Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

En ros, En safir & makten [Del 4]

De gick upp för trapporna och svängde fort in i ett rum som Evelyza synade noga. Det hängde klänningar i färg-ordning på högra sidan av rummet. Ett stort utrymme i mitten fram till en spegel i andra sidan av rummet. Där stod sminklådor, en skål med vatten som det ångade i från, och två torra handukar vid sidan. På den vänstra sidan stod det halvägs skor, och en garderob med ett lås. Kilash kilade fram och tillbaka och hämtade klänningar.
– Pröva dessa. Sade hon och log med sina körsbärsröda läppar.

Evelyza prövade flera olika av Kilash´s klänningar, de hade samma storlek, så det gick jättebra. Hon fattade tycke för en i vinrött. Det matchade hennes svarta lockar, bleka hy och blåa ögon perfekt. Kilash lånade Evelyza ett par knästrumpor också, de var svarta och gick precis ovanför knäna. Därefter ett par skor i vitt läder. De påminde om balett-skor tyckte Evelyza.
- Du ser fantastiskt ut! Sade Kilash och drog bort sitt blonda hår bakom örat med handen.
- Får jag sminka dig? Frågade Kilash och drog fram en stol framför en liten byrå med en spegel fäst i väggen bakom.
- Självklart. Sade Evelyza och satte sig ner. Gästfriheten i denna värld och detta hus skulle aldrig bli för stor.

Efter bara några minuter var Kilash klar och Evelyza kunde inte annat än avguda hur duktig Kilash var. Hon måste jobba med detta, tänkte hon innan hon speglade sig ordentligt igen. Klänningen formade hennes kurvor bra och den gjorde inte ont. Hon kände sig pampig när hon gick ner från övervåning i armkrok med James syster.

Hon gick sakta ner för trappan med en glad Kilash. Då James först såg henne var han mållös. Han tyckte hon var oemotståndligt vacker. Hon log snett mot honom och han log mot henne innan han fortsatte med det han höll på med. Gveilane såg surt på Evelyza och Evelyza log snett mot henne med. Hon var glad över att Gveilane var sur.

Någon timme senare så hade de alla fixat middag. Evelyza hade fått hjälpa till. Hon hade aldrig lagat mat på detta sättet förut. Hon hade själv förstått att hon inte skulle säga något om "sin värld". Men hon höll på att försäga sig hela tiden.
- Jag har aldrig lagat mat så här förut. Över öppen eld och sådant. I.. Sade Evelyza, men kom på sig själv.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
JennnyJ - 22 nov 11 - 20:21- Betyg:
Nu har jag sträckläst alla delar och du bygger upp det väldigt bra, det är verkligen spännande och ditt sätt att läsa är otroligt beskrivande - du skriver så att det går väldigt smidigt att läsa vilket gör att man fångas lätt av historien, människorna känns riktigt verkliga trots de krångliga namnen. Precis som Friberska skrivit så börjar man längta efter svar på alla de frågor man ställer sig nu, det känns som om det kanske kommer hända någonting under måltiden? Att hon dras in i något äventyr eller så? Det här är en väldigt bra berättelse och jag tror att din lärare kommer tycka om den precis lika mycket som jag gör!
Bravo! Kram, JvJ
Fribergska - 22 nov 11 - 19:31- Betyg:
Ah, jag får inte ihop det.... Vad gör hon där. Och varför vattnet.
Massa frågor, men du ger inga svar ;-)

Skriven av
Edwin82Therese98
20 nov 11 - 20:39
(Har blivit läst 50 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord