En ros, En safir & makten [Del 5] |
- Hur kan du aldrig ha lagat mat över öppen eld? Kommer du från någon slags stor gård? Något Kungarike? James systrar hade många frågor, så det blev en lång måltid, och en väldigt god. Evelyza hade faktiskt aldrig smakat något så gott i hela sitt liv. Till och med efterrätten var god, och hur det nu fungerade med alkohol under arton i den här världen, så fick de i alla fall dricka vin till maten. Evelyza hade smakat vin förut. Men aldrig något så sött som det här.
En man och en kille klev in genom dörren. Evelyza lyfte huvudet från tallriken och såg på dem. De var väldigt lika James. Mörkhåriga och med mörkblåa ögon. Den som Evelyza misstänkte var James pappa, och den som hon misstänkte var hans bror kollade på henne. De tog av sig sina klingor. James pappa styrde stegen mot mig.
- Du var ett nytt ansikte. Sade han. Jason Archer är mitt namn. Han hade en hand bakom ryggen och en över magen, han bugade.
- Evelyza Jones, sade Evelyza med ett tapper försök att låta "flickig". Hon nickade med huvudet, för att få det att likna en bugning.
- Kom och sätt er nu, sade James. Evelyza kollade emot honom, ett flin spred sig i hans ansikte. De hade allesammans lagat fantastiskt god mat.
När de ätit klart, och pratat klart tog James med Evelyza till våningen ovanför, på vägen dit lade han in ved i eldstaden.
Han tog med henne till vad hon trodde var ett vardagsrum, där var en soffa, ljus, vinglas, flaskor med vin, whiskey, rom och mycket mer.
- Slå dig ner sade han. Evelyza gjorde som han sade och satte sig i tygsoffan. Den var inte särskilt mjuk, men den var varm och skön att sitta i ändå. Hon drog upp sina fötter i soffan och kurade ihop sig under den fylliga klänningen. James fyllde upp ett glas med whiskey och Evelyza kunde inte undgå att märka vilken perfektionist han var.
- Det finns vissa saker du inte kan göra när du är här i staden. Först och främst. Var aldrig ute efter solnedgången, köp inte saker på kredit, prata inte med folk som du inte känner. Sade han, listan var lång men han gjorde den kortare.
- Varför ska jag inte vara ute efter solnedgången då? Frågade Evelyza, och iakttog James medan han promenerade fram och tillbaks över en röd matta, tills han äntligen satte sig ner. Nära henne.
- Vampyrer så klart. De förvandlas till aska i solljus. Svarade han. Jag blev chockad.
- Existerar vampyrer!? Sade Evelyza förfärat. Nu började hon verkligen bli rädd.
- Det är väl klart. Det finns goda, och onda. De flesta går hellre den lätta vägen, och mördar människor varje dag. Andra dricker blod och drar ut giftet ur människan de ätit på. Svarade han. Han verkade veta mycket om ämnet.
- Känner du någon vampyr? Frågade Evelyza och stirrade skräckslaget in i hans blåa ögon.
|
|
|
|
