iväg så kom det tillbaks.
Evelyza hade tyckt att James familj verkade vara av högre makt än andra människor. Nu hade hon till och med förstått att Kilash inte brydde sig om slavar. Hon visste inte om hon skulle tycka illa om henne eller om hon inte skulle bry sig.
Kilash kom tillbaks med en ljusgrön klänning. Nästan skogsgrön. Armarna på klänningen var långa och Evelyza blev förtjust i klänningen. Kilash gav henne klänningen. Den var gjord i siden och var hur len som helst. Evelyza knöt upp den på baksidan och började klä på sig den.
Den satt perfekt mot hennes ganska så smala kropp. Precis som den klänningen hon haft igår blev hennes midja smal med den. Hon lät sina lockar ligga mot hennes högra axel.
Är du klar? Frågade Kilash så fort Evelyza var klar med att ta på sig knästrumporna och skorna.
- Redo att... Göra något. Sa Evelyza och fnittrade till.
De gick ner för trapporna en bra stund senare. Evelyza hade gått med på att hjälpa dem laga frukost. Ameza berättade för henne hur man visste vad klockan var, tydligen var hon mer för uppfinningar än hennes systrar. Hon berättade om hennes lilla ”skapelse” och hur hon visste att det var så säkert. Vad Evelyza visste när hon berättat klart var hur mycket klockan var.
|
|
|
|
