Kvinnan på Gubbhyllan - Del ett |
Gubbhyllan är en underbar plats.Där får man härlig
inspiration (dom har underbar mat)och man möter
märkliga människor. Tidigt i höstas satt jag där och skrev med
en skrivarkompis. En dam i sina bästa år vid bordet
bredvid talade nästan oabrutet i sin mobil. Trådar in i varje öra. Härliga örhängen
av falska diamanter (var dom äkta...ja dåå..!)
När vi sent omsider gick hem var hon på samma spårvagn.
Oavbrutet talande. Nu var trådarna borta! Vi fattade plötsligt
"hon talar inte i mobil". Frågan kom och gick, vem eller vilka talade hon med?
Vi samtalde om ditt och datt och försökte låta bli att
titta alltför närgånget på henne. Det var svårt ty hon satte
sig mitt emot oss. Sedan kom en ung man och slog sig ned bredvid
henne...han mumlade lågt för sig själv.
Folk började titta. Människor är människor och kommer så att förbli. En ung man,
20-25 år satte sig bredvid henne. Jag har aldrig sett en dress-man modell i det
verkliga livet, nu fick jag göra det. Min kompis slukade
honom med ögonen, alla stirrade. Kanske var vi ett tiotal personer som satt så
placerade att vi kunde se detta underverk frammifrån. Gissa om vi glodde!
Kvinnan som talade med någon okänd, osynlig, hon tittade inte, vred ej på huvudet.
Men hennes näsborrar vibrerade. Hon kände hans doft. Det gjorde inte jag men så har jag också
kvalsterallergi. Min kompis väste "fan! så där snygg får man inte vara". Men det
fick man.
Sen kikade han, underverket, den vackre unge mannen lite diskret åt vänster. Slutade mumla
Jag visste varför. Han slog nämligen av "sin mobil" och kunde plötsligt höra henne....
Det hon sade var milt sagt intressant, tyckte jag och min
skrivar kompis....men vi såg inte ut som modeller, långt därifrån.
Slut på del ett
|
| Kommentarer | | Fribergska - 1 nov 11 - 21:13 | | annorlunda, kul syn på fördomar. Skriv gärna mer! |
|
|
|
