"Mobbingoffer" |
Ibland frågar vänner varför jag inte gillar barn, som jag sagt till ett fåtal riktigt nära vänner.
Klart, ibland måste man vara social, stå ut med att ha en snorig femåring om halsen, låtsas att allt är okej.
Men problemet med barn, för mig är att jag dels blev mobbad, och därför får minnen från det.
Sen blir jag, utan att förklara irriterad på de små varelserna som springer runt och gråter är liksom, puckade.
Barnen först tjatas det jämnt om.
Okej, jag förstår, barn har mindre erfarenhet och behöver hjälp.
Men föräldrar lägger en rosa liten hinna om alla barnen, liksom gör att de inte får känna verkligheten.
Det är därför den tonårskrisen blir så hård.
Jag har också levt i den, men mobbare liksom spräckte den rosa lilla hinnan.
Jag fick höra att jag var äcklig, att jag aldrig skulle få en pojkvän, att jag var ful, att jag var ett äckel och tjock.
Mina tonårstankar kom redan när jag var tio-elva år, mina vänner har fått dem betydligt senare.
Men senare har jag förstått att ingenting av det var sant, men jag minns ändå min tid som snorvalp som en mörk tid, och klarar inte av att se bilder på mig själv, speciellt som barn, eftersom jag bara tänker äckel, äckel när jag ser dem.
Min hygien sköter jag för mycket, min hud är torr och jag får smörja in mig hela tiden.
Allt för att jag ska känna mig ren.
Jag rodnar hela tiden och skäms över mig själv.
Att möta främlingar som jag inte känner är nästan omöjligt.
Ibland blir jag avundsjuk på folk som inte har blivit mobbade, tänker att det är därför de är så lyckliga, vilket är sant.
Och jag skulle kunna ha gillat barn, ha en helt annan livssituation.
Nu är jag inte mobbad längre, men mår fortfarande dåligt.
Människor förstår inte hur extremt mycket de förstör när de mobbar någon.
Jag pratade en annan dialekt, sen tålde ingen att jag liksom är rent sagt smartare än dem, och kunde mer än dem.
Då var man bara värdelös för man var annorlunda.
Mobbning är så hemskt och alla borde egentligen förstå hur det var att vara mobbad.
Om du mobbar någon, sluta GENAST, och blir du mobbad, jag vet hur det känns, men det kommer att gå över, kämpa med läxorna och skaffa nya vänner, livet fortsätter!
|
| Kommentarer | | Dufwan - 7 nov 11 - 19:43 | | Inte bara ;) | | KrulliDull - 7 nov 11 - 19:34 | | ett kommatecken för lite;) | | Dufwan - 7 nov 11 - 19:31 | Den krångligaste meningen någonsin:
Sen blir jag, utan att förklara irriterad på de små varelserna som springer runt och gråter är liksom, puckade. |
|
|
|
