Månen, stjärnan och flickan. [Del två] |
Till Carrre :)(Första delen heter Månens Gloria)
Jag har blickat över jorden länge nog för att märka att ni är ledsna. Förlåt för det. Månen gör mig sällskap vid min sida. Den ler mot mig någon gång ibland. När ingen ser. För vad hade folk trott om de sett en levande måne? Jag brukar skina extra mycket ibland, och ibland syns jag inte alls. Ibland vänder jag mig om och ser efter någon annan planet i den stora tomma rymden. För hur kunde man ens säga att den var full? Ensamheten var stor, för på något sett så saknade de andra stjärnorna känslor. De sken för att skina i rampljuset, så att säga. Solen kollade på oss och tog på sig sina nya solglasögon. Den log mot mig innan den sken som aldrig förr mot jorden. Jag blickade ännu en gång ner på jorden och kunde inte undgå att märka hur en liten flicka satt och grät vid den lilla damm där jag en gång stått. Månen såg förfärat på jorden och denna lilla flicka. På något sett gjorde det verkligen ont i mig att göra så här. Särskilt mot månen. Men eftersom den tillåtit mig så gjorde jag det. Ett stjärnfall, ja kanske det vackraste någonsin skådat. Flickan vid dammen kollade fördärvat ner i dammen på det lila glödande klot som föll fortare och fortare ner emot henne. För att sedan hamna i skogen bara någon bit framför henne. Nyfiket ställde hon sig skakande upp. Kall och ensam gick hon in i skogen där hon märkte hur en annan människa låg. Stjärnan lyste inte längre. Men log mot flickan. Flickan räckte sin hand mot denna särskilda människa och hand i hand trevade de sig igenom de långa havrestråna för att ta sig tillbaka till den plats de en gång rymt ifrån. Människan vid flickans sida kollade bakåt och utan att tänka på om månen såg den eller inte log hon och blinkade med ögat. Så fort hon vänt sig om så strålade månen som aldrig förr. Den tog till sig värme från solen och under ett par timmar skulle den få vara gul.
~ Månen skulle nog klara av att vara ensam i det tysta universum den härskade i. På något sett så var den så mycket mer levande än allt annat. ~
Du ville ju ha en fortsättning och äntligen kom jag på vad jag skulle skriva. ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Carrre - 17 okt 11 - 10:25- Betyg:  | till mig?
aww va gullig du e Therese ;)
jättebra fortsättning!
tack :) |
|
|
|
