Du är dig lik |
Ropar ifrån hallen
älskling jag är hemma
men du svarar aldrig tillbaka
Du är dig lik, du är dig lik
Du sitter stel i soffan
framför tv som fortsätter att mala
Jag vill inte sitta inne, men du
Du är dig lik, du är dig lik
Viskar små ord av kärlek i ditt öra,
men du vill aldrig lyssna
Du bara stirrar och ser halvdöd ut
Du är dig lik, du är dig lik
På kvällen, mina läppar på ditt lår
Du ger mig kalla handen
Jag somna åter trånande
Du är dig lik, du är dig lik
Jag frågar mig själv
om jag gör rätt som har dig kvar
Men jag vet, du lämnar mig aldrig
Du är ett lik, du är mitt lik
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Zarathryn - 8 okt 05 - 23:03- Betyg:  | Jag gilalr ditt sätt att uttrcyka dig. Du penslar fram en lust med dina ord. Dom är målade och vackra. Jag kan känna att jag inte behöver tolka allt du skriver, för det vitkigaste är att dina ord ger mig känslor. Dom fastnar djupt här inne *pekar mot hjärtat* Och det är också en härlig känsla. man behöver inte alltid få grepp om allt till 100 procent! =)
Fortsätt att skriva mannen! Ha det bäst! | | candela - 23 aug 05 - 10:11 | vilket makabert slut...kusligt på ett sjukt sätt..
men själva dikten -som vanligt mycket bra! |
|
|
|
