Mina förhoppningar! Del 3 |
- FARVÄL SKOLAN!! Vrålade alla när engelskaläraren hade avslutat lektionen. Jag började samla ihop mina böcker och reste mig upp för att gå men märkte snabbt att du inte hade rört en fena. Jag sökte med blicken och försökte hitta någon ledtråd om varför han var stel som en pinne. Men just när jag hade gett upp och vände mig om för att gå vändes hans blick mot mig och naglade mig fast. Jag började känna mig illa till mods och ögonkontakten släpptes direkt, han reste sig upp och försvann ut genom dörren. Själv stod jag kvar som en komplett idiot och bara stirrade rakt fram. Mina ben började kännas som gelé och jag kände mig svimfärdig. Hur var det möjligt? Jag var väl inte rädd för honom? Äsch, skärp di Pia! Gör ingen överdramatisk scen nu igen!
- Hej, är du okej? Jag snodde runt och höjde handen och snärtade till killen bakom mig. Jag hörde han dra efter andan tog båda händerna över ansiktet. Å nej! Det var Emanuel, hur kunde jag ha slagit honom?!
- Men guud förlåt! Det var inte meningen! Jag var i min egen värld och blev bara lite överraskad. Förlåt det var verkligen inte meningen... Jag flackade med blicken mellan hans näsa och ögon, rädd att han skulle bli arg och skrika åt mig eller nåt... Men han gjorde ingetdera, han öppnade munnen för att tala men jag lade två fingrar över hans mun och tystnade honom.
- Nej, du behöver inte säga något! Spara på krafterna så ska jag kolla på din näsa så länge, Sa jag mjukt och tog tag i hans arm och styrde ut honom från klassrummet och in på en toalett. Väl framme satte han sig ner på toaletten och jag tog försiktigt bort hans händer från ansiktet men kunde då inte släppa taget om dom, röd vätska som hade lagt sig över hans händer låste fast min blick... Jag ville inte ens titta upp på hans ansikte längre!
EMANUEL
En stöt gick igenom min kropp och ögonkontakten bröts. Du stod där och bara stirrade förbi mig in mot väggen, jag började känna att jag inte skulle var där just nu och småsprang ut. Så fort jag kommit ut ångrade jag mig. Jag hade ju stannat kvar för jag ville prata med dig! Inte om något särskilt men jag ville bara höra din röst igen. Del ljuva tonen och dina guldbruna ögon riktade mot mig. Men nu hade jag lämnat dig där inne! Men, vafan jag går och ser hur det är med dig! Jag ville inte skrämma Pia så jag gick försiktigt fram till henne men innan jag öppnade munnen tog jag mig en titt på henne. Hennes armar med en underbar mockafärgen som hudfärg hängde avslappnat ner från hennes kropp. Jag gissade att hennes ögon fortfarande stirrade in i väggen, med tusen olika otydbara känslor.
- Hej, är du okej? Frågade jag med försiktig röst. Allt hände på mindre än två sekunder, hela hennes kropp stelnade till och snodde runt medan handen samtidigt flög upp och snärtade till mig mitt i ansiktet. Jag upplevde ingen smärta just då, men drog efter andan när jag kände något som lossnade inuti näsan och började långsamt, långsamt rinna ut. Automatiskt flög min hand upp och skyddade näsan. Jag såg hennes ögon vakna när hon såg att det var jag hon slagit och hon nästan direkt började se ut som en rädd kanin.
- Men guud förlåt! Det var inte meningen! Jag var i min egen värld och blev bara lite överraskad. Förlåt det var inte meningen, hennes röst dog bort medan hon förtvivlat kollade på mig. Jag skulle just säga att det inte var någon fara, att jag förstod att jag skrämt henne men tystnade när hon la två av hennes mjuka händer över min mun och log.
- Nej, du behöver inte säga något! Spara på krafterna så ska jag kolla på din näsa så länge, Hela hon hade tinat och nu lät hon mer som en mamma. Hon drog in mig till toaletten medan jag bara tänkte på hennes fingrar mot mina läppar. När hon skulle börja fixa lite med mitt ansikte fastnade hennes blick på blodet vid mina händer. Jag såg henne blekna och började se väldigt illamående ut. Jag drog snabbt undan mina händer och gömde dom bakom ryggen och tittade ängsligt mot henne. Några sekunder senare samlade hon sig, tittade hon upp och flinade mot mig. Jag log lättat och tog fram mina händer igen och lät henne göra mig blodfri från ansiktet och händerna. Jag hörde henne ställa frågor som var lätta och svara på, det här var verkligen en lyckad dag! Synd att det inte varade...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ABC_123 - 31 okt 11 - 22:58- Betyg:  | | Ohh!!! Jag gillade verkligen att du bytte till Emanuel så man såg från hans perspektiv!!! det var verkligen bra!!! Meja nästa!!!! :D |
|
|
|
