Inget straffar dig som samvetet. |
Vill först bara säga att jag inte har skrivit denna för att på något vis provocera eller propagera för någon slags ökad tolerans. Från början ville jag se hur mycket jag lyckades skriva på rim, sedan råkade verket utmynna i ett ämne allvarligare än vad det var tänkt från början. Jag hoppas ni finner läsningen intressant i alla fall.
---
Det är mörkt utanför fönstret och hösten är här.
Klockan tickar envist och varje minut tär.
Du sitter inlåst på en kvävande anstalt.
Sen du försvann har mitt ansikte blivit gammalt,
inte av tidsförlopp utan av sorg och tårar.
Du om någon vet ju att det sårar
när någon man älskar försvinner
och allt runtomkring en påminner.
Så varför gjorde du som du gjorde?
När du visste att du inte borde.
Varför slog du ditt slag istället för att gå?
Varför tog du stryptag och höll kvar tills hon blev blå?
Varför lät du ilskan regera och jag undrar alltmera
varför du inte bara tog dig tid till att fundera.
Du hade alltid högsta betyg, var aldrig någon
som rökte i smyg och du var en aning blyg.
Jag förstår att det gjorde ont och att ditt huvud blev tomt
när hon låg med din bästa vän den där dagen.
Men omständigheterna ändrar inte på lagen.
Käraste bror, du kan nog aldrig förstå
hur mycket jag faktiskt älskar dig ändå.
Trots att alla har vänt sig emot dig så finns jag kvar,
jag minns fortfarande hur du en gång var
innan du tog ett liv och förändrades,
innan du tog ett liv och försämrades
i allas ögon, även dina egna och alla är så förtegna
om den förlåtelse du efterfrågar och jag har aldrig
haft några vassa armbågar, så jag förlåter.
Jag förlåter dig för jag vet att du gråter
varje natt och att du genomsyras av samvetskval,
att du efter det här bara är ett tomt skal.
Alla förtjänar en andra chans, så även du.
Du begick ett stort misstag, du vet det nu.
Det var inte bara hennes liv du tog,
det var även du själv som dog den där dagen
då du blev bedragen och psykiskt våldtagen.
Jag tror att även du gick bort i det ögonblicket,
då hon lämnade det levande skicket.
Du har fått ditt straff: inlåst i sex år
men ditt verkliga straff är längre än så.
I resten av ditt liv får du leva med det här.
I resten av ditt liv får du leva med att du är
en person som släckt en annans liv.
En person som var för drastiskt destruktiv.
Ditt samvete kommer alltid vara ett helvete
och du kommer alltid bli sedd på med hat och obehag,
då du den där dagen begick ditt största misstag.
.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | LisaHoglund - 13 nov 11 - 20:22 | | Wow. Hur bra som helst! Fick gåshud och blev så berörd att jag nästan fick tårar i ögonen. <3 | EmmaGlimne - 13 nov 11 - 14:17- Betyg:  | | Galet bra! | | Jakktar - 12 nov 11 - 23:43 | Wow, kvalitét, det här var det bästa på länge. Grymt bra!
Du borde satsa på skrivandet helt, det är såna som dig
man vill se på poetry slam och sånt. Kung är du! | | gillardig7 - 12 nov 11 - 22:54- Betyg: | | Underbar! |
|
|
|
