.... |
Själen lämnar kroppen för en tid,
kärleks löften bryts och solen lyser åter igen.
mörka moln förgiftar atmosfären,
Förgången tid blir aktuell igen,
dagdrömmeri blir ett allt vanligare fenomen.
Lusten hon haft driver kraft i all den energie som finns kvar.
Det sista som lämnar människan är hoppet,
och motiven blir allt mer upplösta och har svårt att bli uppfyllda.
Behoven är inte större än luft vatten och sömn.
Inuti en bubbla fylld med vakum, ingen är så stark
som nu. Livet är lyckosamt och vackert.
Nostalgiska känslor tar oss till en annan plats.
Vi drömmer oss bort, håller varandra i handen
och tittar ut över vårat imperium som jag eldat upp
med hjälp av en tändsticka.
Bryt inte mina vingar, då kan jag aldrig flyga igen.
Kyss mig och håll mig hårt, jag behöver dig.
Jag behöver dig så som jag behöver mig själv.
För du är jag och jag är du..
Kompletera mig, och hjälp mig att släcka vårat imperium
så kan vi bygga upp det steg för steg igen..
Så ska inte ens gud få ha en åsikt om det ska vara rätt eller fel.
|
|
|
|
