Tillbaka |
Du står med gråten i halsen, du söker en vän.
Någon som vill räcka dig sin hand, ge dig en kram.
De som passerar ser de, bryr de sig, sänder de dig en tanke.
Jag står här, ser allt, följer allas drag.
Jag ser att tårarna är nära,ser hur du pressar tillbaka dem.
Känner en klump i min hals, är det samvetet?
Men jag förmår mig inte att något göra.
Jg står bara här, funderar, tänker, undrar varför?
Varför står du där själv? Varför står jag här?
Varför räcker ingen ut sin hand till dig?
Varför gör inte jag?
Jag har ju själv varit där, stått och längtat efter någon.
Efter beröring,bekräftelse, kärlek.
Nu kommer de, tårarna rinner fler och fler och fler ner för
din kind. Jag kan se att du vill ge upp.
Fortfarande står jag här och tänker, varför?
Varför gör jag inget?
Bryr jag mig inte?
Jag är rädd, feg, skamsen.
För vad händer den dagen då jag tar din hand?
Vad händer om jag skulle ge dig en kram?
Hur skulle alla se på mig då?
Jag vill inte tillbaka, inte till den platsen, din plats?
ALDRIG!
Benen rör sig, vad håller jag på med?
Nu står jag mitt framför dig, jag kan känna din värme.
Dina tårar som faller lätt mot min axel då jag omfamnar dig.
Nu lämnar jag aldrig din sida.
|
|
|
|
