Underbare Lucas! (1) |
Jessica var så glad, äntligen var det sommarlov och hon skulle få slippa all stress och plugg i skolan! Denna sommar skulle hon bo hos sin morbror, som bodde i utkanten av England.
– Gillar du djur? frågade han henne en dag.
– Ja, svarade hon, förbluffad över att han ens tog upp ämnet djur. Vanligtvis brukade han bara prata om motorer och bilar.
– Hästar då? löd hans fråga den här gången.
– Ja, kanske de inte är mina favoritdjur direkt, men jag gillar dem. De är väldigt vackra och eleganta.
Han mumlade något för sig själv och log brett innan han gick in i köket. Vem visste vad den minen kunde betyda? Senare kom han tillbaka med ett ännu bredare leende.
– Jag har en överraskning åt dig, sa han hemlighetsfullt. Jag visar den för dig med en gång om du vill. Han log snett mot henne som log tillbaka.
– Klart jag vill!
Tjugo minuter senare gick de hemifrån och hon hade ingen aning om var de skulle. Hon trodde att de skulle åka ett tag, men bilen stannade efter knappt en kvart. När de klev ur blev hon chockad, för området såg verkligen inte ut att ligga i mitten av en stad, och speciellt inte i London. Hon såg en bilväg, tillräckligt bred för att två bilar skulle kunna passera varandra, det var den vägen som de just hade åkt. Dock var det bara en enda väg, till skillnad från stan, där det fanns minst två stycken runt varje gata.
– Visst är det vackert här, Jessica?
– Ja, det är det verkligen! När det gällde naturen kunde hon inte säga emot. Här växte det ena trädet efter det andra, och solen som lyste på löven fick dem att skimra som smaragd. Här och var kunde man höra fåglarna sjunga.
De hade gått i cirka tio minuter, när hon hörde någon ropa sin morbrors namn.
– Erik! Medan de vände sig om såg de en man komma gående emot dem. Erik log och såg på mannen.
– Hej, Carl! Han vände sig mot Jessica. Vänta här, jag kommer snart tillbaka. Hon mumlade ett ”okej” och hälsade på Carl. En stund senare såg hon dem gå iväg. Fast innan hon ens hann kolla runt ordentligt, var de tillbaka. Carl kom inte gående, utan han red, men hon fäste inte så mycket uppmärksamhet vid det. Erik hade berättat att Carl ägde hästar, han hade också sagt att hon hade varit här när hon varit yngre, men att hon antagligen inte hade så många minnen. Mycket riktigt, hon kom inte ihåg så mycket.
– Vad heter han?
– Lucas, han är en vacker häst måste jag säga.
– Jessica såg på den kopparfärgade hästen och märkte nu också hans fyra vita strumpor, och stjärnen på pannan.
Erik log lite och tittade på Carl.
– Jess, det här är din överraskning, du ska få prova rida. Jag pratade med Carl och han sa att han gärna låter dig prova.
– Tack morbror, sa hon glatt, det är en fin överraskning! Tack Carl!
Hon kramade dem båda, men inombords kände hon på sig att det kanske inte skulle gå så bra trots allt. Jag har ju aldrig ridit förut, tänkte hon, och jag är lite rädd för hästar. De är så stora dessutom. Ändå kände hon något slags samband med dessa djur, men varför visste hon inte. Carl avbröt hennes tankar.
– Kom, vi går ner till paddocken, så får du prova med en gång!
Jessica svalde hårt och kände fjärilarna i magen. Fast jag borde ju försöka, tänkte hon, för hon ville inte göra Erik och Carl besvikna, de hade ju trots allt velat göra henne glad.
Nu var de framme vid paddocken och eftersom Lucas redan var sadlad och tränsad behövde Carl inte göra det igen. Han gick bara ner och hämtade en hjälm åt henne, och eftersom han driver en ridskola har han en massa utrustning som behövs, både för de äldre och yngre.
– Hoppa upp nu, Jessica. Gå aldrig direkt bakom en häst, om du inte vill bli sparkad såklart. Kom också ihåg att du ska sitta upp från vänster, inte höger sida.
Carl spände även fast en longerlina vid tränset, och gav hästen en klapp på halsen. Han tittade uppmuntrande på Jessica.
Hon tog ett djupt andetag och log motvilligt. Hon gick fram till Lucas och efter att ha misslyckats ett par gånger med att komma upp på honom hämtade Carl en pall, då gick det mycket lättare att sitta upp. Mer än en meter över marken kände sig Jessica mer nervös än innan.
– Slappna av, han kommer inte att kasta av dig, sa Carl. Ta nu tag i tyglarna, sa han och förklarade hur hon skulle hålla i dem. Sedan fick han, med hjälp av linan, Lucas att börja skritta i en jämn cirkel mitt i paddocken, därefter fick hon prova trava.
Efter att ha suttit en stund i sadeln och bekantat sig med Lucas, försvann rädslan helt och hållet, nervositeten också och nu kunde Jessica äntligen slappna av. Hon sträckte ut handen och för första gången smekte hon Lucas hals. Åh, så mjuk han är! tänkte hon.
Medan hon red sitt livs första ridtur, kände hon att alla jobbiga tankar bara försvann, hon kände sig glad och lycklig. Hon kände hästens muskler röra sig under henne, vilket fick henne att känna sig fri.
– Tack än en gång för en underbar överraskning, det är fantastiskt att rida! Hon log med hela ansiktet och den här gången menade hon verkligen det. Efter lektionen frågade hon ifall hon fick komma hit oftare. Hon ville lära sig rida och för att det var sommarlov hade hon hur mycket tid som helst till det. Hon blev hur glad som helst när Carl sa att hon kunde komma hit när hon ville. Även Erik lät henne, och nästa morgon hämtade Carl henne eftersom Erik jobbade. Då gick det ännu lättare att trava, och efter cirka två veckor hade hon även lärt sig att galoppera, enligt Carl hade hon talang till ridning, för hur skulle hon annars lärt sig så mycket på så kort tid?
Varje ridlektion var speciell för Jessica, hon kände sig så lycklig, speciellt för att hon varje gång ridit på Lucas.
|
|
|
|
