Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Den arga hemmafruns återkomst

Min karl Mats var otrogen mot mig i sjutton år. När han var femtiofem lämnade han mig för en tio år äldre man. Det var honom han hade vänstrat med i så lång tid. Jag var utom mig av oro. Han sa att jag inte längre var lika fin. Att mina bröst hängde och slängde. Att han inte uppskattade att dom slog mot honom när vi låg med varandra i våran gemensamma bädd. Att det påminde honom om en ko på grönbete utan mål och insikt. Jag blev helt förkrossad. Visste inte vart jag skulle ta vägen. Så jag ställde mig och diskade. Jag var rasande. Ja, rentutav förbannad. Vad skulle Mats göra med en man som dessutom var tio år äldre? Han jämförde mig med honom. Det var jag alldeles säker på. Mats tog sitt pick och pack dagen därpå. Jag frågade om han inte kunde bli min inneboende, så att människorna på stan inte skulle börja prata. Jag tycker inte om rykten. Har aldrig gjort. Och jag är ganska säker på att jag inte kommer börja göra det efter detta som skedde den där tisdagsmorgonen i november. Där stod han, min gamla Mats. Som nu var ny. Numera var han en sådan där "rövknullare" som ungdomarna säger idag. En stor, fet "bajspackare." Vart skulle jag lägga all min nyfunna information? Mina väninnor skulle inte tro mig. Dom skulle gissa på att jag fått en blackout. Eller så skulle jag bli utstött av mina väninnor och därmed är jag ute ur vår gårdsklubb endast för kvinnor. Jag kunde inte tänka mig nåt värre. Mats han skrattade och sa, där på farstukvisten den morgonen, att jag inte skulle oroa mig. Att han hade varit tillsammans med den andra mannen länge nu, och att han inte skulle ångra sig. Han var trött på mina infernosamtal. Han var trött på att jag jämt skulle stå vid disken för att sedan ställa allt prydligt på rad i köksskåpen igen. Han var trött på min duktighet som aldrig fick ett slut. Han hade längtat efter fart och fläkt, sa han. Och så sa han hejdå. Men innan det frågade han om jag inte tänkt att hoppa över till den andra sidan. Han menade såklart bögträsket och flatstimmet. Det var faktiskt mycket trevligare, menade han. Jag förstod inte riktigt Mats där. Han som alltid haft sådana fördomar och jämt pratat en massa strunt om homosexuella män. Lesbiska var han däremot överförtjust i. Numera visste jag att han bara låtades så att jag inte skulle komma på honom med den andra mannen. Usch, som jag skämdes! Hur skulle jag göra nu? Ella kom varje fredag och åt middag tillsammans med oss och hon tog jämt med sin man Börje. Ja, ibland ställde vi till med världens fest för våra feta och odugliga män! Efter några veckor slog det i alla fall slint i min igengrodda hemmafruskalle och jag hade aldrig någonsin tidigare känt att något sådant var på gång tidigare. Jag hade hört att Tanja, en av grannfruarna som hade blivit väldigt tight på sista tiden med Mats och hon berättade för mig om de båda "bajspackarnas" adress. Jag kunde inte hålla mig och åkte genast dit med Mats skitiga kalsonger. Jag fick tag på ett tiotal till antalet och jag var mycket nöjd med min insats. Jag var så van att plocka upp hans kalsonger sedan tidigare, då han tyckte ha sin fulla rätt att kasta dom på golvet. Vem fick plocka upp dom, tror ni? Givetvis var det jag. Jo, så att.. Jag tog med kalsongerna och tog bilen och åkte iväg. Jag såg in i den andra mannens fönster vad som var på väg att ske. Dom skulle precis till att ha riktigt hårdkokt sex när jag plingade på dörren. Jag fick ett utbrott när jag såg vem det var som öppnade. Det var Ellas man Börje! Och jag som stod där med kalsongerna.. Vad skulle jag nu göra? Inte hade jag i min vildaste fantasi trott att det skulle vara Gösta han hade haft i sjutton år! Jag kastade upp kalsongerna i luften, likt konfetti. Och så tog jag upp en av kalsongerna och svingade dom över huvudet, likt ett lasso. Jag var riktigt förbannad där och då. Jag skrek att Börje, inte kan väl du hålla på med min man! I sjutton år har ni haft nåt mer än bara gemensamt och det är väl fan inte för väl! Sedan tog jag ett par kalsonger i munnen och bet av en riktig munsbit och svalde resten. Börje stod som förstenad. Därefter kom Mats rusande och frågade vad i järnspikar! Ja, det borde väl du veta, din lilla bögstackare! Skrek jag och morskade upp mig riktigt ordentligt. Jag var inte färdig än, åhnej det var jag ej! Har du någonsin tänkt på din son, Mats? Morrade jag. Var det kanske meningen att det var han som skulle komma på dig i sänghalmen med den där förbaskade bocken? Wilsson har vetat om det länge. I några år. Han har accepterat min status och sagt att det är okej. Och så lovade han, ja vi svor en ed till och med att han inte skulle säga något. Han lovade. Och det verkar som pöjkvaskern har hållt det han lovat. Sa Mats och höll Börje runt axlarna. Strax efter slickade han honom i örat som en klen tröst mot den förbannat oartiga kärringen som var jag. Nej, nu får det vara nog. Sa min överhettade hjärna. Det här är ju bara för mycket. Jag rusade till bilen och rivstartade Mats bil som han hade på avbetalning hos Volvo. Jag gasade utav bara fan och körde in i Börjes garage. Det blev ett hål och jag tror att hans bil gick söder utav bara farten och av min evinnerliga kraft. Kvinnokraft. Men.. Kom jag plötsligt på. Vart är nu Ella om Mats har invaderat deras genemsamma sommarstuga som jag inte vetat om? Nä, nu fan! Tänkte jag. Jag måste ha tag på Ella så sköter vi detta själva. Vi tar eländet i våra egna händer. Mig är man inte otrogen mot i sjutton år helt utan vidare! Jag hörde inte särskilt mycket där i bilen, eftersom jag gasade så dant, men jag hörde att Börje skrek och grät över att hans älskade Saab hade gått till spillo. Rätt åt honom, tänkte jag då jag rivstartade upp grus på deras nu gemensamma gräsmatta. Sedan åkte jag därifrån med ett leende på läpparna. Jag bestämde mig för att åka förbi Statiol och köpa en saftig french hotdog. Det hade jag inte fått äta för Mats på jag vet inte hur länge.. Han bekymrade sig jämt över mitt kroppsfett medans han kunde stoppa i sig hur många korvar som helst. Men, tänkte jag, om det är någon som ska få den karln att sluta äta korv, så är det jag.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
xSUICIDE
31 okt 11 - 22:05
(Har blivit läst 80 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord