Någonstans finns det någon som drömmer om dig |
Jag öppnade boken där den hade legat i exakt 15 år. Ingen hade någonsin fattat varför jag hade kvar den här boken. Inte visste jag det själv, men nu kändes det rätt att öppna den igen, den enda bok som jag hade kvar från min högstadie tid. Med boken i handen gick jag sakta fram till fönstret. Det hade känts tryggt att ha den i den här boken. Jag fick den av hans föräldrar, de hade gett mig den på begravningen. Han hade tänkt ge mig den dagen vi skulle sluta i sjuan, han hade till och med skrivit ett kort till mig och hängt den runt den.
Jag drog ett djupt andetag och öppnade sedan dagboken och började läsa i den. Jag började läsa från då det var endast några dagar kvar tills vi skulle sluta sjuan.
Det var bara två dagar kvar till skolslutet. Alla var glada och humöret var på topp. Till och med jag var glad som sjutton! Jag var en 13 årig glad tjej med en helt underbar sommar framför mig, det enda som bekymrade mig var en person. Den jag tyckte var min andra halva. Jag hade gråtit mig till sömns flera kvällar i rad. Aldrig någonsin hade jag tyckt om en person så mycket och aldrig någonsin hade det varit så hemligt. Ingen hade en aning om vilka känslor jag hade för honom. I mina ögon var han skolans snyggaste sjua. Hans kristall blå ögon fick honom att se snäll ut, nästan som om han vore en ängel.
Inte ens min enda bästa vän hade en aning om att jag gillade honom. Det fanns visserligen en person som jag tror visste lite om mina känslor till honom. Han själv. Han var alltid jättesnäll mot mig och kallade mig massa söta saker. Jag är inte säker på om han visste att jag gillade honom, eller om han själv tycket om mig.
Innan varje lov kände jag mig ledsen och ensam, jag räknade till och med ner dagarna vi hade ledigt! Men som tur var så kunde jag alltid kolla in hans bilder som han laddade upp på nätet. Det var i och för sig det som jag mest hatade med honom. Han var väldigt utseende fixerad Men det var samtidigt bra för då kunde jag lätt titta igenom hans bilder på facebook eller bilddagboken. Det brukade göra mig glad och ibland kändes det till och med som om han vore nära mig.
Men nu när det första långa lovet, långt ifrån honom närmade sig så mådde jag sämre än vanligt. Jag kände mig hela tiden ledsen och dyster.
Men som sagt, jag var i skolan och allt var nästan perfekt. En dag strax innan skolavslutningen så tog jag det extra söligt när jag gick ned för trappan, som om jag tog farväl av trappan. Det kändes så konstigt att jag inte snart inte skulle gå ner för den här trappan på 70 dagar! Du kanske tycker att det är konstigt att någon normal människa kunde vara fäst vid en trappa så, men det var faktiskt där jag såg honom första gången…
Jag försökte låstas som ingenting och kasta bort den tråkiga känslan ifrån mig.
Plötsligt kom min NO-lärare fram och gav alla som gick nedför trappan kort info om att vi hade möjligheten att praktisera på skolträdgården eller Dalviks dagis under de första veckorna av sommarlovet. Det tyckte vi lät som en kul grej, så jag och Maria skrev upp våra namn. När vi sedan skulle fortsätta ner hörde jag en underbar röst bakom mig. Det var hans röst. Inom ett ögonblick hade hans underbara röst fyllt hela min kropp. Jag tittade ändå bakåt för att försäkra mig om att det var han. Plötsligt mötte mina ögon hans vackra obekymrade ögon. Han log åt mig, innan han fortsatte att prata vidare med läraren. Plötsligt fyllde sig ett hopp i hela min kropp, tänk om vi skulle hamna på samma praktikplats!
Jag blev plötsligt jätteglad och det nyfunna hoppet fyllde hela min kropp! Jag började med ens skutta fram ända tills vi var framme i salen där terminens sista elevråd skulle vara. Det märktes på Maria att hon tyckte att jag var konstig idag, men hon sa inget om det.
Både jag och Maria var med i elevrådet. Tillsammans med resten av elevrådsrepresentanterna hade vi lyckats komma överens om att göra en annorlunda skolavslutning.
Vi skulle ha den på kvällen och så skulle vi fika sedan, så att vi sjuor skulle mingla lite efter rektorns tråkiga tal.
Den dagen var jag jätteglad för att jag kanske skulle träffa honom efter sommarlovet. Men den glädjen varade inte så länge. När jag kom hem satte jag mig vid datorn för att uppdatera mig. Vem vet vad han skulle kunna ha skrivit sen jag kollade sist! Då såg jag att han skulle till Grekland, han hade inte skrivit när… Jag stängde av min nya laptop och kastade mig på sängen, jag tog tag i min kudde och tryckte ner mitt ansikte i den.
Inom några korta minuter hade jag somnat. En vacker dröm om en vit strand och ett fint litet vit hus fick mig att bli på bättre humör. Det var samma glada dröm som jag alltid drömde om när jag somnade ledsen. Samma vita hus som pappa hade berättat för mig om innan han reste till kriget för att sedan aldrig återvända. Jag mindes vad han brukade säga till mig när jag var ledsen, ändå hade jag aldrig lyckats förstå dessa vackra ord. Men just det här citatet fick mig alltid att bli glad;
”Någonstans finns det någon som drömmer om dig”
Jag försökte tänka på det där citatet så fort jag kom att tänka på honom.
Men samtidigt hindrade jag inte mig själv från att tänka på att han kanske skulle vara där på måndag.
Senare den kvällen gick mamma med några väninnor. Hon hade fortsatt lämna mig ensam hemma flera dagar i veckan, sedan den där gången jag sa att det var okej. Det kändes som om hon inte klarade av att se på mig eftersom så jag var lik pappa. Saknaden över att kunna prata med henne hade varit väldigt stor ända sedan pappa reste iväg.
Jag kände mig ensam hela kvällen och eftersom jag bodde långt från Maria kunde jag inte gå hem till henne. Varje gång jag tänkte på att jag inte kunde prata med varken mamma eller Maria om hur det kändes att pappa bara försvann, så sköljde en våg av sorg och tomhet över mig. Det hade gått så långt att jag till och med frågat om råd på nätet. Jag hade fått ett råd av en tjej som skrev att jag skulle testa och ta försiktigt med en liten kniv över min arm, hon sa att den nya smärtan utav det nya såret fick det gamla att inte kännas lika hemskt. Men jag tyckte att det lät så dumt att jag lät bli. Det var därför jag skaffade dig, ett riktigt tryggt ställe där jag kan gömma mina hemligheter.
Strax efter elva på kvällen var jag så trött att jag gick och la mig.
Dagen efter var det skolavslutningen. Men mamma var för trött för att hänga med, så jag tog bussen till skolan. Jag hade försökt att fixa mig hela morgonen så att det inte skulle märkas på mig att jag var ledsen.
När jag klev av bussen tillsammans med de andra eleverna framför skolan kände jag hur mitt hjärta började dunka, som om jag vore nervös. Jag brydde mig inte om det utan fortsatte gå helt vanligt, enda tills jag såg en ambulans och någon som såg ut att vara helt avsvimmad. Jag försökte förneka det mina ögon såg, men jag började ändå springa. Sorgligt nog så tog varje steg mig närmare en hemsk sanning, som jag aldrig skulle glömma…
Jag kände hur mina kinder blev blöta ner jag stängde av boken. Det hela hade känts så konstigt då. Jag hade fått den ena chocken efter den andra och allt som fyllde mitt liv med glädje bara försvann. Jag tog upp rosen doftade på den, lutade mig tillbaka och mindes då plötslig leendet han gav mig dagarna strax innan jag slutade sjuan.
|
| Kommentarer | | 93an - 2 nov 11 - 23:10 | | yepp, tjejer, han dog, hur han dog får man inte veta, det är meningen att lite utav händelserna inte står skrivna, utan att man ska försöka förstå det utan att det står, (mellanraderna typ?) | | YearWithoutRain - 2 nov 11 - 19:23 | | Dog han? D: | | Afrodite - 2 nov 11 - 18:36 | aahhh..Vill veta vad som hände,hur dog han eller om han ens gjorde det.
verkligeh gripande läsning skit bra :) | | Sidewinder - 1 nov 11 - 21:34 | | Gripande läsning <3 |
|
|
|
