Hej då min älskade dotter del 1 |
Jag kan inte fatta hur det gick till, jag är äntligen här i Torquay och jag har inte fått ett leende ännu. Jag ska bo här nu, har drömt om det så länge och nu är jag äntligen här med min familj.
Vi sitter i bilen och är på väg till vårt nya hus som ligger i Torquay, bort från gamla Bristol.
Oscar kollar ut genom fönstret så förväntansfull, men under hela bilvägen vi kört i ungefär två timmar så säger han ’’Inte så stor skillnad’’ visst, Oscar är ju inte speciellt gammal men han förstår väl att det är en stor skillnad i alla fall för mig.
Vi svänger in på Queens hay ween road där vårt nya hem ligger. Det ligger en park där ser jag strax bredvid krogen. Bilen tvärnitar och pappa får ett utbrott och skriker ’’Hatar att alla små barn ska springa mitt ut i vägen! Han kunde ju bli påkörd, hans troligtvis mamma står ju där! Gör något då!’’ Han höll på att gapa tills vi var framme.
Jag kliver ut från bilen med dörrnyckeln i handen, jag kramar om den hårt och är extremt glad över att jag äntligen är här, men nervös. Jag har längtat till det här så mycket!
Jag öppnar dörren, när man precis kommer in ser man en liten hall, man kan se rätt in i köket, bredvid köket är det en dörröppning som går ihop med ett annat rum som ligger närmre dörren som ska så vara kallat vardagsrummet. Jag tar trappan upp där ligger en toalett och tre sovrum. Det här huset måste renoveras, men det får göras senare när vi kommit in lite i vår nya stad. ’’Oscar, Rose! Kan inte ni gå ut till stan eller kolla runt lite?’’ Ropar mamma ifrån hallen. Jag förstår att hon och pappa inte vill ha oss här när vi nu håller på att flytta in. Eftersom det är rätt så trångt så kan det vara det bästa.
|
|
|
|
