förbjuden kärlek smakar bäst. [3] |
nu är trean äntligen här, höhö :)
Det hade gått någon vecka och Olivia trivdes någorlunda bra i klassen. Amber brukade be henne att sitta med henne i vissa ämnen, så som historia, matte och engelska. Delvis för att Olivia ofta kunde svaren och för att Amber verkade trivas i hennes sällskap. Olivia brukade annars sitta bredvid Mia, som nu när de hade svenska.
"Du tar mig för givet.." muttrade hon plötsligt och ritade hårt med blyertspennan i sitt block. Blyn smulades sönder och bildade ett hjärta med tjocka sträck. Olivia tittade förvånat upp på henne ifrån sina anteckningar och skruvade sig lite besvärat. Det var faktiskt sant. Hon satt endast med Mia när Amber inte hade frågat, och när hon gjorde valdes Mia genast bort.
"Jag vet.. Förlåt" sa Olivia ärligt, hon var uppfostrad till att vara det.
Mia tittade snabbt upp från pappret och stirrade på henne med en ilsken blick. Hon verkade inte gilla att Olivia höll med, utan ville att hon skulle neka det. "Så du gör det alltså?" sa hon dovt utan att bry sig om lärarens stränga blickar.
Olivia tordes inte svara, hon var för feg för att starta ett bråk eller säga emot. "Svara då" krävde Mia, hennes röst blev allt mer hotfull.
I hörnet av klassrummet, lutandes mot väggen, satt Amber och bevakade dem väl med de klara ögonen. "Svara!" upprepade Mia och smällde ihop anteckningsblocket.
"Men herregud, kan du hålla käften?" utbrast Amber och höjde ena ögonbrynet.
Olivia tittade envist ner på bordet medan läraren höjde rösten åt båda flickorna. "Ifall ni fortsätter så här får ni lämna lektionen!"
Amber himlade nonchalant med ögonen och sa något i stil som "jävla kärring" medan Mias ansikte färgades rött och ögonen blev allt mer glansiga. Olivia kvävdes, hon tjippade efter andan och skämdes, allt var hennes fel. "Förlåt, jag ville inte göra dig ledsen...." viskade hon tyst och såg oroligt på henne.
Mia stirrade rakt fram på tavlan samtidigt som hon hårt bet sig i läppen. "Var bara tyst" väste hon efter ett tag.
Hon skämdes med.
"Fan vad jag kommer faila på engelskaprovet! Kan jag få ditt nummer så att jag kan messa dig under lektionen Olivia?"
Amber log ett stort och knäppte ihop händerna samtidigt som hon försökte ge sig på hundvalpsögon. Hon lyckades.
"Visst..." svarade hon och log osäkert.
Karl delade ut ett papper till varje elev i klassen och satte sig sedan på bänken längst fram med händerna knäppta i knäet. "Ifall ni behöver hjälp - fråga, men jag svarar inte på frågorna åt er" sa han och Olivia skymtade ett snett leende på hans läppar innan hon satte igång med frågorna. På en gång vibrerade det till i mobilen och hon sköt nervöst undan luggen samtidigt som hon spanade efter Karl. Han satt och tittade ner på bänken så hon tog tillfället i akt och besvarade Ambers fråga som löd "asså vad betyder första frågan?"
Plötsligt reste sig en herrparfymsdoftande skugga över henne och harklade högt samtidigt som han skymtade textmeddelandet. "Fuskar du?" frågade han och hans mörka, svagt hesa röst dånade i rummet.
Alla eleverna tittade upp, hennes kinder blossade genast upp i en svagt röd rodnad. "N-nej.. det var från mamma" mumlade hon utan att titta upp på honom. Hon kom på sig själv med att darra på rösten och fingrarna blev genast svettiga, hon hatade att bli utskällt och kände sig alltid som en skamsen hund när hon hade gjort något fel.
"Jag vill ha ett ord med dig sen när alla är klara, ge mig mobilen så kan du fortsätta med ditt prov..." sa han avvaktande och satte sig sedan vid katedern med hennes mobil tryckt pressande i jeansfickan.
Olivia satt och andades ut i små andetag medan hon stirrade bort mot Amber, hon kunde tyda några svaga, snabba mimningar. "Säg inte att det var ifrån mig!"
Olivia satt mittemot honom med händerna vilandes i knäet och blicken flackade mellan höger och vänster. "Jag rättade ditt prov snabbt och du fick ett B. Var det för att du fuskade eller hjälpte du någon annan att fuska? Jag vet att Amber och hennes vänner gärna sprider svaren via SMS..."
Hon började nervöst leka med linnets kant och tittade långsamt upp på honom med sina klara, gröna ögon. Man märkte att han kom av sig från ämnet när deras blickar möttes och han harklade sig ett antal gånger. "Jag fuskade inte" svarade hon kort och han nickade tafatt. "Jag tror dig, men man måste ju vara säker" sa han och flinade lite halvhjärtat samtidigt som deras ben råkade mötas under träbordet.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | svartsjuk - 6 dec 11 - 23:02 | | bra jules, fila lite mer på grammatiken bara så kommer din bok snart fylla varenda hylla i affärerna! | | smuttsigflicka - 10 nov 11 - 18:22 | | mejla nästa! | Atrociouschild - 8 nov 11 - 18:54- Betyg:  | | Den här verkar intressant..maila nästa =) | | Bonnie4ever - 8 nov 11 - 18:08- Betyg: | Ajsiiing, det här alltså.. :D
Mejla när nästa kommer, den här ägahr! |
|
|
|
