* För han kan aldrig få henne, innan slutet |
*
Älskling, minns du hur vi först mötes
i begynnelsen av min tideräkning?
Som ett diffust objekt i universum
var jag först så ovetande om din närvaro.
Det var som om jag visste att du fanns där,
bakom alla stjärnor och asteroider,
men som i de riktigt sockersöta sagorna
kan inte han, få henne innan slutet.
Du var dold tills den dag då du likt en meteor
plötsligt satte eld på mitt solsystem,
och gav ljus till mitt tomrum av mörker.
Jag minns forfarade hur du log mot mig den dagen,
i det ögonblicket när syretillförseln till min kropp
tappade sin funktion och hjärtat slutade slå.
Älskling, minns du hur vi först mötes,
hur vi bägge funnits där bara femhundrasextiotre steg från varandra
i flera år, så ovetande om varandras närvaro.
Likt diffusa objekt i universum.
Men så en dag satte du eld på mitt solsytem,
och gav ljus till mitt tomrum av mörker,
dagen som stod skriven i ödet.
För han kan aldrig få henne, innan slutet.
|
|
|
|
