Lussenatt |
Du är äntligen underlägsen mig, jag skulle kuna krossa dig som ett kryp.
Men det jag mest av allt vill är att böja mig ner och kyssa dina läppar.
Men sakta som lucian skrider fram försvinner du.
Långt bort i den mörka vinternatten.
Jag vet att det till viss del är mitt eget fel, men mina känslor kan jag inte hindra.
Jag ljuger om min saknad och längtan.
Men det är inte det samma längre, du är inte min livskälla.
Luften kan jag aldrig ta ifrån dig, men har jag tur så kan jag förvandla sig till det.
Genomskinlig och grå.
|
|
|
|
