Överfallslarm |
"Piiiiiiiiiiiiiiiip" Det skär i öronen och ljudet är öronbedövande och vägrar att sluta. En flicka som gråter och folk som ropar hennes namn. springande fötter i korridoren.
"Det är här borta! Här borta!" Skriker de
Och här, här sitter jag och lyssnar på Harry Potter och Fenixorden samtidigt som tårarna rinner nerför mina kinder.
Hur kunde det hända?
Hur kunde det bli såhär?
Varför är jag ens här?
"Stäng av det! Stäng av det" skriks det i korridoren. Och fler springande fötter springer åt ett annat håll utanför min dörr, utanför mitt rum, utanför Harry Potters magiska värld.
Att bara höra, att bara se att bara förstå vad som händer gör att det absolut inte går att bita sig hårt i läppen för att inte börja gråta. Det går inte att skälla ut sig själv för att inte börja rabbla upp massor med sagor i huvudet för att få alt att bli tyst, det går inte att följa med in i Harry Potters värld, det går bara inte.
Jag vill ta tag i första bästa sak och försöka trycka ner det i min hals, i min min, i min mage, in i mig för att få kaoset att upphöra. För att få det att bli tyst igen och för att få det att bara bli som vanligt och bita sig i läppen för att inte börja gråta.
"Hämta bältessängen, hämta bältessängen" Skriker de, De skriker och hon gråter och det piiiiiper och hon gråter och jag gråter. Och i matsalen sitter de andra och äter middag, pratandes om vad maten egentligen är för något idag eftersom att ingen kan identifiera vad det egentligen är de äter.
Och jag kan inte lyssna, jag kan inte höra Harry Potters magiska värld för allt ljud eler bara minsta lilla ljud får det att eka i mitt huvud och slå mot trumhinnorna och skrika att det är bäråk, det är stress, det är kaos nu igen.
|
| Kommentarer | | Sockerina - 20 nov 11 - 12:21 | | Tack :) |
|
|
|
