En ros, En safir & makten [Del 3] |
- Nejdå, kom du. Sade han, och fortsatte gå. Jag skyndade efter.
En stund senare var vi framme i en stad. Det hade blivit mörkt fort och mörkret skrämde Evelyza på något sett. Hon kom på sig själv med att tänka på vad killen bredvid henne hette, och tog mod till sig och frågade.
- Jo du, vad heter...? Hann hon säga innan han svarade.
- James heter jag, och du?
- Evelyza. Svarade hon. Hon kände sig bättre till mods nu och tänkte knappt på mörkret längre.
Deras samtal fortsatte medans de gick längre och längre uppför de silvergråa stenplattorna i staden. Solen hade nästan gått ner nu och svarta moln började skymma himlen. Människorna här såg konstiga ut. Deras kläder av tyg såg ut som om de var hämtade ur medeltiden. Evelyza tyckte att det var oförskämt att stirra, men hon kunde inte låta bli att vara sur när människorna kollade konstigt på henne. Hon såg väl inte konstig ut?
Till slut var deras en timme långa vandring över. James gick fram till en dörr som ledde in i ett stort timmerhus, han höll dörren öppen för Evelyza medans hon steg in. Det var tyst som graven där inne, förutom deras rörelser och knarr i väggarna.
- Här bor jag, min tre systrar, en av deras vänner, min far och min bror. Sade han och tog av sig klingan med svärdet i. Evelyza fascinerades av hur vackert huset var. Timmerhuset luktade fräscht, och det var varmt inomhus, en liten brasa brann i en öppen eldstad och ett ekbord stod i mitten av rummet. Så vitt hon kunde se var det fyra rum på nedervåningen, och det var säkert lika många om hon gick upp för trappan.
James försvann upp för trappan och Evelyza stod vilse kvar vid dörren. Många tankar for genom hennes huvud. Vart är jag? Vad händer? Vad kommer att hända? Tänkte hon för sig själv.
James kom ner med fyra flickor. Den yngsta flickan såg ut som om hon var fjorton, den litet äldre sexton, och de två äldsta runt nitton.
- Det här är Evelyza, sade James och pekade mot mig. Evelyza, detta är mina systrar och deras vän, han började med den yngsta, detta är Ameza, Ameza, Evelyza. Han pekade mot sextonåringen, detta är Kilash, Kilash, Evelyza, och det där är min äldsta syster, sa han och pekade mot en av "nittonåringarna" som hade honungsbrunt hår. Hon heter Palesha, Palesha, Evelyza. Sedan pekade han mot hennes kompis. Evelyza mötte hennes blick, något hårt gömde sig under den vackra ytan, och hennes ögon hade en annan färg. De var glödande röda. Hon verkade inte gilla Evelyza. Det här är mina systrars kompis. Gveilane, Gveilane, Evelyza.
- Trevligt att träffa er alla. Sade Evelyza och log oskyldigt. Alla utom Gveilane hälsade på henne.
- Kilash, skulle du kunna hjälpa Evelyza med att få på sig torra kläder.. Hon ramlade i Kielza. Sade James, med extra stor betoning på det sista.
- Självklart James. Sade hon och armkrokade Evelyzas arm. Hennes sociala sida var det tydligen ingen gräns på. Så fort de gått iväg började de prata jätte mycket. Om allt och inget.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Fribergska - 20 nov 11 - 20:31- Betyg:  | Farlig flod det där. Känns som om hon borde hoppa i igen om hon vill hem till mamma.
:-) |
|
|
|
