Yrsnö |
Med mörkret kom snön
Yrsnö, föll den ens?
Eller fumlade den bara runt i luften,
rusandes än hit, än dit.
Mot ansiktet var den som osynliga,
mjuka nålstick,
fuktandes mina kinder.
Gatlyktorna kastade ljus på deras lek.
Förr eller senare måste de bli trötta
för asfalten är vit och avslöjar mig.
Svarta fotspår i hänsynslös kontrast
skvallrar att här gick hon på
den här bänken satt hon och tittade på
när snön dansade ihjäl sig
|
|
|
|
