Mannen och pistolen (Kapitel 1) |
Mannen och pistolen
Kapitel 1
Klivet ur sängen var tungt. Lika tungt som vanligt men den här natten hade han drömt en dröm.
Mannen gjorde hastiga försök i att minnas vad han drömt men det var suddigt. Han satte sig på
sängkanten, fötterna vilandes mot golvet. Det blev kallt. Lika kallt som vanligt och han rös till i
kroppen, utav det kalla mot fötterna som påminde han om verkligheten. Han ställde sig upp och
gick med raska, dock trötta men vana steg. Till toaletten. Där stod han återigen med samma ansikte
som alltid. Han tog ett djupt andetag. Tittandes mot spegeln på väggen framför honom. Satte på kranen.
Med händerna tvättade han sig noggrant i ansiktet, sedan böjde sig ner och drack vattnet ur sina händer.
Allting av rena vanan. Mannen levde ute i en enslig skog, i en stuga han ärvt av släkten. Han hade en släkt
som var förmögen att talas om. Men han var ingen person som böjde sig för frestelsen att predika om sitt
liv. Hans far var död sedan ett tag tillbaka, även hans mor. Han kunde inte minnas dem. Deras ansikten hade
flagnat. Han var en enkel man utan perspektiv på annat än hans egna uppgifter och verk. Det var dock inte
den personen han hade varit utan hans förflutna hade format honom och därmed levde han i celibat; långt
ute i skogen. Borta från människor eller samhällen. Ur spegelns synvinkel blottade han sitt ansikte ty han kunde
inte se. Han gick in till sängen igen, lutade sig över byrån bredvid och satte på sig sin klocka runt handleden.
Med spända ögon tittade han på klockan och bekräftade att han sovit lika länge som vanligt. Klockan var halv
sex på morgonen. Återigen riktade han sig mot byrån; För att titta på ett föremål av värde. Det var ett arv från
hans far. En Luger-pistol med inkarvade initialer i bottnen, J.G. …
|
|
|
|
