Tokyo Girls [del 46] |
Del 46
Punkaren:
Jag såg på Ichigo, hon verkade spänd och flackade med blicken då jag såg på henne. Undra om det hade hänt något. Det var som att hon ville ha med mig men ändå undvek hon mig.
Vi kom fram till ben and jerry butiken och tjejerna rusade in. Själv var jag inte så mycket för glass. Gary var redan där som Miharu hade sagt och jag såg hur de växlade lite roade blickar med varandra.
Gary skulle tydligen inte heller ha glass och kom fram till mig.
”Du är med Ichigo va?” frågade han. Jag såg på honom ett tag.
”Jag tror det.” svara de jag. Han nickade. Vi såg på tjejerna då de valde och ställde sig i kön till kassan.
”Så du och Miharu.” sa jag. Jag och Gary brukade inte snacka så mycket, i alla fall inte mycket seriöst.
Han såg på mig som om han inte förstod vad jag menade.
”Har ni gjort det?” frågade jag. Gary öppnade munnen och höjde på ögonbrynen men stängde den sedan och skakade på huvudet. Vi var tysta. Sedan höjde Gary på ögonbrynet och såg på mig.
”Du och Ichigo?” frågade han. Jag skakade på huvudet. Och vi var tysta igen.
Miharu kom skuttande samtidigt som hon öppnade glassen hon höll i handen.
”Smaaka!” sjöng hon och höll fram en sked till Gary. Kokoro och Ichigo såg pillemariskt på varandra när det kom emot oss men skärpte blickarna då de kom fram.
Plötsligt började jag undra hur mycket tjejer delade med varandra egentligen?
Visste Miharu och Kokoro vad som hade hänt emellan oss. Hade Ichigo berättat i detalj?
Jag snörpte på munnen, det kändes ändå inte som hon. Hon höll mycket för sig själv ungefär som jag själv. Men man visste ju aldrig, hur gjorde tjejer egentligen?
”Vi går till hamnen!” sa Kokoro.
Chuck:
Rin såg inte glad ut, kanske var det för att jag precis gapskrattat åt hennes pojkvän. Fast kunde det vara sant? Hade hon verkligen en jätte stor muskulös pojkvän som hette Günter? Visst kunde jag tro på att hon hade pojkvän men då hon började beskriva honom så kändes det inte så äkta längre.
”Så du gillar stora killar?” sa jag retsamt. Hon gav mig en sned blick men vände ryggen emot mig.
Jag var nog lite för omogen för henne. Men jag kunde ju bete mig bättre bara jag ville, men det var lite kul ändå. Jag undrar hur hon skulle hantera mig ifall jag klädde mig lite vuxnare, fixa frillan och kom in hit och låssades vara sofistikerad. Då kanske hon skulle tro att jag var äldre.
Jag såg på mig själv i spegeln.
”Hur mycket tar du för en klippning?” frågade jag.
”Det beror på.” sa hon tyst och fortsatte att städa.
”Beror på vad?” frågade jag.
”Hur gammal du är och vad du vill göra.” sa hon.
”Okej och… åldern?” frågade jag. Det var rätt tyst i salongen och det enda som hördes förutom vi och sopen, var stereon som spelade svag musik ifrån någon lokal radiokanal.
”Jag har att när man fyllt tjugo så blir det dyrare.” sa hon. Jag putade med läpparna och såg fundersam ut. Jag hade inte fyllt 20 men om jag skulle klippa mig här… skulle jag betala det dyrare så hon trodde att jag var över tjugo ändå? Jag log svagt emot henne.
”Okej, då kommer jag väl tillbaka då jag har pengar.” sa jag. Hon såg lite lättad ut.
”Ja, hej då.” sa hon som för att få mig att skynda mig ut.
När jag kom ut igen började jag fundera på hur jag skulle få tag i pengarna. Kanske skulle jag börja med att kolla vid telefonautomaterna och panta lite burkar sedan fick jag nog fixa till det som saknades på annat sätt.
Punkaren:
Innan vi kom fram till hamnen tog jag diskret i Ichigos tröjärm och saktade ner så att vi hamnade en liten bit bakom de andra.
”Vad är det?” frågade jag tyst. Hon såg lite obekvämt på mig.
”Vad menar du?” frågade hon. Jag höjde på ett ögonbryn åt henne.
”Ena stunden kysser du mig, låter mig ta på dig och andra stunden lossas du nästan som att jag inte finns.” sa jag. Hon sänkte ögonbrynen. Visst hade jag inte brytt mig om det var så att hon bara inte pratade med mig, men grejen var att hon ibland såg på mig och stressat kollade bort. Det var därför jag behövde fråga henne. Jag begärde inte hennes uppmärksamhet 24/7 men då hon betedde sig som att hon var smått nervös med mig så blev det lite… jobbigt.
Hon suckade.
”Du kommer nog inte förstå, det är inget!” sa hon. Jag sänkte ögonbrynen, det hon precis sa, sa ju emot sig själv. Om det var något jag inte skulle förstå så var det ju något.
”Berätta, säg inte så innan du vet!” sa jag. Hon snörpte på munnen och kollade sig omkring. De andra hade börjat komma rätt så långt fram så vi ökade farten lite för att de inte skulle märka att vi plötsligt försvunnit.
Det var helt klart något hon tänkte på, varför sa hon inget?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Eme_96 - 28 okt 11 - 19:29- Betyg:  | | Jag har sträckläst alla delar och jag är kär i denna alltså! :o Shit vad bra! mejla gärna när nästa kommer! :D | | blackgirl - 28 okt 11 - 00:42- Betyg: | Vad är ichigos problem? ;3;
Jag menar om jag var ichigo då skulle jag bara "look at my boyfriend! Han är så sjukt snygg, fin och underbar! Och om du tycker annorlunda well håll de för dig själv o sug hästballe e.e" | | blackgirl - 27 okt 11 - 23:39- Betyg: | | Alltså love to punkaren <3 makes me rather happy <3 |
|
|
|
