Förbjuden kärlek - Obemärkt på festen (del 2) |
Halvvägs i rummet så stannar hon, hon tänker igenom vad som kommer att hända om hon helt plötsligt bara börjar prata med Alex, en nästan helt främmande person, dom kände ju inte ens varandra!
Cynthia vänder om och går tillbaka till Jasse som har stått och tittat på Cynthia hela tiden, hon ser nu väldigt besviken ut.
- Varför gick du inte fram för!? Sa hon sedan.
- HUr tror du han skulle reagera om jag, en helt främmande person för honom, gic fram och bara började prata med honom? Han skulle tycka att jag var helt dum i huvudet.
- Inte helt främmande e du ju, han vet vad du heter, och han hjälpte dig faktiskt när du hade ramlat utanför klassrummet.
Cynthia suckar.
- Men vi känner fortfarande inte varandra...
Cynthia går fram till serveringbordet istället och häller upp ett glas bål, när hon sedan vänder för att gå tillbaka till Jasse upptäcker hon att hon är borta.
Hon kollar runt i den stora aulan men hittar henne inte någonstans. Hon ställer ner bålen på bordet och börjar springa runt för att hitta Jasse.
Sedan tvärstannar hon, nej, det får inte vara sant!
Jasse står, bredvid Alex och pekar mot Cynthia. Han skrattar och nickar, sedan börjar dom gå mot henne.
Cynthia kan inte röra sig, vad ska hon säga? Hon kommer hata Jasse hela livet efter detta.
- Hej, Cynthia?
Cynthia väcks upp ur sina tankar och ser att Jasse och Alex nu står framför henne.
- Ja?
- Du kommer väl ihåg Alex? Säger Jasse och blinkar.
Cynthia vänder huvudet mot Alex och kan inte slita sig från hans underbara ögon.
- Ja, visst... Alex..
- Ööh, ja. Cynthia, ddet var Cynthia du hette va? Säger han
Cynthia nickar och känner plötsligt en smärta på foten, typiskt Jasse att göra illa henne när hon håller på att skämma ut sig själv.
- Kan vi gå ut och ssnacka lite bara? Säger han sedan.
Cynthia kollar först på Jasse, som lyser upp i ett leende, och sedan på ALex.
- Ja, det kan vi väl. Säger hon sedan.
De går ut i korridoren och sätter sig på bänken precis utanför aulan.
- Vad vill du snacka om? Frågar Cynthia.
- Jo, asså...
- Vadå?
- Ähm...
Cynthia ser hur Alex börjar svettas och hur han börjar andas snabbare.
- Ja? Säger hon sedan
- Nej, de va inget, Jag måste sticka! Säger Alex sedan och springer bort i korridoren.
Cynthia sitter kvar och tittar efter Alex, sedan sätter hon sig och kollar rakt fram och kollar ut i fönstret.
HOn ser att deet är en person som springer där, fram och tillbaka, men hon kan inte se exakt vem det är.
Hon går närmare fönstret och sätter handen på glasrutan. Då stannar figuren upp och börjar gå mot Cynthia, där hon står bakom fönstret.
Tillslut kan hon se konturerna i personens ansikte, och i ljuset av månen så ser hon att det är Alex.
Han går fram till glasrutan, tittar Cynthia djupt in i ögonen och sedan på sin hand. Hans ögon färgas svarta men då sätter han långsamt sin hand, precis där Cynthia har sin. Så att det ser ut som att dom nuddar varandra, vast han håller på ena sidan av fönstret och hon på andra sidan.
Han kollar sedan tillbaka på Cynthias ansikte och hon ser att han ler, hans ögon är inte svarta längre.
Cynthia börjar då le men helt plötsligt är han borta.
Cynthia kollar ut i mörkret men ser ingenting, hon tänket precis vända sig om och gå tillbaka till festen.
När hon vänder sig om så rycker hon till när hon ser att Alex står där, med en blomma i handen.
Han kollar först på Cynthia, sedan på blomman, sedan sträcker han fram sin hand och Cynthia tar blomman. Det är en ros, en blodröd ros, som hon har fått av Alex.
- Den vissnar aldrig, jag ville ge den till dig speciellt. Säger han sedan.
- Tack, den är väldigt vacker. Säger Cynthia och kollar leende på Alex, som då också börjar le.
- Jag är glad att du tycker om den.
Dom står stilla och ser på varandra ett tag men sedan så tar Alex ett steg fram mot Cynthia, han verkar tveka men tar sedan ett steg till, och ett till, tillslut så står dom så att det räcker med att någon flyttar fram foten några millimeter så att dom kan röra varandra.
Alex tar Cynthias hand och lägger den på sitt bröst.
Cynthia känner hur hennes puls ökar, men hon känner bara sin egen puls, inte Alex, även fast hon har handen på hans hjärta.
Helt plötsligt är det som om någon har ropat på Alex, för han står inte framför henne längre. Det enda hon har i sin hand nu, är den röda rosen.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | ABC_123 - 15 nov 11 - 16:38 | | mezza nästa | | Ferdos-Lina - 14 nov 11 - 22:20 | | Jättebra del fortsätt! | | elindaaa - 14 nov 11 - 16:19 | | jättebra novell!! fortsätt!! :D | mizzkitty - 14 nov 11 - 15:43- Betyg:  | | En riktigt bra del :), fortsätt :). |
|
|
|
