Kom, snälla kom Del 1 |
Hon satt där som vanligt, på den daggvåta marken med ett par svarta kängor som fuktades av kylan. Hon borde frysa, men det gjorde hon inte, det kom imma ur munnen när hon andades.
"Kom, snälla kom"
Orden kom tyst ut ur hennes mun och skapade ett moln av imma runt hennes ansikte. Hennes sorgsna ögon gick inte att ta miste på, det syntes att hon nyss hade gråtit.
"Jag saknar dig" Hon mimade orden men sa dem inte högt för hon ville inte att någon skulle höra. Att någon skulle komma på henne i smyg när hon viskade hans namn, Rasmus.
Hennes nerbitna naglar var målade med kolsvart nagellack, men lacket hade börjat flagna men hon brydde sig inte om det.
Hon som alltid brukade bry sig om det, alltid brukade vara perfekt sminkad, perfekta naglar och perfekt hår. Men nu rann det mascaratårar nedför hennes kinder och och tvinade förtvivlat en hårlock kring sitt ena finger. Med den andra handen höll hon ett krampaktigt tag om sin mobil som om hon trodde att hon kunde få honom att sms:a genom enbart tankekraft. Men ingen vibration från mobilen kändes.
"Kom, snälla kom"
Men minnesbilderna av honom, Rasmus visades upp bakom hennes slutna ögonlock och hon såg hans bleka ansikte, och hans slutna ögon. Det gick inte, det går inte, hon kommer aldrig få honom tillbaka.
Han satte sig upp i sängen och drog efter andan, det gjorde sådär ont som när man har sprungit mer än man orkar när han fick in luften i lungorna. Han blundade men kunde inte få bort bilden från drömmen. Bilden på flickan som satt där på ängen med mobilen krampaktigt i ena handen.
Han visste att killar inte gråter, inte när någon annan ser i alla fall, men han kunde inte hålla tillbaka tårarna när han lade sig ned i sängen igen. Nu önskade han att han hade sin nalle från barndomen där i sängen, att han hade någon att krama om så att smärtan inom honom kunde försvinna.
"Kom, snälla kom"
Han mumlade orden omedveten om att de kom från hans dröm som nu återigen rullades upp framför hans slutna ögon.
Han vaknade av sin mammas gälla röst.
"Skolan börjar snart!"
Han kunde inte låta bli att sucka. han gick ju ändå sista året på gymnasiet hans mamma borde inte bry sig längre, enligt honom i alla fall. Men hon hade sagt att hon brydde sig så länge han bodde hemma och inte kunde betala för sig. Så han hade insett att han nog fick lov att låta hennes hållas.
Men han tyckte att han skötte sig rätt bra hemma, okej det var stökigt på rummet rätt ofta, men allt annat. Ja okej när han tänkte efter så var han nog inte så noggran, men han visste att han skötte skolan i alla fall.
Som vanligt stod hans frukost färdig när han tillslut hade släpat sig nedför trappan i det lilla huset han och hans föräldrar bodde i.
Egentligen var det ju lyx, att få frukost serverat varje morgon men han kunde inte låta bli att skämmas lite när hans kompisar i skolan påpekade det. Han var ju ändå myndig och ändå dukade hans mamma fram frukost åt honom varje dag.
"Tack mamma" mumlade han samtidigt som han satte sig ned på stolen. Hans mamma tittade upp från morgontidningen hon läste och log mot sin son.
Precis när han hade börjat äta kände han hur hans mobil vibrerade i fickan, han tog upp den och tittade på displayen och hans hjärta slog ett dubbelslag när han såg namnet på den.
(Säg till om ni vill ha fortsättning)
|
| Kommentarer | | martobicat - 19 nov 11 - 01:48 | | Tycker om! | | Sockerina - 18 nov 11 - 20:54 | | det ska jag :) | | Mizz_andersson - 18 nov 11 - 20:40 | | Denna låter bra. Maila gärna när su lagt ut nästa. =) |
|
|
|
