Hur kan man behandla ett barn såhär del 5! |
En vecka senare får jag åka hem igen. Jag försökte kämpa och
få ett bra liv, men allt var förstört för mig. Jag orkade verkligen inte mer.
Runt December 2010 fick jag egen lägenhet och tyckte det skulle
bli jätte skönt och slippa mig fosterfamilj. jag flyttade och allt flöt
då på ganska bra, hade dock en rättegång emot min mamma som väntade
i Januari, men försökte leva på och tog bara en dag i taget. Det var skit svårt
och plågsamt. Min skola bara gick sämre och sämre för varje dag. Nu var det Januari och dax för
rättegången emot min mamma. Allt var mörkt för mig, jag var jätte rädd och visste verkligen
inte vad jag skulle ta mig till. Min advokat och min lärare var till en jätte stor
stöd för mig under den dagen. Att få se mamma igen var inte kul alls, mitt huvud bara snörrade med
massa olika tanker. Försökte bara tänka på vad jag skulle säga där inne men det var inte lätt.
Att se sin morsa sitta där is kall och skyller ifrån sig att jag bara ljuger å skit, gjorde mig
så förbaskad sur. Trode verkligen jag skulle flippa men efter några viskande ord ifrån min
advokat blev det lite bättre. Jag satte mig och berättade precis vad jag hade varit med om
och hur hon hade hanterat mig. Sen kom mitt vittne in och berätadde det hon visste. Mamma tog in sina
som inte alls var någon hjälp för henne. Efter se sådär 5 timmar i tingshuset så var det äntligen slut.
Nu skulle jag få gå en hel vecka och vänta på det där förbaskade beslutet ifrån dommaren. Den veckan herregud vad
det var jobbigt och gå runt och vänta på om mamma skulle åka in i fängelset eller om hon skulle släppas.
Måndagen den 10 var det nu och nu var det dax för mig att få reda på beslutet. När min advokat
ringde hörde jag med än gång att vi hade förlorat. Jag sa till henne erkänn dom släppte henne,
advokat blev tyst någon sekund och sa ja Bella jag är ledsen men mamma vann! Jag slängde
på luren satte på musik på högsta volym och började gråta och skrika. Jag vistte detta tänkte jag för
mig själv, den jävlan horan kommer alltid undan med allt tänkte jag. Jag kände så sjukt mycket ilska & hat emot
mamma. Men nu var jag tvungen och släppa detta. Jag försökte släppa allt men hallå det var svårt och det gick inte.
Jag började rida igen, började snacka med en psykolog på vuxen psykratin. Hon var och är faktiskt jätte bra. Jag är jätte
glad för att jag har fått den kontkten, för hon förståd mig verkligen. Jag började rida igen för att se om det skulle hjälp
mig också tillbaka till livet och det gjorde det verkligen. Jag blev erbjuden ett litet arbete på ett stall så jag fluttade
dig och det är där jag bor nu. Har bott där i ca 5 måndager och herregud vad detta med hästarna har hjälpt mig. Men sen efter ca
någon vecka jag hade bott på denna gården fick jag veta att min mamma hade börjat gå på min lillebror och börjat misshandlat
honom. Jag fick panik när jag fick höra det, jag tänkte att nu måste den jävla idioten få sitt straff tänkte jag. Men jag visste inte vad jag skulle göra.
Min lillebror var jätte rädd och ville inte prata och berätta för någon vad som pågick mer än för mig. Efter någon månad märkte hans idrotts lärare att
han hade blåmärken på sin kropp, det var då han inte kunde smita undan längre, han var tvungen och berätta så han talade om för han vad som hade hänt.
Så ja nu började allt igen, socialen blev indragna till min lillebror och han fick flytta till en fosterfamilj där han bor idag. Rättegång och skit
blev det igen och den här gången kom inte hon undan. Min advokat la ihop min utredning med hans, så fick sitta ännu en gång i rättegång emot min mamma.
Den slutade lyckligt då mamma förlorade den här gången och fick 4 års fängelse plus skadestånd. Men jag visste att det inte var över
för jag vet att hon kan överklaga och det var det precis hon och hennes advokat gjorde. Så i tisdags den 8/10 var min advokat och
dom i hovrätten men inget ändrade sig. Hovrätten stod fast i tingsrättens beslut, alltså så har hon fått 4 år i fängelset plus skadestånd
för allt hon har utsatt oss för, och jag tackar gud för att hon fick sitt straff och inte han misshandla min lillebror så illa som med mig.
Så ja i tisdag var det över, allt är över nu. Mamma sitter där hon hör hemma i fängelset. Nu kan äntligen jag och min lillebror försöka fixa våra liv
till något bra. Dock kommer detta vara en jätte jobbig tid för och och kämpa oss igenom men nu är allt över i alla fall så det är grymt skönt.
Jag kommer skriva någon novell till, men då kommer jag ge tips till er där ute som också är utsatta och vet inte vad ni ska göra. Jag kommer berätta om
mina kunskapar, för jag har verkligen lärt mig så sjukt mycket efter allt detta jag har fått gå igenom. Det har varit socialen hit och dit osv.... :-) Så håll
gärna koll om ni vill ha tips osv.
|
|
|
|
