Kom, snälla kom Del 3 |
del 3
"Fan, fan, fan"
Hon lutade sig mot handfatet inne på skoltoaletten och dunkade huvudet mot väggen.
Hur kunde hon vara så dum?
Hur kunde hon?
Hon ville bara skrika rakt ut men något fick henne att förbli tyst och bara mumla svordomar tyst för sig själv. Hon hatade sig själv just nu.
Han gick in i matsalen och satte sig ned vid deras vanliga bord. De kom precis från en tråkig tyskalektion. Men han hade inte kunnat fokusera på hela lektionen utan bara suttit och tänk på sms:et som fortfarande låg opöppnat i hans inkorg på mobilen. På ett sätt ville han läsa det, men samtidigt inte. Han ville egentligen inte veta vad hon ville, vilka ursäkter hon hade eller ens om hon levde. Det kändes oviktigt för tillfället, men ändå kunde han inte få bort hennes bild ur hjärnan eller hennes röst som viskade i hans öra. Han önskade att han bara kunde skaka av sig känslan av otillräcklighet som gnagde inom honom.
Men egentligen var det väl inte han som borde känna så?
Det var väl ändå hon som hade gjort fel?
"Rasmus, hallå? Sover du?" Han tittade upp från bordet och såg sin vän som satt mittemot honom.
"Va? Nej…"
"Ska du och Karro på festen eller?"
Han stelnade till när han hörde sin vän uttala hennes namn, men försökte att inte visa det allt för tydligt.
"Nej…" Mumlade han till svar istället.
Hon sprang, sprang, sprang. Grenarna piskade hennes armar och ben. Att hennes hår klistrades fast vid de blöta kinderna brydde hon sig inte om, hon ville bara komma hem så snabbt så möjligt. Så att hon kunde slänga sig på sin säng och aldrig mer gå upp.
Allt hade varit så rosenrött och fint, inget hade varit fel och han, Rasmus hade varit så underbar. Hon älskade honom. Hon hade kunnat skrika ut sin kärlek över hela världen, men nu, nu var allt förändrat och det var bara hennes fel och ingen annan. Hon ville få allt ogjort.
|
| Kommentarer | | Mizz_andersson - 20 nov 11 - 12:30 | | Bra. =) Maila nästa också. (y) |
|
|
|
