En ros, En safir & makten [Del 2] |
Träden reste sig högt, högre än vanligt, och det var något mystiskt med det hela. Det blev varmare ju länge in i skogen hon kom, och hon tog av sig handskarna efter en stund. De först så mörkt gröna träden blev nu ljusare och längre in var det bara lövträd.
Hon hörde ett ljud hon aldrig hört i skogen förr. Det sövande ljudet av ett vattenfall lät högre och högre ju längre hon gick. Till slut kom hon fram till källan till ljudet låg. Ett litet vattenfall bredde ut sig och rann ner i en säkert tre meter bred å, Evelyza kunde klart se genom det ljusa vattnet. Det glittrade från vattnet, och när Evelyza kollade upp i himlen kunde hon klart och tydligt se att solen stod exakt ner mot ån.
När hon åter igen iakttog ån såg hon något på botten av den. Något som rörde sig, hon satte sig ner på knä, drog med hennes smala fingrar i vattnet och på bara någon sekund hade en tentakel växt tagit tag i hennes arm och dragit ner henne i vattnet. Panikslaget sparkade hon med fötterna och försökte skrika. Hon sträckte upp sin fria arm precis så att den han komma ovanför vattnet innan hon sjönk neråt. Men just som hennes hand kommit under vattnet kunde hon känna någon greppa den. Hon tog hårt tag i handen som drog upp henne på land.
Då hon kom upp ur vattnet kände hon hur mycket varmare det var nu. Inte på grund av att hon varit i det iskalla vattnet, utan både luften var tjockare och omgivningen ljusare. Hon kollade sig omkring. Det stod en kille i samma ålder som henne själv, lite äldre kanske och iaktog henne. Han hade som en salgs vit skjorta på sig, ovanför den en läderväst, tygbyxor och skor i tjock läder. Han hade ett svärd i silver med en blå safir vid "handtaget", det var oskadat, trots att det verkade vara väl använt.
- Vad tänkte du egentligen? Bada i Kielza ån? Sade han och räckte en hand till Evelyza. Hon tog tag i den, han drog upp henne och ställde samma fråga igen.
- Jag bara såg något... Vart är jag förresten? Svarade Evelyza, utan att tänka på att hon aldrig svarade.
- Du är i Grywela. Sade han och började gå. Namnet var konstigt och Evelyza började känna sig ensam. Även om hon hade sällskap.
- Du tänker väl inte lämna mig här? Frågade hon skärrat, och kollade på medans han försvann bortåt.
|
| Kommentarer | | Fribergska - 20 nov 11 - 19:35 | | intressant. tvära kast, spännande fantasiland. |
|
|
|
