Bulletproof [5] |
Fick lite extratid idag, så jag hann skriva två delar :) Här kommer del två för dagen :)
Kram <3
Alltså, jag dog inte bokstavligt. Jag och Jason fick sitta i ett grupprum resten av lektionen. Margot tyckte det var för pratigt. Jag satte mig på en stol och slog upp sidan jag skrivit på innan. Jason frågade mig om någonting, men jag hörde inte. Det var som om han var långt bort i en tunnel. Sedan började jag se konstigt och det började snurra i huvudet på mig. Det pep i mina öron och sen blev det svart.
När jag vaknade, låg jag hos skolsyster. Jason satt utanför, jag såg honom genom fönstret. Han satt framåtlutad med armbågarna på sina knän och huvudet i händerna. Han tittade åt höger, fortfarande med huvudet i händerna. Jag betraktade honom genom fönstret. Det var lite svårt att se i början, då lampan var tänd. När jag betraktat honom i några minuter, påpekat för mig själv, hur vacker han var, även när han var orolig - vänta! Var han orolig? Det syntes i hans ansiktsuttryck och på hans kroppsspråk att han var orolig för någonting. Vad hade han att vara orolig för? Jag rätade lite på mig. Min rygg försökte säga mig att jag låg i en dålig position för den. Men jag kunde inte göra mycket åt det, för när jag rörde på mig bultade det i bakhuvudet på mig. Jag kände efter med handen vad som skulle kunna göra så ont. Jag hade ett förband, eller något slags plåster som var lite blött. Jag tog bort min hand och luktade på den. Fråga mig inte varför jag fick för mig att lukta på den, men den luktade äckligt. Som om jag petat i mig själv i örat först. Trots bultandet i mitt huvud, rätade jag på mig, så att jag satt upp. Sedan fortsatte jag att betrakta Jason. Snart såg han mig och kom in i rummet.
- Hur mår du? frågade han, nästan innan han kommit in i rummet.
- Bra, fast det gör ont här, sa jag och visade.
- Ja, det kan jag förstå. Du ramlade av stolen och slog i huvudet i golvet. Det var ingen rolig syn. Det var ganska mycket blod...
- Va!?
- Nej, jag skojade bara. Det droppade inget på golvet eller så, men när jag bar ut dig därifrån blev min hand lite blodig, sa han och satte sig på min säng.
- Okej... Vänta, sa du att du BAR mig ut? tankarna snurrade runt, runt i mitt huvud.
- Ja, vad skulle jag ha gjort? Du bara föll ihop och vägrade röra dig, så jag bar ut dig, sa han som om det inte vore något speciellt.
- Jag vet inte vad jag ska säga... Tack! sa jag.
- Det var så lite, sa han och log.
- Jaha, vad gör jag nu? mumlade jag till mig själv.
- Lotta sa att du skulle åka hem och vara hemma resten av veckan, sa han. Lotta, våran skolsköterska var snäll och förstod alltid när man pratade med henne.
- Men åh, jag kommer ju missa allt i skolan, gnällde jag samtidigt som jag sate mig på sängkanten.
- Jag kan komma hem till dig och plugga med dig om du vill. Så missar du inget, sa han.
- Kan du det? Är det säkert? Har inte du någon träning eller så? frågade jag.
- Nej, jag har ont i knät, så jag skulle vila den här veckan, så det passar perfekt.
- Okej, vad bra! sa jag. Alltså, inte att du har ont i knät, utan att det passar.
- Ah, sa han. Här, jag ska hjälpa dig, sa han och sträckte ut en hand. När jag ställde mig upp vinglade det lite men med Jasons stadiga hand bredvid mig, fungerade det att gå. Vi gick mot våra skåp. Det var bara några få skåp emellan våra. När vi stod och klädde på oss, så kom de. Så klart skulle de förstöra. Alltid.
- Hur äre med huvudet? hörde jag Vilmer säga.
Drop a comment <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Carrre - 14 nov 11 - 20:10- Betyg:  | skitbra del! ^^
varför mailade du mej inte???!!!! :o | | mizzkitty - 14 nov 11 - 15:36- Betyg: | Jävla Vilmer till att förstöra, men riktigt bra del för övrigt
. Fortsätt :) | | blackgirl - 14 nov 11 - 00:27- Betyg: | | F a n s k a p s V i l m e r ! D:< | | Bolliz - 13 nov 11 - 21:54- Betyg: | FY FAN VAD BRA!!!!!!!!!!!!!!<3333333
Mejla nästa!!! |
|
|
|
