Min lögn (MANUS, KORTFILM, SCENER 1-5) |
MIN LÖGN - MANUS
(OBSERVERA ATT TIDEN VARIERAR MELLAN VARJE SCEN)
SCEN 1.
Plats: Gräsplätt(Nutid)
Först syns texten “Min lögn” med svart bakgrund som sedan bleknar.
Sofie ligger i gräset och stirrar upp i himlen. Kameran zoomar långsamt in på henne från ena sidan och sedan långsamt uppifrån medan den kursiva texten berättas.
“Himlen ovanför mig är stjärnfylld och vacker. Gräset jag ligger i är blött och jag får gåshud på armarna av den kalla brisen som letar sig in i mina tröjärmar. Ändå kan jag inte låta bli att ligga kvar där. Just precis där, där du kysst mig för första och sista gången i mitt liv. Det var för ett helt år sen nu”
SCEN 2.
Plats: Gräsplätt(Dåtid)
Noel(viskar, lycklig): Jag älskar dig.
Noel och Sofie kysser varandra medan Noels ena hand vilar på Sofies höft och den andra på hennes axel. Sofie står dumt med händerna hängandes vid sidan. De står tätt intill varandra.
I bilden bredvid sitter Noels mamma och tutar.
Noel ska precis börja gå.
Sofie(desperat): Snälla, lämna mig inte.
Sofie tar tag i hans tröja.
Noel(flinar, lite irriterad): Larva dig inte. Jag ska ju bara till fotbollsträningen.
SCEN 3.
Plats: Gräsplätt(Nutid)
Sofie: Jag älskar ju dig.
Hon lägger sig i fosterställning och blundar. Hon plockar upp några grässtrån med sin hand.
Sofie: Varför stannade du inte kvar hos mig?
Scen 4.
Plats: Gräsplätt(Dåtid)
“Du gick snabbt iväg från mig utan att vända blicken mot mig. Jag trodde att du blivit sur och visste inte vad jag skulle säga. Min mages kittlande och den svävande känslan jag fått innan släppte långsamt när du försvann. Jag ville inte det. Jag ville att du skulle stanna och vi skulle vara lyckliga för alltid”
Sofie tittar sorgset efter Noel som går självsäkert och snabbt därifrån. När han stänger dörren efter sig tittar Sofie ner i marken.
Noel knackar på fönstret och Sofie ser på honom. Han vinkar och ler stort.
Sofie ler lika stort tillbaka och vinkar tillbaka. Hon skrattar.
“Ditt leende och din blick, nej hela du, fick mig alltid så lycklig”
Bilen kör iväg och både Sofie och Noel fortsätter vinka tills bilen försvunnit.
Scen 5.
Plats: Gräsplätt(Nutid)
Sofie: Fattar du inte att jag älskar dig?
Hon vänder sig om på rygg igen. Hon gråter, men håller sedan andan och tittar på himlen. Hon ligger så stilla hon kan.
“Alla stjärnor lyser vackert över mig och får mig att känna mig ensam”
Sofie sträcker sedan ut handen bredvid sig utan att vända blicken från himlen ovanför sig.
“Jag sträcker ut min hand bredvid mig och hoppas för mitt liv att du ska ta den i din”
Hon vänder sedan på handen och plockar upp lite gräs.
“Men det gör du inte”
Hon vågar sedan vända blicken för att se om han är där.
“För du finns inte längre”
Hon suckar och fortsätter pilla i gräset.
“Du ligger nergrävd på en kyrkogård jag aldrig vågat besöka. Jag vågar inte se ditt namn stå på gravstenen framför mig, för då skulle jag inse att du inte bara är på fotbollsträningen, att du aldrig ens kom fram. Jag vågar inte”
Hon blundar och ser olycklig ut.
“Min lögn räcker för mig”
Bilden suddas långsamt ut och blir svart där texten “MIN LÖGN RÄCKER FÖR MIG” skrivs samtidigt som det sägs.
~ Så vad tycker ni? Något att satsa på eller inte? :) ~
(Baserad på novellen "Min lögn" som ni hittar på min sida)
|
| Kommentarer | | VarEMinSocka - 31 okt 11 - 21:40 | tänkte igenom hela manuset att det här känner jag igen, det här är så bekant. insåg då jag läste din sista kommentar att jag förmodligen har läst din novell :P
det skulle säkert kunna bli en bra kortfilm. Jag vet egentligen inget om filmskapande, så jag kan inte säga så mycket, mendet låter lovande iaf | | Edwin82Therese98 - 31 okt 11 - 19:31 | | Det blev jobbigt att läsa. Men verkar bra... ;o |
|
|
|
