Nya spår i snön del 1.2 |
Joel tog ännu en klunk av spriten Andreas fixat fram. Det brände till skönt i strupen. Hans hjärna var redan en enda stor spiral av osammanhängande händelser. Markus och Henning brottades med varandra i det trånga vardagsrummet. Killarna stod och klappade eggande i händerna medan de ropade ”Slåss! Slåss! Slåss! Slåss!”. Markus fick ett tag om Hennings nacke och fick nästan ner honom i golvet, men Henning vände det till sin fördel så han hamnade överst. Henning satt gränsle över Markus och lavetta honom upprepade gånger på kinderna medan han la sitt vikta ben över hans hals, bröst och axel. Killarna runtom skrattade högljutt och deklarerade Henning vinnare. Markus ansikte hade blivit rött av ansträngning innan Henning tog bort sitt ben och instämde i skratten. Henning kom upp på benen och sträckte ut sin arm mot Markus och hjälpte honom upp. Båda log och Henning gav Markus en vänskaplig knuff i sidan. ”Så Markus, hur känns det att vara en svag, underlägsen liten neger?” sa en av killarna till honom. Markus rynkade på pannan ”Fyfan, jag skulle dött med glädje om jag var en sån.” sa Markus otydligt i sitt fulla tillstånd. ”Det skålar vi för!” sa Claes högljutt. Alla tog upp sina spritfyllda glas på kommandot, nästan högtidligt, och skrek: ”SKÅÅÅÅL!”. Joel tog tre klunkar till och log åt sina vänner.
Joel kände en hand röra sig över hans innerlår och tittade på Lisa, handens ägare. Hon log menande med sina tunna läppar och han lutade sig mot henne och kysste henne intensivt. Deras tungor brottades medan hennes hand letade sig högre upp. Joel tog ett grepp om hennes ena bröst och andades tungt. Lisa stönade lågt och kupade hans skrev. Amanda, Lisas kompis fnittrade och vände några av killarnas uppmärksamhet mot det grovhånglande paret, som började heja på dem och sa att de skulle skaffa ett rum. Joel var för full för att urskilja vad dem sa, allt var bara en dimma och det enda som fanns var Lisas mun och hennes hand på hans skrev.
Efter en stund förflyttade de sig till Tims sovrum, det var han som ägde lägenheten och hade festen för skinheadgänget. Väl där inne ägnade han sig åt ett hederligt fylleknull med Lisa. Det var inte första gången de knullade, hade hänt ett bra antal gånger. Lisa var helt förälskad i honom, inget han hade något emot då det bara betydde ett enkelt ligg när han kände för det. Det var som att hon var tillsammans med honom, men han var inte tillsammans med henne. Hon var som en slav som följde hans vartenda steg, som skrattade åt alla hans skämt, som gjorde allt för att behaga honom. Han fann inget intresse i henne som person, hon var bara en tjej i mängden som endast var bra till en sak, avsugningar och några hål att stoppa dicken i. Hon var inte den enda han la med, ibland ville han pröva på något, eller någon, ny och begav sig ut på jakt. Hon var oftast på samma fester som han var på, samma klubbar han var på, och fick ofta bevittna hans nya erövringar, men hon slutade aldrig finnas där för honom när han kallade. Även när han inte kallade på henne var hon där. Ibland när han var klar med en ny tjej och de gick ut från sovrummet eller toaletten eller var de nu hade tillbringat sina sexuella eskapader, så var Lisa där på ett hjärtslag och la armarna om honom, masserade honom, hånglade med honom. Hon var tillsammans med honom, men han var inte tillsammans med henne. Så enkelt var det.
När han kom ut fick han uppmuntrande klappar på axlarna av sina kära skinheadkompisar. Lisa la armarna om hans midja och vilade hakan på hans axel. Joel skakade av henne. ”Gå och sätt dig eller gör nåt annat, bara bort från mig.”. Han skymtade en sekunds besvikelse och sorg i hennes ansikte innan hon klistrade på ett leende och gick bort till sina tjejkompisar.
”Ännu ett skönt ligg med Lisa” sa Andreas och blinkade åt Joel. Några killar hyllade honom för hans prestation och gav han ett nytt shotglas med vodka i. ”Så, känner du att du har ny kraft nu för att skipa lite rättvisa?” sa Henning till Joel. ”Ja för fan!” svarade han högt. ”Det är bra Joel,” sa han och gav honom en klapp på axeln innan han vände sig mot de andra vid soffan och höjde glaset och skrek ”Vit Makt Negerslakt, Vit Makt Negerslakt!”. Joel och de andra stämde in i ramsan och upprepade den några gånger innan de svepte ner spriten och gick mot ytterdörren.
Det var inte lätt att hitta sina kängor eller bomberjacka bland myllret av liknande kläder, men han kände igen sin jacka på emblemet han satt fast på dess ficka med siffran 14. På kängorna hade han målat den utstickande lappen röd för att lättare känna igen dem. Efter en stund var de alla fjorton, inklusive tjejerna, ute på stan i jakt på sitt offer. Joel gick med killarna i en klunga, ropade nazistiska och rasistiska ramsor, medan tjejerna gick i en egen klunga lite bakom och delade på en flaska utspädd vodka. När de närmade sig ”smutskvarteren” så tystnade de lite och höll ögonen öppna efter någon att slå upp. Det var förvånansvärt tomt i staden för att vara en lördagskväll, trots att klockan var lite över fyra. Efter ett tag såg de tre killar med utländsk bakgrund gå framför dem. En neger och två smutsiga allah-dyrkare. Henning som stod längst fram i klungan petade på Andreas och Claes bredvid sig och nickade mot killarna framför dem. Signalen spred sig och snart hade alla i klungan koll på bytet. Joel började spänna knytnävarna och kände adrenalinet pumpa i kroppen. Nu fan skulle de äckliga små invandrarna få vad de förtjänade. Henning tog första kontakten med dem.
”Hey! Parasiter!” skrek han efter dem. De vände sig om, stridslystna i ansiktet.
”Vafan säger du mannen” sa den ena killen med tydlig brytning. Joel kände det pirra till i fingrarna, han ville slå upp aset. Knäcka hans långa arabnäsa och slå ut hans tänder. Den killen var hans.
Två av utlänningarna gick mot dem, redo att konfrontera skinheadsen. Den andra muslimen försökte stoppa dem, påpeka att de var sju stycken fler än dem, men det hjälpte föga. De två gängen gick mot varandra, Joel hade trängt sig fram i fronten. Redo att ta svinet med röd keps.
”Vi ska hjälpa er komma till er smutsiga Gud i helvetet” sa Henning och spottade på marken.
”Jaså, ska du, lilla viting? Mammas pojke va?”.
De var bara en meter från varandra nu, Joel kunde känna lukten av hans kebabstinkande hud. Hans hjärta slog snabbt, nu var det snart dags. Luften var spänd och tjejerna hade ställt sig i position för att kunna se slagsmålet ur bästa vinkel. Henning tog första steget och landade en rak höger på killen med röd keps, parasiternas förespråkare. Slagsmålet eskalerade snabbt, Joel tog plats bredvid Henning och slog svinet rakt över näsan. Två till var placerade med honom och Henning, de andra två parasiterna hade tre av Joels sort var. Joel slog och slog, det tog inte lång tid innan svinet la på marken med bruten näsa, spräckt läpp och blödande sår från huvudet. Svinet var en svag jäkel, såklart. Fick knappt in ett slag. Ett tag försökte han sparka bort dem där han la besegrad på marken, som den lilla patetiska myra han var, men det tog inte lång tid innan försvarssparkarna förvandlades till en fosterställning med armarma om huvudet för att skydda sig själv. Joel sparkade han i ryggen och revbenen upprepade gånger, hårt och hänsynslöst. Han var i sin zon nu, det fanns inget annat än hatet, adrenalinet, styrkan, slagen, rättvisan. Alla fyra sparkade på honom. De andra sex killarna gjorde likadant på sina offer. Tjejerna ropade och hejade på dem. ”Slå sönder de jävla äcklen då! JA! BRA! SLÅ!”. Joel och de andra fortsatte slå i sin våldstrans ett tag innan de slutade när det spillts tillräckligt mycket blod på marken. De tre utlänningarna la orörliga på marken, svullna i ansiktet och med blod som täckte deras fula ansikten och andades ryckigt. Joel tittade stolt på deras arbete och spottade på svinet i röd keps innan de segrande vände och började gå hemåt. Alla gratulerade varandra för varandras insatser. Lisa la armarna om Joel och kysste honom. ”Du var så duktig, babe! Jag är så stolt”. Joel besvarade hennes segerkyss men släppte sedan taget om henne. Claes var snabbt framme bredvid honom och tog tag om hans axlar och pressade honom mot sig.
”Du gjorde bra ifrån dig idag, Joel. Du blir bara bättre och bättre, min renblodiga vän.”. Joel svarade med en nick och att ta tag om Claes axlar också.
Snart skiljdes de åt. De flesta skulle hem. Joel gick själv genom stan. Adrenalinet hade avtagit och kvar var en känsla av lycka och fullbordan. Han gick med händerna i fickorna och tänkte på det knakande ljudet av när han brutit näsan på parasiten. Ett så vackert ljud. Stan var nästan öde. Det var fridfullt tyst utom ett par enstaka bilar som susade förbi. Han satte sig på busshållplatsen och väntade på sin buss till sin del av stan.
Han tittade ner i marken när han hörde avlägsna skratt. Han försökte lokalisera var skratten kom ifrån och såg två tjejer som gick hand i hand med ryggarna mot honom. De hade snygga bakdelar i alla fall, tänkte han. En hade en svart, tight skinnjacka och den andra en gul kappa. Så länge de inte var några äckliga flator hade han inte bangat att ta dem båda bakifrån.
Hans buss kom och han steg på. Efter tio minuter var han framme på sin hållplats. Han steg av och gick de tre minuterna hem till sitt radhus av gult tegel. Han öppnade tyst dörren och gick in. Han kunde se att teven var på men hörde inget. Han smög fram till vardagsrummet och såg sin pappa ligga avdäckad i soffan med en nästan tom whiskeyflaska på bordet. Buster tittade trött upp på honom där han la på vardagsrumsmattan. Joel gick fram och klappade sin hund bakom öronen ”Hej kompis, har du sovit bra? Ja, jag ska inte störa dig” sa han tyst och lät honom somna om igen. Han stängde av teven, tog en sista titt på sin snarkande far och gick upp till sitt rum. Han var utmattad av spriten, sexet och slagsmålet. Han tog av sig sin tröja och sina jeans, slängde dem på golvet, la sig i sängen och somnade direkt.
|
|
|
|
